DIVERSE ARTISTER
Zebrahead
Ruffhouse/Import CK 53147
Ända fram till »Thank God It’s Friday« i slutet av sjuttiotalet gav svarta filmregissörer oftast uppdraget att skriva filmmusik till en artist per film. Hur det var under åttiotalet är det ingen som vet eftersom ingen svart film, förutom Spike Lees, någonsin nådde Sverige. De sista två åren har svarta filmsoundtrack blivit det bästa och enklaste sättet att skaffa sig en översikt över aktuell hip hop och swing. »Boys’n’the Hood«, »New Jack City«, »Juice«, »White Men Can’t Jump«, »Boomerang«, »Straight Out of Brooklyn« och »Deep Cover« är bara några av filmerna. Och listan kan göras ännu längre.
Postat i:Album #01, Andres Lokko, Betyg 05, Andres Lokko, DIVERSE ARTISTER, Ruffhouse, Zebrahead
Östeuropeiska heavy metal-skivor har av förklarliga skäl oftast varit tragiskt pinsamma affärer. Bristen på replokaler och musikinstrument har gjort att utgåvor med band som Wolfspider och Turbo blivit katastrofer av värsta sort, som får komedier med Rowan Atkinson att framstå som sorgliga begravningsceremonier.
Om det finns ett enda svenskt band som kan få sitt internationella genombrott med hjälp av Nirvana-effekten, måste det vara göteborgarna Union Carbide Productions. Bara det faktum att Steve Albini producerat deras fjärde album torde innebära att de främst i USA får långt större uppmärksamhet än de hittills fått. Jag har under ett antal år tjatat om hur stor potential de äger med sin förvisso lite väl Stooges-influerade rock’n’roll, men 1992 är detta exakt den musik som amerikanarna skriker efter (när de inte skriker efter jobb, mat och annat lika livsnödvändigt som musik…).
Jimmy Jam och Terry Lewis är som så många andra popgenier fullständigt opålitliga. Deras gospelprojekt The Sounds of Blackness började som ett lika konstnärligt som kyrkligt studiokollage, vilket gjorde Grammy-belönade debuten »The Evolution of Gospel« till ett tämligen spännande skiväventyr.