LAURYN HILL
The Miseducation of Lauryn Hill
Ruffhouse/Sony
De känslor som inte får rum mellan Lauryn Hills stämband kan inte vara värda att uppleva. Vrede, vemod, irritation, ödmjukhet, stolthet, glädje, precis allting finns där, förmedlat med en sådan fingertoppskänsla att hon måste ha fått förmågan från någon högre makt, förmågan att trollbinda människor bara genom att öppna munnen och låta någonting strömma ut. Den som lyssnar på soul har ofta en förkärlek för att jämföra nya röster med de gamla, för att höra ekon av något välbekant i en ny sångare eller sångerska. I Lauryns röst hörs inga sådana ekon, den är unik. Samtidigt lyser i hennes röst och rhymes en sorts uråldrig visdom, en insiktsfullhet som fullständigt går på tvären mot att det står 1975 i hennes födelsebevis. Jag är två år äldre än Lauryn men känner mig som ett storögt barn när jag hör henne sjunga.
Läs hela artikeln
Filed under: Album vol 2 #6, Anna Hellsten, Betyg 09, Anna Hellsten, Lauryn Hill