[POP #24] Album: WAGON – Under the Looking Glass

WAGON

Under the Looking Glass

Slack/Border

När jag synade den svenska undergroundpopscenen 1993 i artikeln »I skolan« (se POP #5+6) var The Wagon ett av de femton utvalda banden. Några av de andra banden gick det riktigt bra för och artikelns första uppslag är så här i efterskott, med facit i hand, rätt roligt. På vänster sida, The Cardigans; på höger, The Bear Quartet. Det kommersiellt sett mest framgångsrika (och stundtals musikaliskt lysande) och det mest indie-idealistiska bandet. The Bear Quartet vägrade för övrigt att ställa upp på någon av fotografernas idéer, det fick räcka med att de ställde upp sig mot en vägg. The Wagon-grabbarna, däremot, tog gärna små glädjeskutt nerför en trappa och redan där skilde sig de två banden flera ljusår åt ifråga om attityd.

Filed under: Album #24, Betyg 04, Terry Ericsson, Terry Ericsson, Wagon

[POP #24] Album: SWELL – Too Many Days Without Thinking

SWELL

Too Many Days Without Thinking

Beggars Banquet/MNW ILR

Egensinne. Ännu en egenskap som blivit en recensentklyscha, men icke desto mindre en av anledningarna till att ständigt leta efter ny musik. Man söker hela tiden efter band som eldar upp regelboken, hittar på något nytt och därmed förändrar innehållet en aning till nästa års upplaga.

Filed under: Album #24, Betyg 05, Håkan Steen, Håkan Steen, SWELL

[POP #24] Album: SUPERGRASS – In It For the Money

SUPERGRASS

In It For the Money

Parlophone/EMI

När »I Should Coco« dök upp för två år sedan hände det som ibland händer: jag förstod aldrig vad det var folk hetsade upp sig över. Det är lika frustrerande varje gång. Jag spelade och spelade och lyssnade och lyssnade, men kunde inte höra mer än ännu ett valpigt britpopband, visserligen något mer innovativt och vidsynt än genomsnittet, men ändå alls inget att ta någon större notis om. Singelhiten »Alright« hyste jag direkt aversion mot. Och så verkade de ju så blöjiga. Titeln »Mansize Rooster« var ett uttryck för penislängd, gruppnamnet en droganspelning och hur kunde man på allvar odla den sortens polisonger? Jag blev så trött och plattan åkte in i hyllan, där den stått sedan dess.

Filed under: Album #24, Betyg 07, Håkan Steen, Håkan Steen, Supergrass

[POP #24] Album: SMOG – Red Apple Falls

SMOG

Red Apple Falls

Drag City/MNW ILR

Senast vi hörde av Bill Callahan, på förra årets »The Doctor Came At Dawn«, var det mesta i hans tillvaro total misär. Han mådde dåligt och det hördes verkligen i den minst sagt vemodiga musiken och de självutlämnande texterna.

Filed under: Album #24, Betyg 07, Terry Ericsson, SMOG, Terry Ericsson

[POP #24] Album: SLUTS ‘N’ STRINGS & 909 – Carrera

SLUTS ‘N’ STRINGS & 909

Carrera

Cheap/import

Kompisarna Patrick Pulsinger och Erdem Tunakan från Wien fortsätter att göra rubbad dansmusik och sprida snuskiga myter om sig själva. De ger nästan inga intervjuer längre eftersom de »håller på med grejer som är farliga att snacka om«. För ett år sedan gick rykten om att Patrick kastats i fängelse för koppleriverksamhet och bilstölder. Nu driver han enligt egen utsago en bordell som ger skivbolaget Cheap extra slantar, medan Erdem Tunakan extraknäcker med soundtracks till porrfilmer.

Filed under: Album #24, Betyg 06, Fredrik Strage, Fredrik Strage, SLUTS 'N' STRINGS & 909

[POP #24] Album: STEPHEN SIMMONDS – Alone

STEPHEN SIMMONDS

Alone

Superstudio Orange/BMG

Första gången jag lyssnade på Stevie Wonders »Knocks Me Off My Feet« bokstavligen svartnade det för ögonen. Samma sak har hänt några gånger, som när jag hörde »Use Me« med Bill Withers, »I Can’t Sleep Baby« med R.Kelly, »This Old Heart of Mine« med The Isley Brothers, »Soon As I Get Home« med Faith Evans, »Daylight« med Bobby Womack, »Himlen runt hörnet« med Lisa Nilsson eller »Bullet Proof Soul« med Sade. De gånger jag tittar igenom min skivsamling och lite trött konstaterar att den till fyra femtedelar består av soul, räcker det att jag spelar en av de där låtarna för att jag ska förstå varför.

