Tidskriften POP revisited

Tidningen Pop blir blogg

[POP #21] Hej!

Kära POP!

Det kan aldrig vara viktigt, alltså verkligt viktigt, att få svaret på frågan »varför Per Gessle säljer fler skivor än Spragga Benz?« [Bo Madestrand om POP, Expressen kultur 2/10].

Det har absolut ingen betydelse när du söker den melodi, det break, den loop, det beat eller vad det nu är; som du vet kan vara det viktigaste som händer den här veckan eller det här året och som kan ta dig till ställen du inte riktigt vet var de ligger, men som du vill återvända till om och om igen.

Läs hela artikeln

Postat i:hej, POP #21

[POP #21] Tio Topplåtar med Gregory Isaacs

One One Cocoa Full Basket [1968]

En av de allra första singlarna, den artonårige Gregorys stoiska hyllning till tålamodet. Ömsint sjungen, som om mikrofonen vore av kristall. »Any man who try hard can make it, just practice / one, one cocoa full basket« (en kokosnöt i taget fyller korgen). Det är en tidig Glen Brown-produktion, i gränslandet mellan rocksteady och reggae. Återutgiven på Nighthawks fina samling »Knotty Vision«.

Läs hela artikeln

Postat i:diskografi, Hasse Huss, POP #21, ,

[POP #21] Gregory Isaacs

Mr Isaacs. The Cool Ruler. En superstjärna med sisådär 400 skivor bakom sig. I kväll sitter den ensamme älskaren från Denham Town, Kingston, Jamaica på ett hotell i Uppsala och pratar med POPS Hasse Huss.

GREGORY ISAACS är inte känd för att vara inställsam, varken som artist eller privatperson. Och varför skulle han vara det? Som sångare och låtskrivare tål han att jämföras med de största; med Sam Cooke, Smokey Robinson och Marvin Gaye. Men reggaeartister mäts ofta med andra måttstockar än soulmusikens främsta. Att bara besitta en enastående röst eller spela in några av populärmusikens mest betydande skivor räcker inte.

Läs hela artikeln

Postat i:Hasse Huss, POP #21, ,

[POP #21] Memphis på CDis


FRANK STOKES

Creator of the Memphis Blues

Yazoo/MNW ILR

Stokes föddes på 1880-talet och redan innan hans sekel gick över i vårt spelade han på gatorna i Memphis. Han var en »songster«, med såväl blues som vaudeville och uråldriga folksånger på repertoaren. Den här underbara CD:n, med inspelningar från slutet av tjugotalet, koncentrerar sig på bluesen, men ger prov på ett rytmiskt driv och en berusande sångglädje som skulle kunna vara rock’n’roll.

Läs hela artikeln

Postat i:diskografi, Lennart Persson, POP #21, ,

[POP #21] Lee Baker

OCH ÄN EN GÅNG har vi fått det bekräftat. Livet har över huvud taget ingenting med rättvisa att göra. För en dryg månad sedan mördades Lee Baker; extraordinär gitarrist i Mud Boy & The Neutrons, och precis som Jim Dickinson en Memphis-profil av stor dignitet. Han efterlämnar fru och tre barn.

Läs hela artikeln

Postat i:hej då, Lennart Persson, POP #21, ,

[POP #21] Amerikanska Musikklubben Del V: Memphis

»Det var i Memphis som svarta och vita slog huvudena blodiga mot varandra. Det var där rockmusiken föddes och det skulle inte ha kunnat ske någon annanstans.« Jim Dickinson, som har jobbat med alla från Betty Layette till Jason Spaceman, berättar sin historia för POPs Lennart Persson. Vi listar också den livsviktigaste memphismusiken på CD.
»Det gäller att stjäla artisternas själar. Jag har sett producenter piska sångare med mikrofonsladdar för att nå dit.« Jim Dickinson sitter i Mississippis dammigaste ödebygd, en kort biltur från Memphis, staden som är hans liv. Han är världens fräckaste producent. »Det sound jag strävar efter är det på Howlin’ Wolfs första inspelningar. Det låter som om det långsamt bubblar upp från helvetet.«

Läs hela artikeln

Postat i:amerikanska musikklubben, Lennart Persson, POP #21, , ,

[POP #21] Astor Piazzolla

Alltid på blodigt allvar och alltid med stil. Magnus Säll porträtterar en tangokung.

