Tidskriften POP revisited

Tidningen Pop blir blogg

[POP #6:2] Album: THE STRIKE BOYS – Selected Funks

THE STRIKE BOYS

Selected Funks

Nuax/import

Någon berättade en gång för mig att funken kommer från Düsseldorf. Han glömde att nämna att det kommer en del psykotisk electro från Nürnberg också.

Den psykotiska electroduon från Nürnberg kallar sig för The Strike Boys. Dess två medlemmar heter Martin Kaiser och Tommy Yamaha. Och än ert gång har Daft Punk varit en stor inspirationskälla. För dansmusiken utanför den engelskspråkiga världen verkar Daft Punks framgångar med »Homework« ha satt igång en smärre revolution. Daft Punk visade att det med lite fantasi och en schyst hockeyfrippa gick alldeles utmärkt att spöa amerikaner och engelsmän på deras egen planhalva, så länge man låter bli att öppna käften. Och den franska hybriden av electro, house, humor och Stora Trummor har definitivt smittat av sig på The Strike Boys.

Läs hela artikeln

Annonser

Postat i:Album vol 2 #6, Andres Lokko, Betyg 06, ,

[POP #6:2] Album: SQUAREPUSHER – Music Is Rotted One Note

SQUAREPUSHER

Music Is Rotted One Note

Warp/Border

När Tom Jenkinson växte upp lyssnade han på proggrock, fusion och massor av jazz. När alla andra började gå på raves och skrika »aciiid« övade han sig på att spela bas och lyssnade till Dizzy Gillespie. Tom fattade helt enkelt inte vad ny musik hade som inte äldre musik hade mycket mer av. Tills han hörde LFO:s »LFO« från albumet »Frequencies« och för första gången hittade något nytt som var spännande, något han inte genast tröttnade på.

Läs hela artikeln

Postat i:Album vol 2 #6, Åsa Brolin, Betyg 08, ,

[POP #6:2] Album: SON VOLT – Wide Swing Tremolo

SON VOLT

Wide Swing Tremolo

Reprise/Warner

Sångaren och gitarristen Jay Farrar var en av två nervtrådar i stilbildande Uncle Tupelo, som på några skivor i skarven mellan åttio- och nittiotal vagabondvandrade obehindrat mellan mjukt sliten countrypop och vårdslöst uppruggad rockgrunge; mellan Neil och Young, så att säga.

Läs hela artikeln

Postat i:Album vol 2 #6, Betyg 08, Micke Widell, ,

[POP #6:2] Album: SILVER JEWS – American Water

SILVER JEWS

American Water

Drag City/MNW Distribution

På omslaget till Leonard Cohens mästerliga »New Skin For the Old Ceremony« flyger ett förälskat änglapar. Det måste vara under deras beskyddande vingar som Silver Jews sånger tagit sin tillflykt. Någonstans, nära deras hörn av himlen, har tolv nya betraktelser över ett annorlunda Amerika fått spira och gro. För precis som Leonard Cohen skriver Silver Jews sånger som aldrig riktigt tar steget ut ur myten och in i verkligheten.

Läs hela artikeln

Postat i:Album vol 2 #6, Betyg 08, Madelaine Levy, ,

[POP #6:2] Album: JONATHAN RICHMAN – Jonathan Richman

JONATHAN RICHMAN

Jonathan Richman

Vapor/Warner

Om två år gamla »Surrender to Jonathan« var en rätt traditionell Richman-platta är det här… också en rätt traditionell Richman-platta. Vid närmare eftertanke är det svårt att nämna ett album av denne särling, utom möjligen spanskspråkiga »¡Jonathan, te vas a emocionar!«, som inte är en rätt traditionell Richman-platta.

Läs hela artikeln

Postat i:Album vol 2 #6, Betyg 07, Håkan Steen, ,

[POP #6:2] Album: THE TONY RICH PROJECT – Birdseye

THE TONY RICH PROJECT

Birdseye

LaFace/BMG

Det är inte svårt att gilla Tony Rich. En soulman och traditionellt skolad singer/songwriter på samma gång, driven gitarrist, producent med fingertoppskänsla för lätta och ändå urgrooviga arrangemang, och med en röst som elegant sträcker sig mellan bräcklig falsett och elastiskt djup. Debutplattan »Words« fick en del dum kritik för att vara tråkig crossover-R&B när den i själva verket var en kristallklar förbindelse mellan Bill Withers vemodiga, vänliga folksoul och Prince allra sexigaste ögonblick.

