Tidskriften POP revisited

Tidningen Pop blir blogg

[POP #8:2] Album: SNOOP DOGG – Top Dogg

SNOOP DOGG

Top Dogg

No Limit/Virgin

Fähunden har blivit gammal. Ögonen har inte samma ondskefulla lyster som förr, huvudet gungar långsamt till G-funkbasen och på omslaget till hans fjärde album kan jag svära på att jag ser grå hårstrån i hans skägg. Rösten har han i alla fall kvar. Så fort Snoop öppnar munnen blir jag alldeles paralyserad. Inte ens hans allra lamaste rhymes — om thugs, hoes och stordåd i Compton för tusen år sedan — får mig att sluta lyssna. Han låter fortfarande som den skönaste killen i stan.

Läs hela artikeln

Postat i:Album vol 2 #8, Betyg 04, Fredrik Strage, ,

[POP #8:2] Album: REGULAR FRIES – Accept the Signal

REGULAR FRIES

Accept the Signal

JBO/V2

Är det okej om jag för ett ögonblick går tillbaka till ett fördomsfullt apstadium och påstår att alla popskribenter är misslyckade musiker?

Det är förstås inte sant, men det skulle göra det här jobbet lite enklare just nu. Fast vad som faktiskt är sant är att alla rockskribenter har de favoritband de förtjänar. På något vis. Läser man våra artiklar, krönikor och recensioner så kommer man förr eller senare ganska nära recensentens allra innersta tankar, som ju givetvis bara kretsar kring obskyr countryrock, gratis skivbolagssprit, flickor som ser ut som Natalie Imbruglia — rockjournalister är ju oftast män — och gratis holländskt backstageknark. Och en sak till: vi skriver omedvetet ofta om band och artister vi kan relatera till. Det innebär inte bara att vi förstår deras texter, att vi kommer från en lika trist håla eller förort och har likadana skivsamlingar som banden; det innebär också att vi känner till våra egna begränsningar: våra favoritband är i åtta fall av tio band inte de band vi egentligen vet är bäst, utan de vi känner en samhörighet med.

Läs hela artikeln

Postat i:Album vol 2 #8, Andres Lokko, Betyg 04, ,

[POP #8:2] Album: LUSCIOUS JACKSON – Electric Honey

LUSCIOUS JACKSON

Electric Honey

Grand Royal/EMI

Jag har alltid gillat Luscious Jackson. Jill Cuniff, Gabrielle Glaser, Kate Shellenbach och Vivian Trimble verkar så smarta och snygga, roliga och slängda i käften. På första CD-EP:n, »In Search of Manny« från 1993, lät också deras egensinniga blandning av hip hop-beats, indieskrammel och rapsång helt oemotståndlig. Första fullängds-CD:n »Natural Ingredients«, på Beastie Boys etikett Grand Royal, lät inte lika underjordisk men var å andra sidan seriöst fonky. Men sedan dess har det gått utför. Deras tredje CD var producerad av Daniel Lanois, alltid ett dåligt tecken, och texterna tenderade att urarta till tramsigt självhjälpssvammel av värsta nittiotalssort.

Läs hela artikeln

Postat i:Album vol 2 #8, Betyg 04, Ola Andersson, ,

[POP #6:2] Album: CYPRESS HILL – 4

CYPRESS HILL

4

Ruffhouse/Sony

Det låg en sorglig logik i Cypress Hills spelning på Woodstockfestivalen 1994, och det faktum att marijuanaröken låg som tätast över området just under deras show. Cypress Hill har blivit nittiotalets Grateful Dead, eller Country Joe And The Fish. Redan vid tiden för deras superdebut »Cypress Hill« 1991 var de officiella talesmän för NORML, National Organization to Reform Marijuana Laws, och merparten av deras repertoar har handlat om att röka på: »Light Another«, »Hits From the Bong«, »Legalize It«, »Blunted«…

Läs hela artikeln

Postat i:Album vol 2 #6, Betyg 04, Kjell Häglund, ,

[POP #6:2] Album: ALL-4-ONE – On and on

ALL-4-ONE

On and on

Atlantic/Warner

Skälet till att jag var en av alla miljontals människor som föll för All-4-Ones supersmörsång »I Swear« 1994 (rockhistoriens tredje mest sålda singel) kan låta pinsamt i dag. Men faktum är att jag tyckte mig höra — och skratta inte nu — »doo-wopens framtid« i A11-4-One. Jag var inne i min djupaste doo-wop-period och hade bedårats av All-4-Ones debutsingel några månader tidigare, en entusiastisk cover på The Tymes »So Much in Love« från 1963.

