Tidskriften POP revisited

Tidningen Pop blir blogg

[POP #9:2] Wilco – »Via Chicago«

Wilco
»Via Chicago«
(Från »Summer Teeth«) Reprise/Warner

Ingen platta det här året hade ett mer passande namn än Wilcos »Summer Teeth«. Wilcos countryinfluenser är reducerade till ett minimum och vid första lyssningen är det här bara underbar, lätt psykedelisk och sommarlätt popmusik i moll. Men halvvägs, när man kommer till »Via Chicago« står det plötsligt klart att det döljer sig någonting helt annat bakom det sommarlätta. Ett intro på akustisk gitarr, sedan kommer Jeff Tweedys släpiga röst: »Dreamt about killing you again last night/And it felt alright to me«.

Läs hela artikeln

Annonser

Postat i:Ola Andersson, POP vol 2 #9, , ,

[POP #9:2] TLC – »No Scrubs«

TLC
»No Scrubs«
(Singel) LaFace/BMG

En gång i tiden var det hip hop som stod för realismen, och R&B för eskapismen. Men under 1999 har det blivit allt tydligare att det numera är precis tvärtom. Hip hopens drömmar må vara mardrömmar, de blir inte sannare för det. Medan hip hopen gått vilse bland Kung Fu-filmerna och försvunnit in i de rökfyllda mersornas baksäten på väg mot nya kassasuccéer har R&B blivit fylld av klarsynt realism, efter att länge mest uttryckt drömmar om att fly verkligheten med dyra bilar, kylda viner, jacuzzis, sidenlakan och maratonsex.

Läs hela artikeln

Postat i:Ola Andersson, POP vol 2 #9, , ,

[POP #9:2] Suede – »Everything Will Flow«

Suede
»Everything Will Flow«
(Från »Head Music«) Nude/Sony

Samma dag som jag sätter mig ner för att skriva detta läser jag i en stor artikel på DN:s kultursida att svensk alternativ-country med The 1.000$ Dollar Playboys i spetsen är en »revolt mot den plastiga listmusiken«. Intressant. Ett gäng från Sundsvall som försöker låta som om de kom från Tennesee, som inte sjunger på sitt eget språk, och som det skrivs om på DN:s kultursida? Man skall nog vara jävligt inbiten Q- eller Mojo-läsare, eller helt enkelt proggare, för att missa att band som $1.000 Dollar Playboys är det mest artificiella och konstruerade man kan tänka sig. Men de bär de plagg som den som låtsas vara ärlig och på riktigt brukar klä sig i. De luktar snus, har skägg och jeans och vill framförallt vara riktiga män.

Läs hela artikeln

Postat i:Ola Andersson, POP vol 2 #9, , ,

[POP #9:2] Dot Allison – »Tomorrow Never Comes«

Dot Allison
»Tomorrow Never Comes«
(Singel) Heavenly/BMG

Ni vet hur det är när man flyger, och planet stiger genom molnen och kommer upp i solen eller till en stjärnklar himmel ovanför molnen? Hur fullständigt overkligt det är att titta ut över molnlandskapet? Dot Allisons röst befinner sig däruppe någonstans.

Läs hela artikeln

Postat i:Ola Andersson, POP vol 2 #9, , ,

[POP #9:2] The Charlatans – The Only One I Know

The Charlatans - The Only One I Know

The Charlatans
The Only One I Know

[Dead Dead Coot, 1990]

DET är inte mycket av det vi kallade »baggy« som går att lyssna på i dag. Alla dessa band som kom i Stone Roses kölvatten hade förvisso sina poänger. De återupptäckte trumspelet till exempel. Inspirerade av samplingar av James Browns »Funky Drummer«-beat befriade de trumspelet från det stelopererade trummaskinsspel som gällde på åttiotalet. Men, handen på hjärtat, när lyssnade ni på Northside, Paris Angels eller Flowered Up senast?

Läs hela artikeln

Postat i:Ola Andersson, POP vol 2 #9, , , ,

[POP #9:2] Tant Strul – Alice Underbar

Tant Strul - Alice Underbar

Tant Strul
Alice Underbar

[MNW, 1981]

BLAND det mest fantastiska med singeln som konstform är att den, lite som ett fotografi, kan fånga ett ögonblick och bevara det åt eftervärlden. Den kan ge artister som aldrig gjorde ett bra album eller en lyckad livespelning möjlighet att fånga det där ögonblicket då allt ändå stämde på vinyl: när bandmedlemmarna råkar vara förbannade/förälskade/bakfulla/nervösa i precis rätt blandning, teknikern råkar placera mikrofonerna rätt och tapeten i studion har rätt färg. Sedan är ögonblicket borta, bandet packar ihop sina instrument och försvinner in i glömska. Men någonstans längst bak i din skivsamling finns det kvar, de där tre minuterna där de lyckades fånga allt de ville vara och lite till.

Läs hela artikeln

Postat i:Ola Andersson, POP vol 2 #9, , , ,

[POP #9:2] Au Pairs – Diet/It’s Obvious

Au Pairs - DietIt's Obvious

Au Pairs
Diet/It’s Obvious

[Human, 1980]

DET har gjorts många sånger om förtryckta hemmafruar genom pophistorien. Oftast är de fyllda av lättköpta poänger, skrivna som de är av självutnämnda rockrebeller som anser sig stå över allt vad äktenskap, hem och familj heter. Men punkens blandning av det politiska och det personliga gav oss åtminstone två spår där den hunsade hemmafrun får vara någonting mer än ett exempel på att livet blir roligare med rock’n’roll. På »Private Hell« från The Jam:s LP »Setting Sons« lever sig Paul Weller in i den medelålders hemmafruns hopplösa situation, och ett bevis på hur genialisk Paul Weller var under den här perioden är att han inte bara kommer undan med det — han lyckas dessutom måla en upprörande bild av ett liv där allt sedan länge är försent.

Läs hela artikeln

Postat i:Ola Andersson, POP vol 2 #9, , , ,

[POP #9:2] The Raincoats – Fairytale in the Supermarket

The Raincoats - Fairytale in the Supermarket

The Raincoats
Fairytale in the Supermarket

[Rough Trade, 1979]

SQUATMUSIKEN föddes förmodligen i januari 1975 när en 18-årig andalusiska vid namn Paloma flyttade in i en squat på 101 Walterton Road i Kensal Town, London W9. Där träffade hon den tafflige men energiske gitarristen i det ockuperade husets band, 101’ers, Joe Mellor. Joe Mellor blev så småningom Joe Strummer, tafflig och energisk gitarrist i The Clash och Paloma blev Palm Olive, gitarrist i The Slits. Tillsammans bär de två ansvaret för mycken skramlig och udda musik som gavs ut på sjutumssinglar med nollbudget runt 1979. Musik med band som Drug Addix, The Vincent Units och naturligtvis The Raincoats.

Läs hela artikeln

Postat i:Ola Andersson, POP vol 2 #9, , , ,

[POP #9:2] Gang Of Four – Damaged Goods EP

Gang Of Four - Damaged Goods EP

Gang Of Four
Damaged Goods EP

[Fast, 1978]

I DAG är det lätt att få för sig att punkrock alltid handlat om att slaviskt kopiera sina förebilder, men en gång i tiden var det faktiskt tvärtom. Perioden strax efter den första punkvågen var ett av de sällsynta tillfällen då vit rockmusik faktiskt varit genuint nyskapande.

Läs hela artikeln

Postat i:Ola Andersson, POP vol 2 #9, , , ,

[POP #9:2] Subway Sect – Ambition

Subway Sect - Ambition

Subway Sect
Ambition

[Rough Trade, 1978]

THE Subway Sect tillhörde de ursprungliga punkbanden. De startade 1976, delade replokal och manager med The Clash. Medan alla andra i den första vågen av punkband skrev kontrakt med storbolag förblev Subway Sect väldigt mycket indie.

Läs hela artikeln

Postat i:Ola Andersson, POP vol 2 #9, , , ,

Kategorier