Tidskriften POP revisited

Tidningen Pop blir blogg

[POP #9:2] Johan Jacobsson

Johan Jacobsson
skribent och redaktör för fanzinet The Sounds Of Suburbia.

Johan Jacobsson— Jag kommer för evigt att vara POP tacksam för att de lät mig växa som skribent. Att de vågade låta mig, som tidigare bara skrivit i ett fanzine som lästes av 80 personer, ta plats med min lo fi och post-rock. Jag kommer att hävda så länge jag lever att POP var en helt överlägsen musiktidning och att ha varit med och skapat den känns ibland overkligt. Jag minns när jag visade Kent-potatisar för Tortoise-mannen Dan Bitney på Hotell Reisen, och Julian Kosters uppriktiga glädje när han såg artikeln jag skrivit om honom. Och redan min recension av Smogs »The Doctor Came At Dawn« (den första jag skrev för POP) användes som försäljningsargument i en skivaffär i Göteborg. Det har varit fantastiska år.

Filed under: Johan Jacobsson, POP vol 2 #9, ,

[POP #9:2] godspeed you black emperor! – »BBF3«

godspeed you black emperor!
»BBF3«

(Från »Slow Riot For New Zero Kanada E.P.«) Kranky/Import

Så var man där igen. Innan jag visste ordet av så kunde jag omslagstexten utantill. Jag läste allt som stod skrivet om gruppen, min skivspelare tycktes sucka varje gång jag tryckte på repeat-knappen och plötsligt befann jag mig på en resebyrå fingrandes på resebroschyrer från bandets hemstad.

Läs hela artikeln

Filed under: Johan Jacobsson, POP vol 2 #9, , ,

[POP #9:2] Clinic – Monkey on Your Back

Clinic
Monkey on Your Back

[Aladdin’s Cave of Golf, 1998]

»MONKEY on Your Back« inleds med några takter trummor som med lite god vilja låter som om de spelades in 1964 i Gold Star Sound Studios av Phil Spector. Sedan övergår den i ett mjukt analogsyntbaserat sväng, ett sväng som kan härledas till låtar som Fausts »The Sad Skinhead« och Velvet Undergrounds »White Light/White Heat« samt till skivor som The Wires »Pink Flag«. Ovanpå detta bönar, ber och suckar Clinics sångare Ade Blackburn fram en text som eventuellt handlar om heroin men förmodligen inte — det är lite diffust. Allt detta urartar sedan, efter två minuter och sexton sekunder, till något som låter som Suicide på nattorientering. Trettio sekunder senare tar låten abrupt slut.

Läs hela artikeln

Filed under: Johan Jacobsson, POP vol 2 #9, , , ,

[POP #9:2] Mogwai – Summer

Mogwai - Summer

Mogwai
Summer

[Chemikal Underground, 1996]

NÄR jag för snart ett år sedan intervjuade skotska Mogwai gjorde de sitt bästa för att övertala mig att »Summer« är bandets sämsta låt. Det var ett av de få tillfällena under vårt samtal som hela gruppen lade sig i. Basisten & gitarristen Dominic Aitchison spände ögonen i mig, tog en slurk Carlsberg Hof och sade: »Jag hatar verkligen den där jävla >Summer<. Det är en dålig låt. Skitdålig.«

Läs hela artikeln

Filed under: Johan Jacobsson, POP vol 2 #9, , , ,

[POP #9:2] The Olivia Tremor Control – California Demise

The Olivia Tremor Control - California Demise

The Olivia Tremor Control
California Demise

[Elephant 6 Recording Company, 1993]

DET fanns en gång ett band som hette Cranberry Lifecycle. Det kom från Athens, Georgia och bestod av barndomsvännerna Will Cullen Hart och Jeff Mangum. Efter ett tag bytte de namn till Synthetic Flying Machine som hängde med ett tag innan det åter var dags för förnyelse och The Olivia Tremor Control föddes. Jeff Mangum hade då lämnat sin aktiva roll i bandet för att i stället koncentrera sig på egna projektet Neutral Milk Hotet. Hans plats togs av Bill Doss och senare kom också Eric Harris och John Fernandes med i gruppen.

