2012/10/30 • 05:32 0
ENLIGT IHÄRDIGA RYKTEN tänker Saint Etiennes sångerska Sarah Cracknell lämna Pete Wiggs och Bob Stanley för en solokarriär. POP kan som första tidning avslöja upplösningen på jakten efter hennes ersättare.
— Det kändes helt naturligt att inte leta upp en ny kvinnlig sångerska, berättar Saint Etiennes Bob Stanley
Filed under: POP #05+06, Lasse Berghagen, St. Etienne
2012/10/25 • 04:04 0
I POP #4 kunde vi som första tidning i Sverige meddela att Efti i största hemlighet höll på med ett soloalbum i en studio någonstans utanför New Orleans. Med ingen mindre än Daniel Lanois.
Men inspelningarna har avbrutits. Splittringen lär, enligt mycket initierade och till POP närstående källor, vara en ömsesidig överenskommelse. Experter som POP talat med är inte förvånade.
Filed under: POP #05+06, Midi Maxi & Efti
2012/10/25 • 04:03 0
EN AV SVENSK ROCKMUSIKS största askungesagor de senaste åren var flicktrion Midi, Maxi & Efti. När de för bara några månader sedan splittrades verkade framtiden ändå ljus. Efti skulle göra en soloskiva med Daniel Lanois bakom kontrollbordet. Midi och Maxi hade inga problem att hitta en ersättare till Efti.
Filed under: POP #05+06, Carter The Unstoppable Sex Machine, Fruitbat, Midi Maxi & Efti
2012/10/14 • 03:48 0
Hej POP!
Efter ännu ett späckat nummer som får en att glömma både tvättstugetider och middagslagning när man kommit hem och kastat sig över tidningen, kapitulerar jag härmed och lägger in en prenumerationsansökan. Fortsätter ni i den här stilen är ni snart lika oumbärliga som Slitz c:a anno 1988-90. Uppskattar särskilt att ni skonar oss popnördar från TV-spelsrecensioner och fjortonsidiga modereportage. (Ett tresidorsutvik på Elisabeth Punzi skulle dock inte sitta fel…) Eftersom jag inte är den typen som klampar fram och dunkar folk i ryggen på krogen vill jag på detta försynta sätt bara tacka för år av inspiration och uppmuntran att fortsätta botanisera i pophistoriens gyllene trädgårdar. Kanske ett x-tra särskilt tack till herrar Häglund och Gradvall, som envetet fortsätter uppvisa träffsäkra formuleringar, självklar stilism och en till synes aldrig sinande hängivenhet.
Hälsningar,
Johan Wibjörn
Stockholm
Filed under: hej, POP #05+06
2012/10/10 • 03:50 0
FÖR LÄNGE, länge sedan, när jag var femton, brukade jag älska de sista sidorna i Rolling Stone. Här, bland skivrecensionerna, härjade de tyngsta av de amerikanska rock’n’rollprofessorerna, en akademisk intelligentia kapabel att försvinna in i kammaren med Sly Stone eller Van Morrisons nya bara för att några dygn senare dyka upp med vittra teorier om verkets plats i den västerländska civilisationens filosofiska, politiska och religiösa historia — ja, fan vet om man inte fick den astrologiska bakgrunden också. Ung och lättpåverkad brukade jag älska dessa professorer och deras djupa teorier.
Filed under: Måns Ivarsson, POP #05+06, Jan Gradvall, Måns Ivarsson
2012/10/08 • 03:26 0
DET ÄR DAGS att reda ut begreppen. Är Rob Halfords nya konstellation, Fight, metal eller någonting annat? Eller både och? Har Rob bevisat att gammal är äldst, eller sviker han sina rötter? Ja, alla fans av tung och dieseldoftande rock’n’roll, hur står det egentligen till i branschen sedan NWOBHM (New Wave of British Heavy Metal) ebbade ut i mitten av åttiotalet? Jag lämnar dessa frågor obesvarade, men kan inte låta bli att instämma med sångerskan Doro Pesch när hon kategoriskt slår fast att det inte har hänt särskilt mycket sedan Viva släppte »What the Hell Is Going On«. Och dom var inte ens britter!
Filed under: POP #05+06, Sam Spandex, Sam Spandex
2012/08/09 • 05:48 0
ALAN LOMAX
The Land Where the Blues Began
[Methuen]
DESSA MYCKET speciella herrar heter John och Alan Lomax, far och son, som vid olika tillfällen spelade in och samlade ihop värdefulla delar av USA:s rika musikaliska arv, från Jelly Roll Morton till Woody Guthrie.
Filed under: då, Micke Widell, POP #05+06, ALAN LOMAX, Micke Widell
2012/08/09 • 05:40 0
JAMES BOOKER
Resurrection of the Bayou Maharajah
[Rounder CD]
1. James Booker sitter vid pianot på en klubb i New Orleans. Mitt i en låt slutar han spela. Han sitter blickstilla och stirrar ner på tangenterna. Publiken tror att han mediterar. Efter vad som känns som en evighet är det någon som faktiskt frågar om det är det han gör.
Filed under: då, Lennart Persson, POP #05+06, Lennart Persson
2012/08/09 • 05:33 0
DEN 25 OKTOBER 1974 förändras soulhistorien. Al Green befinner sig i sitt hem i Memphis. Han står i duschen. Hans före detta flickvän, Mary Woodson, stormar plötsligt in. Hon tar tag i en kastrull med kokande majsgröt och häller den över honom. Därefter tar hon en pistol, hans pistol, och skjuter sig själv till döds. Medan polisen undersöker brottsplatsen förs Al Green till sjukhus med andra gradens brännskador.
Filed under: då, Jan Gradvall, POP #05+06, Al Green, Jan Gradvall
