Tidskriften POP revisited

Tidningen Pop blir blogg

[POP #7:2] Snart #7:2

snart nr 7 vol 2

Terry är alltid röd. Terry har alltid rätt. Terry bultar blod och svett. Och den här gången finns grejer i demohögen som kan bli hur stora som helst!

I kept the faith and I kept voting
Not for the iron fist hut for the helping hand
For theirs is a land with a wall around it
And mine is a faith in my fellow man
Theirs is a land of hope and glory
Mine is the green field and the factory floor
Theirs are the skies all dark with bombers
Mine is the peace we knew
Between the wars

»Between the Wars«, Billy Bragg

Läs hela artikeln

Postat i:POP vol 2 #7, snart, Terry Ericsson, , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

[POP #7:2] Diane Warren

Diane Warren håller lågan från Brill Building brinnande. Bättre än någon annan. Kjell Häglund älskar henne men han vet inte hur han ska säga det.

Diane WarrenVAD TYCKER NI om den här låtidén:

I första versen hittar sångaren ett papper som visar sig vara ett halvskrivet brev från flickvännen. I de skälvande sekunderna innan han börjar läsa hör vi hans oro. De har inte varit tillsammans så länge och har inte riktigt våga säga de där älskande orden ännu, han är rädd att hon försöker göra slut.

Men så läser han brevet, och sjunger ut sin lättnad i en romantisk refräng: »You say you love me but you don’t know how to say it…«

Läs hela artikeln

Postat i:Kjell Häglund, POP vol 2 #7, ,

[POP #7:2] Michael Stipe

Michael Stipe

MICHAEL STIPE KOMMER in i rummet klädd i tajt T-shirt, kängor och en lång kjol. Han går inte heller byxgång utan kjolgång. Hans höfter svajar en aning, lätt utmanande i sidled, när han kliver fram till soffan där jag väntar. Han ställer först ned sin kopp med grönt te samt en enliters Evian på bordet. Därefter sträcker han fram handen och säger: »Michael«.

Michael Stipe har nog inte kjol på sig enbart för att han ska träffa en journalist. Däremot tror jag det är ett medvetet val att han faktiskt inte valt att ta av sig kjolen innan han ska träffa en journalist. Om Michael Stipe hade velat undgå spekulationer kring eller frågor om sin sexuella läggning — vilket påståtts vara en av anledningarna till att han nästan inte gjort några solointervjuer de senaste åren — kunde han naturligtvis ha valt att hålla en betydligt lägre profil.

Läs hela artikeln

Postat i:Jan Gradvall, POP vol 2 #7, , ,

[POP #7:2] Retro 98: James Brown

Retro 98 James Brown

James Brown

Say It Live and Loud — Live in Dallas 08.26.68 [Polydor/PolyGram]

»JAMES BROWN… that’s me«. Som om vi inte redan visste.

Läs hela artikeln

Postat i:Lennart Persson, POP vol 2 #7, POPåret, ,

[POP #7:2] Retro 98

Retro 98

1. James Brown Say It Live and Loud — Live in Dallas 08.26.68 [Polydor/PolyGram]

Läs hela artikeln

Postat i:POP vol 2 #7, POPåret

[POP #7:2] POP topp 30 98

POP topp 30 98

Årets bästa album i urval av Terry Ericsson, Jan Gradvall, Karl Grandin, Anna Hellsten, Kjell Häglund, Johan Jacobsson, Madelaine Levy, Andres Lokko, Pietro Maglio, Lennart Persson, Sebastian Stebe, Håkan Steen, Fredrik Strage och Micke Widell

1

LAURYN HILL

The Miseducation of Lauryn Hill

Ruffhouse/Sony

När Lauryn Hill för första gången står ensam framför oss, utan Pras mummel och Wyclefs dunkande raggaproduktion i ryggen, gör hon musik som både rymmer bråddjupa insikter och enastående skönhet. Det här är ett modernt, brännande angeläget kvinnoöde som tröstar med sin allmängiltighet och knäcker med sin särart — för ingen annan har en röst så fullständigt unik som hon, en röst som fångar och förmedlar alla de känsloskiftningar som gör det värt att fortsätta andas och leva. När Lauryn sjunger om kärlek som gör så ont och kärlek som förtrollar, vänskap som vänder ryggen till, modet över att ha vågat sätta ett barn till den här världen och bitterljuva minnen från en avlägsen, enklare tillvaro är det med en klokhet och en insiktsfullhet som totalt går på tvären mot att det står 1975 i hennes pass. I »Superstar« ställer hon frågan »music is supposed to inspire, so how come we ain’t gettin’ no higher?« men ger oss bara några spår senare, i det mörka, innerliga titelspåret, det självklara svaret; »deep in my heart I knew the answer was in me«. Ändå hade »The Miseducation of Lauryn Hill« aldrig varit 1998 års bästa album om det inte varit för att Lauryn bevisat att hon fortfarande kommer från världens bästa rockband. Här finns mördande hård rap, soulsång som faller från himlen, rytmer som dansar hela natten och samma gudabenådade flyt och elegans som alltid varit utmärkande för klassiska reggaeorkestrar som The Soul Syndicate eller Sly & Robbies Taxi Gang.

Läs hela artikeln

Postat i:POP vol 2 #7, POPåret

[POP #7:2] Singlar 98

Singlar 98

1. Stardust Music Sounds Better With You [Roulé/Virgin]
Läs hela artikeln

Postat i:POP vol 2 #7, POPåret

[POP #7:2] POPåret 1998

popåret 1998

Singlar 98

POP topp 30 98

Retro 98

Retro 98: James Brown

Postat i:POP vol 2 #7, POPåret

[POP #7:2] The Original Harmony Ridge Creek Dippers

The Original Harmony Ridge Creek DippersVictoria Williams och Mark Olsen är gifta och bor i Joshua Tree i Kalifornien. Tillsammans med violinisten Mike »Razz« Russell utgör de trion The Original Harmony Ridge Creek Dippers som i år släppte de stillsamma och vackra albumen »The Original Harmony Ridge Creek Dippers« och »Pacific Coast Ramblers«. Mark har ett förflutet i The Jayhawks och Victoria har spelat in fyra soloalbum. Det hörs i musiken hur mycket de tycker om varandra.

Läs hela artikeln

Postat i:Fredrik Strage, POP vol 2 #7, , ,

[POP #7:2] Josh Haden, Spain

Josh Haden, SpainJosh Haden startade bandet Spain efter att ha blivit lämnad av sin flickvän. På debutalbumet »The Blue Moods of Spain« gjorde kvartetten en moloken och långsam blues. Nu har de spelat in uppföljaren i Stockholm tillsammans med producenten Johan Kugelberg. På skivan medverkar också gitarristen Björn Olsson, tidigare i Soundtrack Of Our Lives, och pianisten Esbjörn Svensson. Joshs pappa är jazzbasisten Charlie Haden.

Läs hela artikeln

Postat i:Fredrik Strage, POP vol 2 #7, , , ,

Kategorier