Läs hela artikeln

Postat i:Album vol 2 #6, Betyg 04, Kjell Häglund, ,

[POP #5:2] Album: CHRIS MILLS – Every Night Fight Your Life

CHRIS MILLS

Every Night Fight Your Life

Sugar Free/import

Några säger no depression, andra lo fi; dagens alternativa amerikanska rockscen har olika namn men i stort sett samma innehåll: slitna gitarrer (gärna en eller två utan el), bas, litet nätt trumset, kanske en orgel här och där och en sångare med raspig röst och rispade jeans. En hel del country och få konstigheter, stämmor och stämning, rötter och rock’n’roll. Gärna på bred, hyfsat autentisk sydstatsdialekt. Och gärna titlar som »Delaware« och »Pontiac«, för att konsultera den senaste låntagaren, herr Mills.

Läs hela artikeln

Postat i:Album vol 2 #5, Betyg 04, Micke Widell, ,

[POP #5:2] Album: JESTOFUNK – Universal Mother

JESTOFUNK

Universal Mother

Club Tools/Edelpitch

Ce Ce Rogers är en av det senaste decenniets största soulsångare. Han var Wynton Marsalis gamla klasskompis, som spelade in tolvan »Someday« med Marshall Jefferson i mitten av åttiotalet och plötsligt blev en ikon på den nyfödda housescenen — en låt som fortlevt via regelbundna samplingar, över Liquids 1992-klassiker »Sweet Harmony« och Urban Shakedown till Roger Ruffs speed garage-hit »No Justice« senast.

Läs hela artikeln

Postat i:Album vol 2 #5, Betyg 04, Kjell Häglund, ,

[POP #5:2] Album: JOHN FORTÉ – Poly Sci

JOHN FORTÉ

Poly Sci

Ruffhouse/Sony

Det har blivit dags för begåvningsreserven i Refugee Camp Allstars att släppa skivor. Och John Forté, en trogen följeslagare till Wyclef, Lauryn och Pras, är för Fugees vad Shyheim eller Cappadonna är för Wu-Tang Clan. En måttligt begåvad underhuggare. Det vore roligare om den tjocke toastaren Mafia, eller trions dreadlockade live-DJ Spider, fått chansen att göra soloskivor. Men de är inte lika ivriga karriärister som John Forté, vars debutalbum skiner av en malplacerad kaxighet över att vara bästis med Wyclef.

Läs hela artikeln

Postat i:Album vol 2 #5, Betyg 04, Fredrik Strage, ,

[POP #5:2] Album: EUPHONIC – Euphonic

EUPHONIC

Euphonic

Different Drummer/import

Det är samma gamla historia. Två nördiga britter leker med samplers, röker gräs, kollar på karatefilmer, tjackar dubvinyl hos Daddy Kool på Berwick Street, får skivkontrakt med en trip hop-etikett och inom kort sina våtaste drömmar förverkligade när de åker till Brooklyn och hänger med arga, svarta rappare.

Läs hela artikeln

Postat i:Album vol 2 #5, Betyg 04, Fredrik Strage, ,

[POP #5:2] Album: DEEP DISH – Junk Science

DEEP DISH

Junk Science

DeConstruction/BMG

Det är ganska svårt att förstå att det här albumet är utgivet 1998. Jag väntar mig varje gång jag tittar på skivetiketten att det ska stå 1986 eller 1987 på den. Det gör det inte.

Läs hela artikeln

Postat i:Album vol 2 #5, Andres Lokko, Betyg 04, ,

Kategorier