Läs hela artikeln

Postat i:Album vol 2 #6, Anna Hellsten, Betyg 06, ,

[POP #6:2] Album: DIVERSE ARTISTER – Red Hot + Rhapsody

DIVERSE ARTISTER

Red Hot + Rhapsody

Antilles/PoIyGram

Man kan säga mycket ont om George Martin och hans allt pinsammare fjamsande framför dokumentärfilmare som ber honom visa upp de gamla Beatlestricksen i mixerbordet, för att inte tala om skräcksamlingen med Hollywoodskådisars Lennon/McCartney-tolkningar senast. Men en sak förstår sig Sir George fortfarande på, så där georgar emellan: George Gershwin.

Läs hela artikeln

Postat i:Album vol 2 #6, Betyg 02, Kjell Häglund, , , ,

[POP #6:2] Album: PRAS – Ghetto Superstar

PRAS

Ghetto Superstar

Ruffhouse/Sony

Redan i fjolårets »Avenues«-video från »Money Talks«-soundtracket förvandlades den nybakade soloartisten Prakazrel »Pras« Michel från den tyste i Fugees till en glittrig Mr. Partyman. Han trippade genom en guldkantad Las Vegas-fantasi, långt från Wyclefs politiska agenda och Lauryns graviditeter, och såg plötsligt ut som den saltaste killen i stan. Och i somras stuffade Pras, som avfärdats som Fugees Ringo Starr, upp på världens alla listor med den glädjesprudlande »Ghetto Superstar«-singeln. Det iskalla introt som samplats från TV-serien »Knight Rider« lät ännu bättre här än i Busta Rhymes »Turn It Up«, 18-åriga sångerskan Mya Harrison fick Dolly Parton-refrängen att gnistra och Ol’ Dirty Bastard gafflade ikapp med Pras.

Läs hela artikeln

Postat i:Album vol 2 #6, Betyg 07, Fredrik Strage, ,

[POP #6:2] Album: PLUSH – More You Becomes You

PLUSH

More You Becomes You

Domino/MNW Distribution

Chicago-bon Liam Hayes, som ensam ligger bakom Plush, är en man som brinner för konsten.

Allt ska vara perfekt in i minsta detalj. Han klär sig som om han bodde i London på sextiotalet och hela tiden är på väg till modsklubbar som Last Chance, Flamingo Club eller The Roaring Twenties. Han stoltserar med en frisyr som i brist på bättre kan kallas afro. Han tog ut sitt livs besparingar, 3000 dollar, för att bekosta inspelningen av sin första sjutumssingel, »Found a Little Baby« [Drag City] — bara för att den skulle låta precis som han ville.

Läs hela artikeln

Postat i:Album vol 2 #6, Betyg 07, Johan Jacobsson, ,

[POP #6:2] Album: PETTER – Mitt sjätte sinne

PETTER

Mitt sjätte sinne

Ricochet/BMG

Amerikansk hip hop har blivit en kommersiell soppa av gamla åttiotalsrefränger. Lyckligtvis rycker de svenska undergroundrapparna ut från de hårda kvarteren mellan Slussen och Skanstull i Stocktown och förklarar att »yo, det är på riktigt, Söder övertar distrikt, extraordinära rövarbröder från Södermalm«. Och vem behöver egentligen rim om Compton när man kan rappa om den myllrande, mångkulturella Götgatsbacken? Vem behöver gangsterposörer som Snoop när vi har smarta, välformulerade homiez som Petter? Vem behöver RZA-produktioner när »Mitt sjätte sinne« ger oss blågula, tredje klassens Portishead-beats?

Läs hela artikeln

Postat i:Album vol 2 #6, Betyg 03, Fredrik Strage, ,

Kategorier