Filed under: Album #24, Anna Hellsten, Betyg 07, Anna Hellsten, Stephen Simmonds

[POP #24] Album: SILVER SUN – Silver Sun

SILVER SUN

Silver Sun

Polydor/PolyGram

Silver Sun är ännu ett engelskt popband som hann repa oförskämt få gånger, och göra sisådär en tre universitetsspelningar, innan de plockades upp av ett storbolag. De är en glad kvartett med Clark Kent-glasögon, fin upper class-bakgrund och tre singlar — varav en blivit veckans i NME — i ryggen. Att starta Silver Sun var antagligen deras egen försenade lilla tonårsrevolt, även om det oftast inte är farligare än att de flesta föräldrar skulle hinna med i svängarna.

Filed under: Album #24, Betyg 06, Madelaine Levy, Madelaine Levy, SILVER SUN

[POP #24] Album: BOZ SCAGGS – Come on Home

BOZ SCAGGS

Come on Home

Virgin

Cirkeln sluts. När Boz Scaggs skivdebuterade var han en 25-åring som drog runt i Europa och spelade på gatorna. I Stockholm plockade skivproducenten Silas Bäckström med honom till en studio och under en septemberdag 1965 spelades LP:n »Boz« in. Med ung och lite vek, obefogat kaxig röst tar han sig å ena sidan igenom två förutsägbara Dylan-låtar och några väl lättköpta bluesklassiker; men plattan avslöjar också hans rötter i Houston, ett av Texas hetaste rhythm’n’blues-centrum under femtiotalet. Alltså får vi Arthur »Big Boy« Crudup via Elvis, vi får Johnny »Guitar« Watsons »Gangster of Love« och en T-Bone Walker, vi får en New Orleans-klassiker, vi får Bruce Channel-hiten »Hey Baby« och Cookie & The Cupcakes »Got You on My Mind« och ovanpå det både en obskyr Coasters-låt och The Falcons soulklassiker »You’re So Fine«. Mannen hade smak och stil redan då.

Filed under: Album #24, Betyg 07, Lennart Persson, BOZ SCAGGS, Lennart Persson

[POP #24] Album: PJ PROBY – Legend

PJ PROBY

Legend

EMI/Premier

Lika ofta som idén låter lysande, lika sällan blir det särskilt bra när fans ska producera sina gamla idoler.

Problemet är att när de gamla idolerna (i detta fall PJ Proby) en gång skapade musiken som fansen (i detta fall Marc Almond och St Etienne) älskade, så gjorde de modern listpop. När sedan dessa fans växt upp och själva blivit moderna popstjärnor, och får för sig att lyfta fram gamlingarna i sitt eget rampljus, så gör de det så gott som alltid för att återskapa sitt eget nostalgiska minne av hur det en gång lät, snarare än att ta de äldre artisterna på riktigt allvar.

Filed under: Album #24, Betyg 02, Kjell Häglund, Kjell Häglund, PJ PROBY

[POP #24] Album: OUTSIDE – Discoveries

OUTSIDE

Discoveries

Dorado/Border

Multiinstrumentalisten och kompositören Matt Cooper, drivkraften bakom Outside, har ända sedan debutplattan »Almost In« varit en av magasinet Straight No Chasers käraste kelgrisar och har i tid och otid fått dras med etiketten »underbarn«. Det är förståeligt. I likhet med bland andra Photek och Cleveland Watkiss är han en av den brittiska neojazz-scenens allra vitalaste musiker, med två lika innovativa som briljanta album bakom sig. Framför allt 1995 års ljuvliga »Rough and the Smooth« tillhör, tillsammans med D*Notes »Babel«, Jhelisas »Language Electric« och Watkiss Project 23, det bästa som släppts på etiketten Dorado.

Filed under: Album #24, Anna Hellsten, Betyg 05, Anna Hellsten, OUTSIDE