Läs hela artikeln

Filed under: Johan Jacobsson, POP vol 2 #9, , , ,

[POP #9:2] Stereolab – Super 45

Stereolab - Super 45

Stereolab
Super 45

[Duophonic, 1991]

FINNS det någon där ute som kan säga exakt hur många singlar och fullängdare Stereolab släppt sedan starten?

»Super 45« var i alla fall deras första. Den gavs ut 1991 på Tim Gane och Laetitia Sadiers egna skivbolag Duophonic. Formatet är tio tum. Laetitia sjunger på alla fyra spåren, Tim spelar gitarr, moog och farfisa. Martin Keen (från The Chills) sköter basen och Joe Dilworth (från Th’ Faith Healers) trummar. Ville man ha tag i ett av de 880 exemplaren den trycktes i var man tvungen att handla via postorder.

Läs hela artikeln

Filed under: Johan Jacobsson, POP vol 2 #9, , , ,

[POP #9:2] Sebadoh – Gimme Indie Rock

Sebadoh - Gimme Indie Rock

Sebadoh
Gimme Indie Rock

[Homestead, 1991]

ATT höra band racka ner på andra artister eller rådande musikklimat kan vara riktigt uppfriskande. Minns The Clash »no Elvis, Beatles or The Rolling Stones/In 1977«, The Smiths »hang the blessed D.J./because the music that they constantly play/it says nothing to me about my life« och Teen Anthems »I hate Oasis/and I really hate Cast«.

Läs hela artikeln

Filed under: Johan Jacobsson, POP vol 2 #9, , , ,

[POP #8:2] Album: TRANS AM – Futureworld

TRANS AM

Futureworld

Thrill Jockey/import

Trans Ams (Philip Manley; gitarr, keyboards, Nathan Means; bas, keyboards, och Sebastian Thomson; trummor) förra och tredje skiva, 1998 års »The Surveillance«, var ett nästan olyssningsbart högljutt »balls-to-the-wall« konceptrockalbum om hur mänskligheten blir allt mer övervakad. Som tur är har de i och med »Futureworld« gått tillbaka till att göra det de kan bäst: att låta som ett Kraftwerk uppväxt i Washington DC med Boston och Rush på radion och med ett ständigt inkopplat Atari VCS 2600 i TV:n.

Läs hela artikeln

Filed under: Album vol 2 #8, Betyg 07, Johan Jacobsson, ,

[POP #8:2] Album: STEPHEN PRINA – Push Comes to Love

STEPHEN PRINA

Push Comes to Love

Drag City/import

Los Angeles-sonen Stephen Prina är till vardags lärare på Art Center College of Pasadena och hans installationer och musikexperiment har man kunnat se och höra utställda på en mängd respekterade gallerier.

Han har spelat i olika band i över tjugo år, bland annat hade han ett tillsammans med konstnärskollegan Mike Kelley och han har också medverkat på de senaste skivorna med The Red Krayola. Men »Push Comes to Love« är hans solodebut.

Läs hela artikeln

Filed under: Album vol 2 #8, Betyg 07, Johan Jacobsson, ,

[POP #7:2] Album: THE THIRD EYE FOUNDATION – You Guys Kill Me

THE THIRD EYE FOUNDATION

You Guys Kill Me

Domino/MNW

»Ghost«, The Third Eye Foundations förra album, anser jag fortfarande vara »en näst intill perfekt syntes av drum’n’bass och My Bloody Valentines mest extrema frekvenser«, som jag skrev i POP #23. Och vart tar en artist vägen efter en sådan skiva? Personligen trodde jag att Matt Elliot skulle gå ett steg längre, att oljudet skulle ta över helt, att »You Guys Kill Me« skulle vara så högljudd att den blev olyssningsbar. Men redan ett par sekunder in i den inledande »A Galaxy of Scars« möts jag av ett bossanova-beat och en återanvänd österländsk ambulans-loop från The Third Eye Foundations debutskiva »Semtex«. Någon minut senare introduceras domedagsstråkar.

Läs hela artikeln

Filed under: Album vol 2 #7, Betyg 08, Johan Jacobsson, ,

Kategorier