Tidskriften POP revisited

Tidningen Pop blir blogg

[POP #24] Album: ORCHESTRA WAS – Forever’s a Long, Long Time

ORCHESTRA WAS

Forever’s a Long, Long Time

Verve/PolyGram

När Hank Williams dog, tjugonio år gammal, i baksätet på en Cadillac, lämnade han inte mycket annat än en sliten skokartong efter sig. I kartongen fanns dryga tiotalet texter till låtar Hank ännu inte spelat in. Kartongen togs om hand av Hanks förläggare Fred och Wesley Rose och överlämnades så småningom till Hanks son, Hank Jr.

Läs hela artikeln

Filed under: Album #24, Betyg 08, Lennart Persson, ,

[POP #24] Album: MEKON – Welcome to Tackletown

MEKON

Welcome to Tackletown

Wall Of Sound/Next Stop

»Rock’n’roll livin’ is a thing of the past so all you long-haired faggots can kiss my ass«, rappade hårdingen Schoolly-D från Philadelphia för tio år sedan. Låten hette »I Don’t Like Rock’n’roll«.

Våren 1997 ekar hans skrik om »block rockin’ beats« från englandslistans förstaplats. Chemical Brothers har samplat ett rop ur hans hit »Gucci Again« och Schoolly-D är plötsligt den tyngsta ingrediensen i en rock’n’roll-hit från helvetet.

Läs hela artikeln

Filed under: Album #24, Betyg 08, Fredrik Strage, ,

[POP #24] Album: DIVERSE ARTISTER – Logical Progression Level 2

DIVERSE ARTISTER

Logical Progression Level 2

Good Lookin’/Next Stop

Ibland när jag sitter i båten om sommaren, eller hänger kvar på stranden till skymningen, kan jag fastna med blicken i vågorna, följa en våg tills den försvinner in i nästa. Man kan aldrig återkalla synen bara i minnet, man måste se det för att riktigt känna igen det. På samma sätt kan man aldrig få en korrekt minnesbild av hur våg efter våg övergått i varandra på klubbscenen de senaste åren. Bara med öronen kan man förstå.

Läs hela artikeln

Filed under: Album #24, Betyg 07, Kjell Häglund, , , ,

[POP #24] Album: LIONROCK – City Delirious

LIONROCK

City Delirious

Deconstruction/BMG

Okej, hur många lyssnar fortfarande på »An Instinct For Detection«? Vadå, kan ni inte ens placera titeln längre? Nå, jag förstår. Lionrock var proportionslöst uppblåst redan från början — sällan har något så futtigt fått ett sådant parodiskt drev av positiva recensioner.

Läs hela artikeln

Filed under: Album #24, Betyg 03, Kjell Häglund, ,

[POP #24] Album: JACKIE LEVEN – Fairytales For Hardmen

JACKIE LEVEN

Fairytales For Hardmen

Cooking Vinyl/Kommunikation

Han började skriva låtar och ta droger i slutet av sextiotalet, och efter en purung solo-LP i början av sjuttiotalet (»Control«; som jag fortfarande, efter åratals letande, inte kunnat hitta) bildade Jackie Leven legendariska Doll By Doll. Redan när jag såg omslaget till debut-LP:n »Remember« bland NME:s annonser 1979 visste jag att jag måste ha den. I dess simpelt stiliserade, svartvita konturer av sångaren Jackie Leven såg jag samma skrämmande lockelse som i fotona av Lou Reed på »Transformer« och Television på »Marquee Moon«.

Läs hela artikeln

Filed under: Album #24, Betyg 07, Kjell Häglund, ,

[POP #24] Album: KRS-ONE – Just to Prove a Point

KRS-ONE

Just to Prove a Point

Jive/Virgin

»I’m not a rapper. I am rap. I’m not doing hip hop. I am hip hop.«

Kris Parker, alias the Blastmaster, alias KRS-One, skräder inte orden. Han är inte bara en klok, vacker och lagom tjock MC i sina bästa år, ända sedan tiden med Boogie Down Productions i slutet av åttiotalet har han grundlagt sitt rykte som hip hopens främste. I järnhårda introt till »Just to Prove a Point«, hans tredje platta under eget namn, vrålar han uppfordrande »Who am I?« och får förstås till svar »The MC«. Han fortsätter med att prosaiskt konstatera »If you like me/hip hop is in your blood«.

Läs hela artikeln

Filed under: Album #24, Anna Hellsten, Betyg 06, ,

[POP #24] Album: KOOP – Sons of Koop

KOOP

Sons of Koop

Superstudio Grå/Diesel

Jag vet att det är korkat att beskriva musik som »nordisk«. Tankarna går genast till den armé av dårar som jojkar, ylar och slår på trummor gjorda av renpungar. Men den svenska duon Koop låter tonerna glida över nordliga breddgrader på ett chosefritt, nästan omärkligt vis. På deras debutalbum finns inget möte mellan folkmusik och techno, inte heller samplade skogsljud eller vikingatrams. Bara ett eko från ett land där allt är kallt och mörkt.

Läs hela artikeln

Filed under: Album #24, Betyg 08, Fredrik Strage, ,

[POP #24] Album: MATT KEATING – Killjoy

MATT KEATING

Killjoy

Alias/Border

Låt er inte förvillas av etiketten. Matt Keating håller till på Alias men ägnar sig åt allt annat än vridet, hemkört fyrkanalsskrammel. I stället stiger han fram som en av de mest hörvärda rösterna inom ny amerikansk singer-songwriterrock.

Läs hela artikeln

Filed under: Album #24, Betyg 07, Håkan Steen, ,

[POP #24] Album: ANDREAS JOHNSON – Cottonfish Tales

ANDREAS JOHNSON

Cottonfish Tales

EMI

»Han kan inte sägas vara speciellt nytänkande, men han är en talangfull uttolkare av en närmast klassisk rocktradition i stil med Bruce Springsteen, Bob Seger och John Cougar Mellencamp«, skriver Bonniers Rocklexikon om Tom Petty. Och jag lånar gärna formuleringen till att beskriva Andreas Johnsons musikaliska karaktär. Han är alltså ingen nytänkare, vår svenske Petty, men i sina bästa stunder låter Andreas Johnson inte bara som Tom Petty, han lånar hans melodikänsla också.

Läs hela artikeln

Filed under: Album #24, Betyg 06, Madelaine Levy, ,

[POP #24] Album: JAYHAWKS – Sound of Lies

JAYHAWKS

Sound of Lies

American/BMG

Det har gått två år sedan Minneapolisbandet Jayhawks kom med sitt femte album — det anspråkslösa, smittande livfulla och engagerande »Tomorrow the Green Grass«.

Sedan dess har de både hunnit flyga åt olika håll och återförenas i boet igen — med ett viktigt undantag.

Läs hela artikeln

Filed under: Album #24, Betyg 06, Micke Widell, ,

Kategorier