SMOG
Red Apple Falls
Drag City/MNW ILR
Senast vi hörde av Bill Callahan, på förra årets »The Doctor Came At Dawn«, var det mesta i hans tillvaro total misär. Han mådde dåligt och det hördes verkligen i den minst sagt vemodiga musiken och de självutlämnande texterna.
»The Doctor Came At Dawn« var det bästa Bill Callahan — det är han som döljer sig bakom namnet Smog — dittills gjort, och mycket hängde just på att man på ett så överväldigande sätt kunde känna hans smärta i varenda ton och stavelse. Det nya albumet börjar ungefär som man skulle kunna vänta sig. Bill ligger ensam i sin säng och väntar på morgontidningen, men eftersom den ändå bara innehåller dåliga nyheter är det lika bra att han vänder på sig och somnar om.
»Red Apple Falls« når aldrig riktigt upp till föregångaren. De vemodiga stråkar som flöt som en röd tråd genom »The Doctor Came At Dawn« och som förstärkte bitterheten på spår som det extraordinära »All Your Women Things« är borta. Nu är det i stället en steelgitarr som får axla Bills sorgmantel och även om det fladdrar till ordentligt på »To Be of Use«, så blir känslorna inte lika starka som förra gången.
Bill Callahan spelar på Lollipop-festivalen i sommar. Får vi be att den som påannonserar hans scenframträdande manar om största möjliga tystnad, för då vill vi vara förvissade om att varenda ton och stavelse når ända fram.
Terry Ericsson
Filed under: Album #24, Betyg 07, Terry Ericsson, SMOG, Terry Ericsson
Tidskriften POP revisited 