Tidskriften POP revisited

Tidningen Pop blir blogg

[POP #24] Album: WAGON – Under the Looking Glass

WAGON

Under the Looking Glass

Slack/Border

När jag synade den svenska undergroundpopscenen 1993 i artikeln »I skolan« (se POP #5+6) var The Wagon ett av de femton utvalda banden. Några av de andra banden gick det riktigt bra för och artikelns första uppslag är så här i efterskott, med facit i hand, rätt roligt. På vänster sida, The Cardigans; på höger, The Bear Quartet. Det kommersiellt sett mest framgångsrika (och stundtals musikaliskt lysande) och det mest indie-idealistiska bandet. The Bear Quartet vägrade för övrigt att ställa upp på någon av fotografernas idéer, det fick räcka med att de ställde upp sig mot en vägg. The Wagon-grabbarna, däremot, tog gärna små glädjeskutt nerför en trappa och redan där skilde sig de två banden flera ljusår åt ifråga om attityd.

The Wagon spelar popmusik enbart för att det är kul, det går inte att tolka det på något annat sätt när gitarristen fortfarande, fyra år senare, tituleras »gitarrgud« på konvolutet. Medan The Bear Quartet har växt och växt sedan den där artikeln skrevs, står The Wagon kvar och stampar på nästan samma fläck som de gjorde 1993. Jag gillade deras Stevepops-influerade speedpop på demon »In Bliss«, men på de två EP:s som följde fanns det ingenting som gjorde något större intryck.

När The Wagon nu debuterar i det stora formatet kan jag inte låta bli att fortsätta den något hårda jämförelsen med The Bear Quartet och konstatera att Luleå-kvartetten å sin sida nyss släppt sitt sjätte album på fyra år. »Under the Looking Glass« är dessutom en ganska tråkig historia. Endast två spår, inledande »Dagger« och »From Pinballs to Medicine Balls«, båda med flinkt Hüsker Dü-gitarrspel från vår »guitargod«, klarar sig undan med beröm godkänt. Det övriga materialet är ofta så tidsmässigt utdraget att det blir segt och enerverande.

The Wagon måste nog ta sig en rejäl funderare på vad de egentligen vill åstadkomma med sin musik. Som det är nu saknar de både visioner och passion.

Terry Ericsson

Filed under: Album #24, Betyg 04, Terry Ericsson, ,

One Response

  1. Jesper skriver:

    Minns denna pissrecension så väl. Halva texten handlade inte ens om bandet eller vår musik.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: