Tidskriften POP revisited

Tidningen Pop blir blogg

[POP #3:2] Snart #3:2

Snart vol2 nr3

Han vill bara tacka för ett gammalt råtthål på Tegnérgatan. Och hålla indielågan brinnande. Terry Ericsson spetsar öronen inför ett nytt demoår.

JAG SAKNAR Pet Sounds Bar. Ja, nu när indievindarna fortsatt blåsa starkt efter urladdningen på Emmabodafestivalen känner jag att det finns ett tomrum efter det där råtthålet Tre Backar på Tegnérgatan i Stockholm, där klubben huserade. Stället i sig var av underordnad betydelse. Det var den perfekta timingen som gjorde att den normalt sett hopplösa källarlokalen blev en klassisk mötesplats för indiepossen och indiepopgenrens alla lovande band. Året var 1993, månaden september och i ungefär samma veva hade jag själv känt anstormningen av nya intressanta popband runt om i landet (det blev en artikel i POP #5+6 kallad »I Skolan« som summerade den största indievågen som drabbat den svenska popscenen).

Läs hela artikeln

Postat i:POP vol 2 #3, snart, Terry Ericsson, , , , , , , , ,

[POP #3:2] Belle And Sebastian

Belle And Sebastian

Sjutton år efter den första Postcard Records-singeln har Skottland fortfarande mardrömmar om Orange Juice-klotter, Felt T-shirts och. The Pastels-medlemmar i skivaffärer. Madelaine Levy åker på tur i Glasgow med delar av skygga popkollektivet Belle And Sebastian.

JAG SITTER I EN BIL som körs av Richard Colburn i Belle And Sebastian. Vi är på väg mot Glasgows flygplats. Jag ska åka tillbaka till London efter ett dygn i Skottland. Richard har ställt in radion på stadens enda universitetsradiostation och ju längre bort från universitetet vi kommer, desto knastrigare blir ljudet. På radion pratar sångaren i Long Fin Killie om sin nya bok. Efter det kommer »Sorry For Laughing« med Josef K. Jag och Richard pratar om »Falling and Laughing« med Orange Juice och om hur ingen av oss kan lyssna på någon av låtarna utan att tänka på den andra. Just som vi svänger ut på något som liknar en tvåfilig motorväg kommer »Dog on Wheels« med Belle And Sebastian. När de första, blygsamma tonerna av låten hörs genom etern blir vi tysta båda två. Stuart Murdoch sjunger om sin barndoms värdefullaste leksak, en hund på hjul, som försvunnit och som han måste hitta. Under letandet blir han så trött att han lägger sig ner på en trottoar och låter löv och blommor från träden längs gatan falla över honom.

Läs hela artikeln

Postat i:Madelaine Levy, POP vol 2 #3, ,

[POP #3:2] Retro 97: John Coltrane

Retro 97 John Coltrane

John Coltrane
The Complete 1961 Village Vanguard Recordings
[Impulse!/Universe]

DE HÄR PLATTORNA innehåller allt det som är allra bäst med jazzmusik. Det tog bara lite tid för världen att upptäcka det.

När Coltrane några veckor efter de här inspelningarna tog gruppen till England lämnade folk i protest konsertlokalerna. I Paris kastade man småmynt på musikerna. Sveriges Radios utsände Claes Dahlgren meddelade det svenska folket att det han upplevt på den legendariska jazzklubben i New York var »corny« och »förmodligen något slags skämt«.

Läs hela artikeln

Postat i:Lennart Persson, POP vol 2 #3, ,

[POP #3:2] Retro 97

retro 97

1. John Coltrane The Complete 1961 Village Vanguard Recordings [Impulse!/Universe]

Läs hela artikeln

Postat i:POP vol 2 #3, POPåret, , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

[POP #3:2] 1997: POP topp 30

1997 POP topp 30

1997 års bästa album i urval av Jenny Bergqvist, Terry Ericsson, Jan Gradvall, Karl Grandin, Anna Hellsten, Kjell Häglund, Johan Jacobsson, Madelaine Levy, Andres Lokko, Pietro Maglio, Stefania Malmsten, Lennart Persson, Sebastian Stebe, Håkan Steen, Fredrik Strage och Micke Widell.

1

DAFT PUNK

Homework

Daft Trax/Virgin

Från ett stökigt pojkrum i Monmartre kommer den bästa discon sedan Sinter Sledges »Thinking of You« och Madonnas »Into the Groove«. Thomas Bangalter och Guy-Manuel de Homem Christo har nyss fyllt tjugo, ser ut som kriminella slashasar och är på väg att spricka av självsäkerhet. Daft Punk glänste redan sommaren 1995 när »Da Funk« släpptes på den lilla skotska etiketten Soma, men först på debutalbumet sparkar de igång sina sequencers på allvar. De har inte mycket gemensamt med Motorbass och de andra parisarnas sextiotalsskrudade cocktailrytmer. Det här är ett Ramones-simpelt dunkande som kraschar mot smittsamma syntmelodier, väloljade effektboxar och acidtjut från helvetet. »Teachers«, »Fresh«, »Burnin«, »Alive«. Daft Punks nakna powerdisco dunkar alltid i presens, med ögon och öron riktade mot andra sidan Atlanten. De håller inte bara en grodslukande nation under ett groove. De skakar hela planeten.

Tack vare regissören Spike Jonze blev »Da Funk« också årets bästa video. Vi kanske kommer att glömma 1997 men vi glömmer aldrig den lufsande hunden med bergsprängare.

Läs hela artikeln

Postat i:POP vol 2 #3, POPåret, , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

[POP #3:2] Singlar 97

Singlar 97

1. Blur Song 2 [Food/EMI]

Läs hela artikeln

Postat i:POP vol 2 #3, POPåret, , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

[POP #3:2] POPåret 97

POPåret 97

Singlar 97

POP topp 30

Retro 97

Retro 97: John Coltrane

Postat i:POP vol 2 #3, POPåret

[POP #3:2] Boredoms

Boredoms

Motorsågar, bananfiskar och Chet Bakers själ i en kaninkostym. Yamatsuka Eye tror ändå att han gör folkmusik. Fredrik Strage intervjuar Kim Gordon och Lydia Lunch och jagar Osakas slamrigaste snorgärs.

YAMATSUKA EYES röst är fet och stöddig.

— Gimme a »B«, frustar han men uttalar inte bokstaven som »bi« utan »bheh«. Ett tiotal röster, både manliga och kvinnliga, skriker ett »bheh« till svar, likt mentalpatienter på cheerleaderkurs, och sedan fortsätter Eye med att be om ett »ååh«, »aaahhr«, »ih«, »dääh«, »ååh«, »mm« och »ässs«. Kören förvrider bokstäverna till läten från en ond dröm. Men det finns en sådan auktoritet i dem att jag inbillar mig att d2 uttalas på exakt rätt sätt, att det är jag som inte begriper engelsk fonetik. I stället för att samla ihop stavelserna till ordet »boredoms« nynnar rösterna en skrikig, barnslig melodi till ett struttigt rockbeat. Efter några sekunder raderas den av fradgatuggande gitarrer och analogsyntar, som i sin tur dränks av vitt brus. Blippande hjärtslagsmätare på en miljon sjukhus som seriekopplas och dras genom oändliga ekokammare.

Läs hela artikeln

Postat i:Fredrik Strage, POP vol 2 #3, ,

[POP #3:2] Morrissey

Morrissey

På sitt eget sjuka sätt är han oss alltid trogen: Steven Patrick Morrissey i Salt Lake City november 1997. Intervju: Andres Lokko.

PÅ ETT FLYGPLAN som just lyft från Los Angeles på väg mot Salt Lake City i Utah sitter jag och rafsar ner anteckningar och frågor i ett block. En ung man bredvid mig kikar då och då över min axel. Till slut lutar han sig fram och frågar:

— Skriver du om Morrissey? Vilket sammanträffande. Jag har just avslutat inspelningen av en film som ska heta »November Spawned a Monster«. Efter Morrissey-låten.

Läs hela artikeln

Postat i:Andres Lokko, POP vol 2 #3, ,

[POP #3:2] Ates

Ates

ATES ÄR TURKISKA för »eld« (uttalas ungefär »a-tesh«) och det är svårt att tänka sig en mer passande rubrik för Ume-bon Ayhan Aydins musikmakande. På ett par kassetter — och på någon enstaka konsert med anknytning till Umeås punk- och hardcorescen — har han utlöst våldsamma explosioner av rytmisk, samplerbaserad musik; smärtsamt vass men också intensivt levande.

Läs hela artikeln

Postat i:POP vol 2 #3, Sebastian Stebe, ,

Kategorier