TANGO ÄR BLODIGT ALLVAR för vilken argentinare som helst, och när spolingen Piazzolla kom hem till Buenos Aires från musikstudier i Europa i mitten av femtiotalet brakade helvetet löst. Han skapade det som kom att kallas Nuevo Tango, den nya tangon. Han blev snart kultförklarad av de intellektuella och kändisar på besök, men de sanna tango-patrioterna blev hans svurna fiender. Han blev anklagad för att över huvud taget inte veta vad tango var för något och taxichaufförer vägrade ta upp honom på gatan.

Läs hela artikeln

Postat i:Magnus Säll, POP #21, ,

[POP #21] Gör det själv

En vägledning till den skramliga musiken som inte gör så mycket väsen av sig. TEXT: Terry Ericson & Håkan Steen. Tack till Johan Jacobsson, Erik Forsén & Ulf Ekerot.

VELVET UNDERGROUND

The Velvet Underground

[1969, MGM SE 4617/PolyGram]

Detta är inte bara albumet som försåg rockmusiken med hjärna, det visade också upp en helt ny, respektlös attityd till studioteknik. Uttrycket var det viktiga, inte inspelningsnivåerna. »Vem som helst borde kunna spela de här låtarna, det är det jag gillar med dem«, sade Lou Reed. Viljan att ta honom på orden föder fortfarande nya rockhand.

komplement: Silver Jews »The Natural Bridge« [1996, Drag City 101/MNW ILR]

Läs hela artikeln

Postat i:diskografi, Håkan Steen, POP #21, Terry Ericsson, ,

[POP #21] Sebadoh

Lou Barlow från Dayton, Ohio började inte röka hasch förrän han var tjugo. Han vågade aldrig stagediva av rädsla för att tappa brillorna. Han började spela med J. Mascis som gav honom sparken från Dinosaur Jr efter sju år. Då startade han Sebadoh och blev en hjälte för glasögonmännen. Terry Ericsson hjälper Lou att laga sin gitarr på ett hotellrum i London.

LOU BARLOW ser bekymrad ut. Han sitter på ett hotellrum i East Putney, London, och tittar på sin förstörda favoritgitarr. Under flygresan har gitarrhalsen knäckts och nu råder febril verksamhet med syftet att hitta ett ersättningsinstrument. Eller lägga pussel med delar från hans övriga gitarrer. Varken Lou eller engelska skivbolaget Domino, vars kontor ligger några hundra meter bort på Richmond Road, vill återuppleva katastrofscenerna från 1994 års Readingfestival. Det var då den timide lo fi-gurun förvandlades till, som han själv uttrycker det, en »gitarrförstörarmaskin«.

Läs hela artikeln

Postat i:POP #21, Terry Ericsson, , ,

[POP #21] Weeping Willows

Sångaren Magnus Carlson bär sitt Clash-märke på kavajslaget och sjunger »Always on My Mind« så att vuxna män fäller tårar i ölen. Andres Lokko har lyssnat på Weeping Willows.

From the pile of records that lay stacked haphazardly against the living room wall, Dwayne dug past albums by Chic, Monk and Parliament in search of the proper mood. It was an obscure cut on Otis Redding’s »Greatest Hits« called »Cigarettes and Coffee«. When Dwayne was young and his mother played it, the nuance had gone over his head. He’d preferred Otis’ »Satisfaction« and the frantic »I Can’t Turn You Loose«. Now Dwayne fully understood the song’s poignancy, and on this night, Otis’ voice — tender, strong, masculine, vulnerable — made him cry.
ur »Urban Romance«, Nelson George, 1993

Läs hela artikeln

Postat i:Andres Lokko, POP #21, ,

Kategorier