Tidskriften POP revisited

Tidningen Pop blir blogg

[POP #14] Album: SOPHIE ZELMANI – Sophie Zelmani

SOPHIE ZELMANI

Sophie Zelmani

Epic/Sony

Lejonparten av det unga svenska popgardet sitter antingen fast i The Jam-träsket eller försöker förleda omvärlden att tro att de tillbringat de festa av sina lätträknade levnadsår förankrade vid en poolkant i någon gammal Peter Sellers-film. Stilmedvetenhet i all ära, men alltför ofta trillar banden på fel sida av den smala linje som skiljer valpig charm från pinsam patetik. Det är i detta 1, man måste betrakta Sophie Zelmani. Förvisso har hon inte den bästa rösten eller det starkaste låtmaterialet, men någonting i hennes musik gör att jag tror på henne när hon sjunger, och ibland kan det — hör och häpna — kännas nog så viktigt som att notera att artisten i fråga har med de förmodat rätta namnen bland sina referenser.

Läs hela artikeln

Postat i:Album #14, Anna Hellsten, Betyg 06, ,

[POP #14] Album: YVONNE – For Your Pleasure

YVONNE

For Your Pleasure

Beat That!/Border

Pojkarna i Yvonne säger själva att de varken är särskilt komplicerade eller svårmodiga utan ganska vanliga och glada. Henric de la Cour, den ångestfyllda unge man som på scen lyfter sina väldiga händer och i vanmakt sliter testar ur sitt hår är inte alls den Eskilstuna-pojk hans vänner känner. Han spelar en roll i ett skådespel. Han gör det tillsammans med sitt rockband. De har läst sitt manus — skrivet av Joy Divisions efterlevande fans någon gång under åttiotalet — mycket noga. De ser till att knäppa den svarta kavajen, kamma benan mycket, mycket långt till vänster och läsa Proust. De spelar musik någonstans mellan Kraftwerk och Jesus & Mary Chain och de tittar sällan upp för att möta någons blick. De är skådespelare i en pjäs där gruppens manager säkerligen står för stor del av regi och dekor. Men ingen kan hävda annat än att skådespelet är väl utfört och underhållande.

Läs hela artikeln

Postat i:Album #14, Betyg 05, Madelaine Levy, ,

[POP #14] Album: BRIAN WILSON – I Just Wasn’t Made For These Times

BRIAN WILSON

I Just Wasn’t Made For These Times

MCA

I sin film om Brian Wilson dokumenterar Don Was inte bara att Wilson skapat några av pophistoriens största treminutersverk, utan framför allt att Wilson fortfarande är samma vitala konstnär — och att han egentligen var det även under sina mörkaste år.

Läs hela artikeln

Postat i:Album #14, Betyg 08, Kjell Häglund, ,

[POP #14] Album: VYBE – Vybe

VYBE

Vybe

Island/PolyGram

Swingbeat-scenen växer sig ständigt större, och framför allt i kategorin kvinnliga vokalensembler finns det en talrik flora av hotpants, attityd och gruppnamn med alternativa stavningar att botanisera i. Nuttin’ Nyce, Whyte Kuntz, Kut Klose, Xscape; listan kan göras lång.

Läs hela artikeln

Postat i:Album #14, Anna Hellsten, Betyg 07, ,

[POP #14] Album: ULTRAMARINE – Bel Air

ULTRAMARINE

Bel Air

Warner

Paul Hammond och Ian Cooper följer oförtrutet sin egen väg genom den genre-raderande elektronikbaserade musiken. De två började spela tillsammans redan 1984 under namnet A Primary Industry, i skuggan av funkindustriella upprorsmakare som Cabaret Voltaire och A Certain Ratio. Tre år senare tog de namnet »Ultramarine« från titeln på ett av sina egna album, och förde på »Folk«, och senare på den hyllade »Every Man and Woman Is a Star«, samman sina intryck av jazz, funk och folkmusik med hjälp av varma, elektroniska klisterlappar. Inför »United Kingdoms«, som kom 1993, inventerade de den brittiska Canterbury-scenen och lyckades få Robert Wyatt att förgylla flera låtar med sin sympatiskt gnälliga röst.

Läs hela artikeln

Postat i:Album #14, Betyg 05, Sebastian Stebe, ,

[POP #14] Album: REBECKA TÖRNQVIST – Good Thing

REBECKA TÖRNQVIST

Good Thing

EMI

Det räcker att höra en halv låt av Rebecka Törnqvist för att inse att detta inte kan vara något annat än svenskt. Kanske finns där något dolt eko av ursvensk folkviseton, kanske är det vemodet i hennes röst som bryter mot den sofistikerade ljudbilden.

Läs hela artikeln

Postat i:Album #14, Betyg 05, Martin Jönsson, ,

[POP #14] Album: TORTOISE – Rhythms, Resolutions & Clusters

TORTOISE

Rhythms, Resolutions & Clusters

City Slang/Border

Denna Chicago-grupp har framför allt ett syfte med sin musik: att den ska fungera som stämningsskapare. Liksom Barry Adamson med sin »Moss Side Story«, eller Simon Fisher Turner med sin nyligen utgivna »Live Blue Roma«, levererar Tortoise ljudspår till filmer som inte existerar någon annanstans än i lyssnarens eget huvud, och som långsamt väcks till liv av musiken. Detta är en ambition som spottas ut till höger och vänster av artister i ambientgenren, men som oftast flyter ut i sövande new age-massor.

Läs hela artikeln

Postat i:Album #14, Betyg 06, Sebastian Stebe, ,

[POP #14] Album: TOMMY 16 – Shauna

TOMMY 16

Shauna

A West Side Fabrication/MD

Medlemmarna i norrländska Tommy 16 vill gärna tro att de spelar pop med stark och tydlig amerikansk accent. I en intervju på annan plats i POP #14 menar sångaren och gitarristen Urban Holmberg att de gjort »Shauna« — sextettens debut-CD — som ett slags svar på Jayhawks hyllade »Tomorrow the Green Grass«. Och visst, när han säger det så… man känner igen vissa moment. Till exempel stämsången. Och countrykulören.

Läs hela artikeln

Postat i:Album #14, Betyg 07, Per Bjurman, ,

[POP #14] Album: TIA – Über Babe

TIA

Über Babe

Record Station/BMG

En Blondie-revival kan inte göras bättre än så här. Låtarna, soundet, arren, rösten, uttalet, texterna, omslaget, kläderna, sminket, håret, allt stämmer. Så här var det, så här kändes det i början av åttiotalet. Det är inte utan att man fäller en och annan tår över svunna tider när man hör saker som den totala Blondie-seansen »Blinded«, med halva Gyllene Tider som kompband. Annars är Tia mer än en svensk Debbie Harry. Musiken är inte bara Blondie, utan bredaste möjliga amerikanska mainstream-postnew wave och billboardpowerpop; alltså tuttenuttig teenagepop med heavy metal-gitarrer.

Läs hela artikeln

Postat i:Album #14, Betyg 05, Kjell Häglund, ,

[POP #14] Album: SONIC YOUTH – Washing Machine

SONIC YOUTH

Washing Machine

Geffen/MCA

»Romance is a ticket to paradise.«

Det är sjätte spåret på »Washing Machine«. Redan innan jag nått dit har Sonic Youth hunnit visa att katastrofalbumet »Experimental Jet Set, Trash and No Star« bara var en olycklig parentes i deras långa historia. På sjätte spåret, »Trouble Girl«, överraskar de på ett sätt som jag inte trodde var möjligt. På »Trouble Girl« gör Sonic Youth sin helt igenom egna version av sextiotalets flickpop. Kim Gordons sång antar samma tårdrypande, vemodiga skepnad som fanns hos Shangri-La’s Mary Weiss, och hennes sätt att prata sig igenom vissa partier känns igen från otaliga flickpopklassiker.
Läs hela artikeln

Postat i:Album #14, Betyg 07, Terry Ericsson, ,

Kategorier