Tidskriften POP revisited

Tidningen Pop blir blogg

[POP #9:2] Terry Ericsson

Terry Ericsson
var med och startade POP. Nu är han musikredaktör på Bibel.

Terry Ericsson— Roligast med POP? Ja, det har egentligen bara varit en vansinnig fortsättning på det som började med Sound Affects. Jag kan inte längre hålla reda på vad som hade med POP och vad som hade med SA att göra. Men allra roligast har nog alla möten med läsare på festivaler varit. Det är den bekräftelsen som betytt mest, oavsett om det varit personer som älskat eller hatat oss. Jag minns såklart de två Radiohead-gotflickorna som ville spöa mig på Emmabodafestivalen, jag minns när hela Norrlands rockmaffia låste in mig i en garderob på Trästocks-festivalen och jag fällde repliken: släpp ut mig, jag är indiegud! Läs hela artikeln

Postat i:POP vol 2 #9, Terry Ericsson, ,

[POP #9:2] Spearmint – »We’re Going Out«

Spearmint
»We’re Going Out«
(Från »A Week Away«) Hitback/MNW

London-kvartetten Spearmints smått geniala hyllning till alla förlorare inom indievärlden, »Sweeping the Nation«, var en fullträff. En samplad loop från en northern soul-klassiker, en smart avvägd text som pendlade mellan tragik och sprudlande optimism som fick alla i min omgivning på gott humör. »Sweeping the Nation« var ett vitaminpiller som piggade upp på samma sätt som när Pulp klev fram i rampljudet med sina discodunkande pophits. Men låten var långtifrån en lyckträff, för Shirley Lee tycks ha förmågan att skriva krispiga poplåtar i parti och minut, låtar som många band aldrig kommer i närheten av. »We’re Going Out« är Spearmints andra riktiga mästerverk och den här gången lånar de lite från New Orders »Temptation« och får till en popdiscobomb som borde innebära DET STORA GENOMBROTTET.
Läs hela artikeln

Postat i:POP vol 2 #9, Terry Ericsson, , ,

[POP #9:2] Primal Scream – »Accelerator«

Primal Scream
»Accelerator«
(Från »Xtrmntr«) Creation/Sony

Bobby Gillespie har varit en sökare från dag ett. Hans kärlek till The Byrds och Rickenbacker-gitarrer fick honom att välja egna bandet Primal Scream framför trumjobbet i The Jesus And Mary Chain, och där har han tagit med oss på en resa som aldrig tycks ta slut. Hans rastlöshet har hela tiden tagit bandet och musiken vidare. Primal Screams bergochdalbanefärd genom olika genrer saknar motstycke. Och när jag hör »Accelerator« från kommande albumet låter det som om Bobby är tillbaka i sitt pojkrum och tittar på sina inramade idolfoton. För bredvid Byrds-fotografiet satt det även upphängda tavlor med MC5 och The Stooges. Läs hela artikeln

Postat i:POP vol 2 #9, Terry Ericsson, , ,

[POP #9:2] Hefner – Love Will Destroy Us in the End

Hefner - Love Will Destroy Us in the End

Hefner
Love Will Destroy Us in the End

[Too Pure, 1998]

GLASÖGONNÖRDAR. Det har funnits en del glasögonprydda poppojkar genom åren. De ensamma lo fi-männen, anorakpopnördar, Jarvis Cocker… Ofta har de avfärdats som löjliga och osexiga losers. Losers som läst alldeles för många böcker, studerat för länge på konsthögskolor och inte fått till det med det motsatta könet. Många som hört Hefners sångare Darren Haymans gnälliga stämma och tragikomiska texter, vanligen brittiska musikskribenter, verkar tycka att killen behöver ett riktigt saftigt knull, för då kanske han slutar sprida sin misär utanför det egna pojkrummet. Men andra beundrar honom eftersom hans texter lyckas förmedla hur svårt det här livet faktiskt är. Inte minst kärlekslivet.

Läs hela artikeln

Postat i:POP vol 2 #9, Terry Ericsson, , , ,

[POP #9:2] Spearmint – Sweeping the Nation

Spearmint - Sweeping the Nation

Spearmint
Sweeping the Nation

[hitBACK, l997]

OM det finns en gemensam nämnare mellan de band jag skrivit om i den här genomgången så är det att flertalet inte blev de firade popstjärnor de borde ha blivit. McCarthy, June Brides et al var ljusår från Top Of The Pops, världsturnéer och feta bankkonton. De flesta skulle nog betrakta dem som förlorare som slösat bort en massa år av sina vuxna liv med att spela popmusik i små källarhål inför ett fåtal hängivna åskådare. Om det ändå stått kyld champagne i lyxlogerna efter en spelning, om de ändå fått vara med på kända TV-program, om de ändå synts ofta på kändispartyn. Då hade det kanske varit acceptabelt att hålla på och fåna sig i vuxen ålder med något så barnsligt som popmusik.

