Tidskriften POP revisited

Tidningen Pop blir blogg

[POP #8:2] Album: CHRISTIAN WALZ – Christian Walz

CHRISTIAN WALZ

Christian Walz

RCA/BMG

Först känns denna tjugoåriga stockholmares debutalbum som en smärre sensation. Walz sjunger svängigt och värmande, och har lika mycket berättarröst som sångröst. Hans låtar är raffinerade, viljestarka och fokuserade; var och en uppbyggd som ett litet drama. Inget känns härmat.

Läs hela artikeln

Annonser

Postat i:Album vol 2 #8, Betyg 06, Kjell Häglund, ,

[POP #8:2] Album: SOUL ASCENDANTS – Variations

SOUL ASCENDANTS

Variations

Nuphonic/import

Jag som trodde Basement Jaxx hade tagit kål på de här killarna. De här skivsamlande männen med alfabetiskt katalogiserade samlingar med brasiliansk skäggfusion som envisas med att göra skivor med urvattnade versioner av skäggfusion som ju var skäggfusion redan från början.

Läs hela artikeln

Postat i:Album vol 2 #8, Andres Lokko, Betyg 06, ,

[POP #8:2] Album: LOUIS PHILIPPE – Azure / LOUIS PHILIPPE & DANNY MANNERS – Nusch – musiques de Francis Poulenc

LOUIS PHILIPPE

Azure

XIII Bis/import

LOUIS PHILIPPE & DANNY MANNERS

Nusch – musiques de Francis Poulenc

XIII Bis/import

betyg07_06_60Författaren Jonathan Coe närde en gång i tiden musikerdrömmar, skickade en demo till Cherry Red Records och fick ett svar från Mike Alway. Nej, han var inte intresserad av att ge ut demon men tyckte att Coe skulle lyssna på den musik han gav ut på El records. Många år senare valde Coe att inleda sin roman »The House of Sleep« med ett citat ur Louis Philippes »Yuri Gagarin«. Singelpaketet från Alway hade gett honom en ny värld att finna inspiration i, om inte till musik, så till sina texter. Den värld som tillhör en liten vitklädd, fransman, tillika dandy som gillar fotboll och cricket och lever i självvald exil i London. En förstaklassresenär i vackra arrangemang som är skyldig fransk sextiotalspop lika mycket som klassisk musik. Louis Auclair, mer känd under namnet Louis Philippe.

Läs hela artikeln

Postat i:Album vol 2 #8, Betyg 06, Betyg 07, Madelaine Levy, , ,

[POP #8:2] Album: VINCE BELL – Texas Plates

VINCE BELL

Texas Plates

One Man’s Music/import

De festa Texas-trubadurer nu för tiden är lite för mätta; lite för välmående. Men Vince Bell, som senast hördes av med den urstarka »Phoenix« för fem år sedan, gör ont på riktigt. Fortfarande märkt av kampen tillbaka efter en bilolycka som nästan dödade honom skriver han fantastiskt täta små sångnoveller och sjunger dem med en lika känslig som brutal rättframhet.

Läs hela artikeln

Postat i:Album vol 2 #8, Betyg 06, Martin Jönsson, ,

[POP #8:2] Album: BEENIE MAN – The Doctor

BEENIE MAN

The Doctor

VP/MNW

Tredje albumet på två år och Beenie Man doktorerar i ragga. På omslaget till »The Doctor« poserar han i en fyrkantig, amerikansk examenshatt. »Beenie Man has been dubbed >The Doctor<, a gracious bow to his musical prowess. His impressive catalogue of musical hits has placed him firmly at the pinnacle of his profession«, står det på omslaget och jag skulle gärna ha gett honom ett par nobelpris också, i alla fall efter hans senaste Sverigebesök då han förvandlade konserterna till rena rama krogshowen, spelade upp sketcher om Monica Lewinsky och improviserade fram låtar som »Uppsala Spliff«. Hans liveband var gränslöst fonky och därför känns det lite futtigt att de flesta låtarna på »The Doctor« baseras på blippiga syntslingor. Jag brukar visserligen älska sådana, men här saknas den aggressiva elektrotouchen som finns hos exempelvis Red Rat och Goofy. »Bookshelf« och »Better Learn« påminner om dataspelssignaturer från en Commodore-64. Och Beenie Mans sedvanliga doo-bee-scoobi-shoodo-wop-na-na-na-na-sång gör dem inte fetare.

Läs hela artikeln

Postat i:Album vol 2 #8, Betyg 06, Fredrik Strage, ,

[POP #7:2] Album: WATERBUG – In Between Beast and Freak

WATERBUG

In Between Beast and Freak

A West Side Fabrication/MNW

Någon som kan sjunga en strof från Waterbugs tidigare album »Supercalifragilisticexpialidocious« eller »Monday Morning Quarterback«?

Inte för att jag vill vara elak, men det är nog rätt få som skulle gå iland med att nynna en Waterbug-låt om de ställdes inför den uppgiften. Göteborgarna tillhör kategorin hårt kämpande svenska indieband som man tycker är »ganska OK« både på skiva och live. En kort stund.

Läs hela artikeln

Postat i:Album vol 2 #7, Betyg 06, Terry Ericsson, ,

[POP #7:2] Album: DAVID SYLVIAN – Dead Bees on a Cake

DAVID SYLVIAN

Dead Bees on a Cake

Virgin

De unga moderna från det tidiga åttiotalet börjar bli gamla.

Det är en sak att Paul Weller är en fyrtioårig frånskild tvåbarnspappa som spelar bluesrock och sentimentala soulballader.

Läs hela artikeln

Postat i:Album vol 2 #7, Andres Lokko, Betyg 06, ,

[POP #7:2] Album: Q-BERT – Wave Twisters

Q-BERT

Wave Twisters

Galactic Butt Hair/import

DJ-kungen Q-Bert har designat sitt nya album som en Tv-kväll. Den inleds med ett reklaminslag för Fresh Breath Mouthwash, sedan tar man en näve popcorn och långfilmen börjar inuti ett mikrokosmos mellan atomerna i en skivnål. Hjälten är en Inner Space Dental Commander. Q-Bert scratchar febrilt för att visa hur han putsar sina patienters tänder. »Say aahh«, säger en trevlig mansröst och loopas över tandläkarborrar som gräver sig långt ner i hip hop-basen. Plötsligt går larmet. Den onde rymd-lorden Oook-Nod-Zeek-Oot har skickat rymdpiraten Redworm för att erövra skivnålen. Det blir en spacefight utan like och Q-Bert dirigerar skivspelarna så att laserstrålarna, raketerna och scratcharna far kring öronen som i en THX-salong.

Läs hela artikeln

Postat i:Album vol 2 #7, Betyg 06, Fredrik Strage, ,

[POP #7:2] Album: METHOD MAN – Tical 2000: Judgement Day

METHOD MAN

Tical 2000: Judgement Day

Def Jam/PolyGram

Vad gjorde ni den 29:e augusti 1997? Det var en het sensommardag och i min kalender står det att jag intervjuade drum’n’bass-duon Source Direct. På andra sidan Atlanten hade Method Man just börjat turnera med Wu-Tang Clan och Rage Against The Machine; en rap/rock-turné som förutspåddes bli en succé men gick åt helvete när Wu-folket missade spelningar, krävde mer pengar, slog ner folk i publiken, slog ner varandra och rökte så mycket tical att de inte kom ihåg många rhymes förutom »Wu-Tang, Wu-Tang, Wu-Tang«.

Läs hela artikeln

Postat i:Album vol 2 #7, Betyg 06, Fredrik Strage, ,

[POP #7:2] Album: ANDREA MARTIN – The Best of Me

ANDREA MARTIN

The Best of Me

Arista/BMG

Nä, varken artistnamnet, albumtiteln eller ens omslaget är så värst upphetsande, men för den åtminstone måttligt nyfikne R&B-konsumenten finns det ändå skäl att låna ett öra till Andrea Martins »The Best of Me« — för chanserna är ganska goda att hon ligger bakom ett par-tre av de bästa låtarna på flera av era favoritplattor från de senaste åren.

Läs hela artikeln

Postat i:Album vol 2 #7, Anna Hellsten, Betyg 06, ,

Kategorier