Tidskriften POP revisited

Tidningen Pop blir blogg

[POP #8:2] Album: THE JACK BROTHERS – Viva la revolución

THE JACK BROTHERS

Viva la revolución

Amigo

För tre år sedan fräste Jack Brothers till med »Coltrane King« — en furstligt roande tolkning av några av John Coltranes mest älskade nummer.

En fri, fräck och framfusig ommöblering som fortfarande håller en på gott humör. Framför allt för att tilltaget pekade utåt, framåt, uppåt.

Läs hela artikeln

Postat i:Album vol 2 #8, Betyg 03, Micke Widell, ,

[POP #7:2] Album: ANDREA PARKER – Kiss My Arp

ANDREA PARKER

Kiss My Arp

MoWax/PolyGram

Jag vet att det här låter konstigt, men när Andrea Parker släppte sin andra tolva »The Rocking Chair« för två år sedan var det fortfarande spännande och modernt att kombinera trip hop-beats med symfonistråkar. Hon var cellist, DJ och entusiastisk samplare och även om hon lät löjligt sakral när hon sjöng var hennes musik egensinnig. Sedan snodde MoWax-VD:n James Lavelle hennes stråkarrangemang, drog igång UNKLE och vips hade Andreas debutalbum parodierats på löjligast tänkbara vis innan det ens getts ut.

Läs hela artikeln

Postat i:Album vol 2 #7, Betyg 03, Fredrik Strage, ,

[POP #7:2] Album: BUSHWICK BILL – No Surrender… No Retreat

BUSHWICK BILL

No Surrender… No Retreat

Lickle Getto Boy/import

Dr Wolfgang von Bushwickin The Barbarian Mother-Funky Stay High Dollar Billstir, alias Bushwick Motherfucking Bill, släpper sitt tredje soloalbum samtidigt som hans gamla kumpaner i Geto Boys gör comeback med »Da Good, Da Bad & Da Ugly«. Han har också startat sitt eget skivbolag Lickle Getto Boy i Houston och han fortsätter att vara den elakaste dvärgen i Amerika. »It’s all about keeping it real«, förklarar han i ett pressmeddelande. Sedan laddar han sin Heckler & Koch MP5 och väser »bye bye when I drive by, die die when them motherfuckin’ bullets fly«.

Läs hela artikeln

Postat i:Album vol 2 #7, Betyg 03, Fredrik Strage, ,

[POP #6:2] Album: PETTER – Mitt sjätte sinne

PETTER

Mitt sjätte sinne

Ricochet/BMG

Amerikansk hip hop har blivit en kommersiell soppa av gamla åttiotalsrefränger. Lyckligtvis rycker de svenska undergroundrapparna ut från de hårda kvarteren mellan Slussen och Skanstull i Stocktown och förklarar att »yo, det är på riktigt, Söder övertar distrikt, extraordinära rövarbröder från Södermalm«. Och vem behöver egentligen rim om Compton när man kan rappa om den myllrande, mångkulturella Götgatsbacken? Vem behöver gangsterposörer som Snoop när vi har smarta, välformulerade homiez som Petter? Vem behöver RZA-produktioner när »Mitt sjätte sinne« ger oss blågula, tredje klassens Portishead-beats?

Läs hela artikeln

Postat i:Album vol 2 #6, Betyg 03, Fredrik Strage, ,

[POP #6:2] Album: GROOVERIDER – Mysteries of Funk

GROOVERIDER

Mysteries of Funk

Prototype/Sony

I septembernumret av den engelska danstidningen Muzik säger jungleinnovatören Grooverider att många av de hårda och mörka tolvor som gjorts inom genren inte har tillräckligt mycket »soul«. Även om han själv programmerat hårda rytmer i många år vill han helst minnas tiden i början av åttiotalet då han lyssnade på funk och rare grooves. Liksom sina vänner 4 Hero, Fabio och LTJ Bukem har Grooverider bestämt sig för att den elektroniska dansmusiken behöver mer livekänsla och jazzinfluenser. Därför är »The Mysteries of Funk« ett dubbelalbum med oändliga flöjt- och trumpetsolon. Därför har låtarna namn som »Rainbows of Colour« och sveps in i vadderat Brand New Heavies-wail. Därför är det här den löjligaste runkmusik som gjorts sedan 4 Heros »Two Pages«.

Läs hela artikeln

Postat i:Album vol 2 #6, Betyg 03, Fredrik Strage, ,

[POP #5:2] Album: 4 HERO – Two Pages

4 HERO

Two Pages

Talkin’ Loud/PolyGram

För många elektroniska musiker har »livekänsla« blivit ett honnörsord. Även om låtarna är programmerade vill man improvisera, få bort den stela, maskinella känslan och gärna jamma med riktiga gitarrister, basister och trumslagare. På så vis blir musiken mer »organisk« och nittiotalets dansbeats får en hel del gemensamt med sextiotalets jazz.

Läs hela artikeln

Postat i:Album vol 2 #5, Betyg 03, Fredrik Strage, ,

[POP #4:2] Album: SPACE AGE BABY JANE – Electric Light Parade

SPACE AGE BABY JANE

Electric Light Parade

Telegram/Warner

Förutsägbar, fantasilös reprorock och plagiatpop som närmast för tankarna till Sveriges insatser i vinter-OS i Nagano: habilt, vältränat men fullständigt chanslöst i konkurrensen.

Läs hela artikeln

Postat i:Album vol 2 #4, Betyg 03, Micke Widell, ,

[POP #3:2] Album: GASTR DEL SOL – Camofleur

GASTR DEL SOL

Camofleur

Domino/MNW ILR

Gastr del Sol verkar tycka att detta deras fjärde album är en osedvanligt poppig och rak historia och, det är klart, man kan ju lägga ribban på olika höjd.

Själv har jag väldigt svårt att bli klok på det här. Och jag antar att jag inte ska det heller.

Läs hela artikeln

Postat i:Album vol 2 #3, Betyg 03, Håkan Steen, ,

[POP #2:2] Album: STRANGELOVE – Strangelove

STRANGELOVE

Strangelove

Food/EMI

Kvoten av ensammast-i-världen-musiker börjar bli fylld nu. Det går inte att sympatisera och identifiera sig med hur många som helst och på varje Will Oldham och Bill Callahan går det alltid ett antal lo fi-losers som inte väcker några medkänslor alls. Värst är det på den engelska sidan där till och med gudfadern av misär och ensamhet, Morrissey, börjar tappa greppet på allvar.

Läs hela artikeln

Postat i:Album vol 2 #2, Betyg 03, Terry Ericsson, ,

[POP #2:2] Album: WAYNE HANCOCK – That’s What Daddy Wants

WAYNE HANCOCK

That’s What Daddy Wants

Ark/import

I Waynes värld är Hank Williams kung och solen lyser lika klart som när Sam Phillips lät sina bandspelare rulla igång så fort Johnny Cash och Elvis och Jerry Lee Lewis närmade sig Sun-studion.

Läs hela artikeln

Postat i:Album vol 2 #2, Betyg 03, Micke Widell, ,

Kategorier