Läs hela artikeln

Postat i:POP vol 2 #9, Terry Ericsson, , , ,

[POP #9:2] Belle And Sebastian – Dog on Wheels

Belle And Sebastian - Dog on Wheels

Belle And Sebastian
Dog on Wheels

[Jeepster, 1997]

UNDER åren som gått sedan jag första gången hörde The Jams album »All Mod Cons« har jag i fantasin satt ihop det ultimata popbandet. Ett band som har Love och The Zombies popkänsliga vemod. Ett band med ett stort politiskt hjärta som kan skriva texter som berör lika starkt som Paul Wellers, Elvis Costellos, Morrisseys och McCarthys Malcolm Edens. Ett band som följer punkidealen och DIY-andan från det sena sjuttiotalets indiepionjärer och gör allting själva. Ett band som med sin musik kan påverka hela ens väsen.

Läs hela artikeln

Postat i:POP vol 2 #9, Terry Ericsson, , , ,

[POP #9:2] Easy – Castle Train

Easy - Castle Train

Easy
Castle Train

[Blast First, 1990]

»SVENSK pops hetaste potatis sedan ABBA«. »Det bästa svenska popbandet sedan Tages«. »Globen nästa«.

Läs hela artikeln

Postat i:POP vol 2 #9, Terry Ericsson, , , ,

[POP #9:2] Shop Assistants – Safety Net EP

Shop Assistants - Safety Net EP

Shop Assistants
Safety Net EP

[53rd & 3rd, 1986]

BELACKARNA kallade dem för »The Little Sisters of The Mary Chain« och visst var det uppenbart att de fyra tjejerna och den enda killen i Shop Assistants hade The Jesus And Mary Chain som sin största inspirationskälla. Från början hade gruppen till och med två trummisar (en slutade så småningom) som stod upp på samma vis som Bobby Gillespie när han trummade i en tidig Mary Chain-sättning. Men det var folk utan pophjärtan som avfärdade Edinburgh-kvartetten som plagiatörer, och Mary Chain själva älskade gruppen. Det gjorde även Stephen Pastel som efter att Shoppies debuterat med singeln »All Day Long« på indieetiketten Subway specialsydde nya bolaget 53rd & 3rd enkom för deras räkning (Creation och Rough Trade hade sagt nej). »All Day Long« var förresten Morrisseys favoritsingel från 1985.

Läs hela artikeln

Postat i:POP vol 2 #9, Terry Ericsson, , , ,

[POP #9:2] McCarthy – Red Sleeping Beauty

McCarthy - Red Sleeping Beauty

McCarthy
Red Sleeping Beauty

[Pink, 1986]

IBLAND är musikvärlden orättvis och obegriplig. Jag ställde mig frågan för tolv år sedan och jag undrar än i dag: varför slog aldrig London-kvartetten McCarthy igenom? De hade allt man kan begära av ett popband, men ändå gick det mesta snett.

Läs hela artikeln

Postat i:POP vol 2 #9, Terry Ericsson, , , ,

[POP #9:2] The June Brides – Every Conversation

The June Brides - Every Conversation

The June Brides
Every Conversation

[Pink, 1984]

1982-1983 var ett par mörka år för de som varit med om den makalösa era som följde i punkens kölvatten, en period som toppades med singlarna från The Undertones och Buzzcocks. Samtliga popfavoriter från de åren hade vid det här laget lagt av. New Romantic och Goth fick luft under vingarna när veckomusiktidningarna, i brist på annat, började skriva om eländet. Men i november 1983 släpptes The Smiths andra singel »This Charming Man«, knappt ett år senare kom The Jesus And Mary Chains debutsingel »Upside Down«, och plötsligt levde indiescenen igen. Jag satt klistrad framför radion under den här tiden, jag lyssnade på John Peels program och hörde en massa fantastisk gitarrpop. Big Flame från Manchester, The Wedding Present från Leeds och June Brides från London var några av de som utmärkte sig och särskilt de sistnämnda känns precis lika fräscha i dag. Deras minialbum »There Are Eight Million Stories…« från 1985 var en av anledningarna till att jag själv startade ett fanzine två år senare.

Läs hela artikeln

Postat i:POP vol 2 #9, Terry Ericsson, , , ,

Kategorier