Tidskriften POP revisited

Tidningen Pop blir blogg

[POP #24] Album: OUTSIDE – Discoveries

OUTSIDE

Discoveries

Dorado/Border

Multiinstrumentalisten och kompositören Matt Cooper, drivkraften bakom Outside, har ända sedan debutplattan »Almost In« varit en av magasinet Straight No Chasers käraste kelgrisar och har i tid och otid fått dras med etiketten »underbarn«. Det är förståeligt. I likhet med bland andra Photek och Cleveland Watkiss är han en av den brittiska neojazz-scenens allra vitalaste musiker, med två lika innovativa som briljanta album bakom sig. Framför allt 1995 års ljuvliga »Rough and the Smooth« tillhör, tillsammans med D*Notes »Babel«, Jhelisas »Language Electric« och Watkiss Project 23, det bästa som släppts på etiketten Dorado.

»Discoveries« är dock en helt annan historia. Till skillnad från de båda föregående albumen, där bland andra Monday Michiru och Watkiss bidrog med sång, är plattan praktiskt taget instrumental enstaka talfragment och den lågt mixade kören i »Sketchbook of a Voyage« undantagna och sammansmältningen av jiddrig jungle, ultramoderna, elektroniska rytmer och uppsluppna jamsessions, har på de åtta kompositionerna på »Discoveries« ersatts av ett kosmiskt, futuristiskt sound som är både svalare och mer svårtillgängligt. Cooper själv vill inte riskera att stämplas som retroartist, och kallar följdriktigt »Discoveries« för »music for the next millenium«, och visst, måste jag välja mellan den och »Pre-Millennium Tension« som soundtracket till nästa årtusende vet jag vilken jag föredrar. Den skruvade, klaustrofobiska domedagsstämning som vilar över Trickys framtidsvisioner är helt frånvarande. Kompositionerna på »Discoveries« är drömska på ett storögt, nästan naivt vis, musiken är spatiös och innesluten på en och samma gång. Den bränner sällan till, den bara finns där — dröjande, förtätad, repetitiv och hypnotisk och har en närmast biologisk puls. När jag lyssnat igenom den i några timmar är det som om den alltid funnits i mitt blodomlopp.

Dessvärre är det också svagheten med »Discoveries«. Både fusionflirten »Parallel Universe« och »Pianoscape«, som börjar som någon av Saties mer bisarra klaviatureskapader för att sedan utökas med varm bas och manande trummor tills den låter som något från Pharoah Sanders märkliga »Tauhid«, är fascinerande lyssning, men annars är musiken på tok för flyktig. Här finns inget av samma kaliber som förra albumets fantastiska »Moodswings« och »The 29/8 Steps«, och i spaceorgierna »From Here to Infinity« och »Return« låter Outside bara som musik för unga män som åker ut i skogen, slickar på små papperslappar och talar med träden.

»Discoveries« kommer säkert att ljudsätta ett antal TV-dokumentärer om rymdstationer och saltvattensakvarier, men för egen del väntar jag på nästa album — enligt ryktena skissar Outside på ett samarbete med Masters At Work. Det är den skivan jag skulle vilja höra.

Anna Hellsten

Filed under: Album #24, Anna Hellsten, Betyg 05, ,

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: