Tidskriften POP revisited

Tidningen Pop blir blogg

[POP #8] Album: STONE TEMPLE PILOTS – Purple

STONE TEMPLE PILOTS

Purple

Atlantic/Warner

I motsats till de allra flesta så tror jag faktiskt att Stone Temple Pilots är ett gäng snälla grabbar som skulle vilja vara ett spännande punkrockband i stället för sig själva, och som är ganska ledsna över att deras idoler och mer medvetna musikkonsumenter hatar dem.

Läs hela artikeln

Postat i:Album #08, Betyg 01, Ulrika D. Andersson, ,

[POP #7] Album: SOUNDGARDEN – Superunknown

SOUNDGARDEN

Superunknown

A&M/PolyGram 540215

Tordönstämman Chris Cornell har låtit lockarna falla, men i övrigt fläskar Soundgarden på i gammal god stil, med Sabbath-riff och skivtitlar som sällan har mindre än elva bokstäver per ord.

Läs hela artikeln

Postat i:Album #07, Betyg 06, Ulrika D. Andersson, ,

[POP #7] Album: ROLLINS BAND – Weight

ROLLINS BAND

Weight

Imago/BMG 21034

1987 frågade journalisten Robert Fischer Henry Rollins vad han egentligen ville med sitt liv. »Härifrån«, svarade Rollins, »ut«. Det är inte så lite kusligt att någonstans i dånet av »Disconnect« inse att detta fortfarande verkar vara Rollins främsta ambition. »I Wan’t Nothing Right Now«. Inget hjälper tydligen.

Läs hela artikeln

Postat i:Album #07, Betyg 08, Ulrika D. Andersson, ,

[POP #5+6] Album: TEDDYBEARS STHLM – You Are Teddybears

TEDDYBEARS STHLM

You Are Teddybears

MVG/MD 103

Man kan tycka att det är rätt märkligt att debuten från ett nytt band, framförandes en av de nyare musikgenrerna, kan låta så pass trött och likgiltig som Teddybears Sthlm:s »You Are Teddybears«. Vid en närmare anblick klarnar dock bilden något; här finns nämligen inga som helst nya ingredienser. Teddybears är ett avkok på ett antal redan existerande band (Rage Against The Machine, Faith No More, Consolidated). De är en upprepning av ett redan utfört koncept. Nu finns här en avgörande skillnad, men den talar knappast för Teddybears: Rage Against The Machine skriver om Los Angeles, kulor och paranoia för att de bor där och ligger och lyssnar på automatvapen varenda natt. Teddybears Sthlm kommer från vår hyfsat fredliga huvudstad, varför våldstemat känns rätt avlägset i deras fall, vi talar ju i alla fall om femton timmars flygresa med reguljärtrafik. Teddybears har dock större och mer närliggande problem än så; hur ska man få fram en rappare med ett godtagbart engelskt uttal, till exempel.

Läs hela artikeln

Postat i:Album #05+06, Betyg 02, Ulrika D. Andersson, ,

[POP #5+6] Album: PEARL JAM – Pearl Jam

PEARL JAM

Pearl Jam

Epic/Sony 474549

»Teenage angst has paid off well, now I’m old and bored«. Kurt Cobain sa det, men Pearl Jam är de som illustrerar fenomenet.

»Ten« spelades in på några veckor av ett sprillans nytt band, laddat med adrenalin, bitterhet och hopp som gjorde att det gick att förlåta de ofta väl uppenbara texterna och det sällsynt anskrämliga omslaget. Till och med Free-plagiaten överskuggades av några bedövande vackra melodier och en slags punkig oskuldsfullhet som var alltför intagande för att Sub Pop-snobberiet skulle kunna förstöra glädjen.

Läs hela artikeln

Postat i:Album #05+06, Betyg 04, Ulrika D. Andersson, ,

[POP #4] Album: GREG GINN – Getting Even

GREG GINN

Getting Even

Cruz/Border CRZ 029

»I’ve Changed« heter första spåret på Greg Ginns soloplatta, och tyvärr är det sant. Borta är allt det som gjorde hans mest kända band, Black Flag, till en ondskans tjänare av sällan skådat slag, kapabla till illdåd som »Loose Nut«, »Drinking & Driving« och mest noterbart »Now She’s Back«.

