[POP #7:2] Tidernas 43 bästa discolåtar

DET ÄR MORGON i Philadelphia och vinter i Amerika. Kanske regnar det, kanske är det snöblask. Luften är sedvanligt grå av rök från stålverken. Antagligen måste man tända lampor redan på morgonen. Antagligen ryker det ur de munnar som står och dricker kaffe ur frigolitmuggar nere vid tidningskiosken.

Filed under: amerikanska musikklubben, Jan Gradvall, POP vol 2 #7, Disco, Jan Gradvall

[POP #7:2] Kenny Bobien

NEW YORK. På lilla Fulton Street, precis runt hörnet från World Trade Center, har Soundmen On Wax sitt kontor. Det ser ut som mindre skivbolagskontor ser ut vart man än kommer i världen. Några skrangliga skrivbord är utspridda på aningen för få kvadratmetrar och medan en jämn ström av cykelbud springer in och ut genom dörren lyssnar någon på demokassetter i ett hörn på golvet, skivbolagets kedjerökande grundare — som också är falsettsångaren Kenny Bobiens manager — Charlton Hayes, klistrar adresslappar på några hundra kuvert medan han trissar upp Bobiens gage för någon framtida spelning med en klubbpromotor i telefon.

Filed under: amerikanska musikklubben, Andres Lokko, POP vol 2 #7, Andres Lokko, Disco, Kenny Bobien

[POP #7:2] Masters At Work

NEW YORK. Kenny »Dope« Gonzalez kan inte andas.

Han är förkyld och halvligger i en fåtölj i Masters At Works studio, sju trappor upp på 23:e gatan vid hörnet av sjätte avenyn.

Kenny har just kommit tillbaka från en lagerlokal i Philadelphia där han tillbringat hela dagen med att rota efter rara soulskivor. Nu vill han bara få den här intervjun överstökad och åka hem till Brooklyn och bädda ner sig.

Filed under: amerikanska musikklubben, Andres Lokko, POP vol 2 #7, Andres Lokko, Disco, Masters At Work

[POP #7:2] Amerikanska Musikklubben Del VIII: Disco

Drömmen om det förlovade landet. Drömmen om musiken som får oss att dansa, sjunga och veva med armarna. Drömmen om disco. Andres Lokko har äntligen träffat Masters At Work och pastor Kenny Bobien. Och Jan Gradvall har äntligen skrivit om tidernas 43 bästa discolåtar.

»Disco will never be over. It will always live in our minds and hearts. Something like this, that was this big and this important and this great will never die. For a few years, maybe many years, it will be considered passe and ridiculous. It will be misinterpreted and caricatured and sneered at, or worse, completely ignored. People will laugh about John Travolta, white polyester suits and platform shoes, but we had nothing to do with those things and we still love disco. Those who didn’t understand will never understand. Disco was much more, and much better than all that. Disco was too great and too much fun to be gone forever. It’s got to come back someday. I just hope it will be in our lifetimes.«
Josh Neff i Whit Stillmans »The Last Days of Disco«

Masters At Work / Kenny Bobien / Tidernas 43 bästa discolåtar

Filed under: amerikanska musikklubben, POP vol 2 #7, Disco

[POP #7:2] Bruce Springsteen

Drömmen om det förlovade landet. Drömmen om musiken som får oss att dansa, sjunga och veva med armarna. Andres Lokko har äntligen träffat Bruce Springsteen, Och de talar om rockmagi, vänskap, The E Street Band, klockspel och om de stora shalala-refrängerna.

ONE, TWO, THREE, FOUR!

Ge mig något som verkligen berör, sjöng en gammal polare nyligen på en skiva som ingen hörde, en gammal polare som likt en karaktär i någon av Springsteens alla sånger om broderskap och vänskap försvann ur mitt liv någon gång under resans gång.

Filed under: amerikanska musikklubben, Andres Lokko, POP vol 2 #7, Andres Lokko, Bruce Springsteen

[POP #7] Amerikanska Musikklubben Del I: Country & Western

Det har gått 31 år sedan Hank Williams hittades död i baksätet på sin ljusblå Cadillac med hela kroppen full av morfin och alkohol. Hank blev 29 år gammal. Det är hög tid att förklara varför fler än Ray Charles, långtradarchaufförer och Bobby Gillespie borde lyssna på country.

COUNTRYMUSIK är inget för tjejer — det är en sak jag definitivt har lärt mig under mina många år i musikbranschen.

Filed under: amerikanska musikklubben, Lennart Persson, POP #07, Country, Lennart Persson, Western

[POP #19] Amerikanska Musikklubben Del IV: Jazz [41-50]

MILES DAVIS

E.S.P.

Sony 467899
Columbia, 1965

Senare dagars Miles jobbade ofta på ett annat vis i studion, om han ens var där. Hans rosade »Jack Johnson« klipptes till exempel ihop med hjälp av oanvända inspelningssnuttar av producenten Teo Macero, när Miles själv var på semester. Det här är något helt annat, något av det tätaste och mest organiska gruppspel jazzen har upplevt. Kalla det gruppdynamik om ni vill, men för mig låter det mer som gruppdynamit.

Filed under: amerikanska musikklubben, Lennart Persson, Micke Widell, POP #19

[POP #19] Amerikanska Musikklubben Del IV: Jazz [31-40]

IKE QUEBEC

Blue and Sentimental

Blue Note 748098/EMI
Blue Note, 1961

Ike Quebec var knappast en av jazzens visionärer snarare en av dess besjälade hantverkare. Och för Blue Note var han viktigare än man kan gissa sig till av den rätt magra skivutgivningen.

Filed under: amerikanska musikklubben, Lennart Persson, Micke Widell, POP #19

[POP #19] Amerikanska Musikklubben Del IV: Jazz [21-30]

THELONIOUS MONK

Thelonious Alone in San Francisco

OJC 231/Amigo
Riverside, 1959

Jämte Duke Ellington var Thelonious Sphere Monk II den store jazzkompositören, alla kategorier. Ett verkligt geni.

Filed under: amerikanska musikklubben, Lennart Persson, Micke Widell, POP #19

[POP #19] Amerikanska Musikklubben Del IV: Jazz [11-20]

THELONIOUS MONK

Brilliant Corners

OJC 026/Amigo
Riverside, 1956

Monk var en rätt tjurig typ.

Filed under: amerikanska musikklubben, Lennart Persson, Micke Widell, POP #19