Läs hela artikeln

Postat i:Album #04, Betyg 03, Ulrika D. Andersson, ,

[POP #3] Album: SKIN YARD – Inside the Eye

SKIN YARD

Inside the Eye

Cruz Records/Border CRZ 027

»Inside the Eye« är Skin Yards fjärde album, men bandets medlemmar har betydligt längre meritlistor än så. Gitarristen Jack Endino, som också producerat denna skiva, har varit inblandad i produktionen av sådana celebra tungviktare som Mudhoney, Screaming Trees och de där Nirvana. Trummisen Barrett Martin har spelat med Screaming Trees, och sångaren Ben McMillan delar sin stämma mellan det här bandet och Gruntruck (vilket lysande, lysande namn på ett band!). Som synes är det kompetenta och beprövade krafter i rörelse på »Inside the Eye«, och man levererar också ett prov på gedigen låtskrivningskonst som är lätt imponerande. Gruntruck och Screaming Trees turnerade ju som bekant med Alice In Chains i vintras, och det vi hör här är också nära Seattles Bästa som de lät på »Facelift«. Den där Metallica goes funk-känslan som är tydligast i Facelifts undergångssaga »Real Thing«. Ett simplistiskt ljud som kräver och griper sin lyssnare utan att blanda in larv som melodi eller refräng (sånt är för flickor). Gitarrerna hamrar och trummorna galopperar med en manisk intensitet som bör lyckliggöra skateboardkids överallt. Men även om arsenalen av oförglömliga riff tycks outtömlig så är den största attraktionen McMillans vackra, ödesmättade röst. Nej, den är inte olik Layne Staleys, och han kan heller inte säga »s«, utan gurglar »schl«, precis som Staley, men det gör inget, det är rätt charmigt.

Läs hela artikeln

Postat i:Album #03, Betyg 07, Ulrika D. Andersson, ,

[POP #3] Album: PORNO FOR PYROS – Porno For Pyros

PORNO FOR PYROS

Porno For Pyros

Warner 9362-45228

Jane’s Addiction var den amerikanska alternativrockscenens flaggskepp. Sprungna ur en strimma av hopp i det spandexklädda inferno vi minns som »glamperioden«, producerade de först en av historiens två bästa rockplattor, »Nothing’s Shocking« (1988), och sent 1990 gick deras andra album, »Ritual de lo Habitual«, upp på Billboards tjugonde plats. Vid det laget var dock slutet nära för Jane’s Addiction. De grundade och headlinade den första Lollapalooza-turnén under sensommaren, men i september 1995, i Honolulu, Hawaii, var Jane’s splittring, och möjligen en av de stora amerikanska tragedierna, ett faktum.

Läs hela artikeln

Postat i:Album #03, Betyg 08, Ulrika D. Andersson, ,

[POP #3] Album: FISHBONE – Give a Monkey A Brain…

FISHBONE

Give a Monkey A Brain…

Columbia/Sony 473875

Att försöka beskriva vad för sorts musik Fishbone spelar tillhör inte de lättaste av uppgifter; bandet verkar ha hur många inkarnationer som helst. Funk-o-metal i stil med Living Colour växlas glatt med sval soul på gränsen till acid jazz, för att sedan flippa ut och låta som Minutemens och Descendents småbröder.

Läs hela artikeln

Postat i:Album #03, Betyg 06, Ulrika D. Andersson, ,

[POP #3] Album: ENTOMBED – Hollowman EP

ENTOMBED

Hollowman EP

MOSH/House of Kicks 94

Death kan vara mer än avgrundsvrål över ettackordhamrande — de misstrogna kan vända sig till Entombed för bevis. Som ledtråd kan jag nämna att en av de rundkindade pojkarna har en synnerligen smakfull Sonic Youth T-shirt på skivans baksida. Det säger en hel del om »Hollowman«, för här är Kim och grabbarna aldrig långt borta. Särkilt det märkligt dansanta titelspåret visar slående likheter med De Stora, både till ljudbild och låtstruktur.

Läs hela artikeln

Postat i:Album #03, Betyg 06, Ulrika D. Andersson, ,

Kategorier