Tidskriften POP revisited

Tidningen Pop blir blogg

[POP #9:2] Jenny Bergqvist

Jenny Bergqvist
var POP:s London-korre i sex år. Hon intervjuade artister som Supergrass, Elastica och Beth Orton innan några andra svenska journalister hört talas om dem.

Jenny Bergqvist— Det var alltid väldigt tacksamt och enkelt att jobba för POP i London, eftersom POPs goda rykte hade spridit sig även dit. »Oh yeah POP, very good magazine!« Det tog inte lång tid förrän jag blev allmänt känd som Jenny Pop, ett namn som jag bar med stolthet under flera år.

Postat i:Jenny Bergqvist, POP vol 2 #9, ,

[POP #7:2] Bobby Conn

Bobby Conn

En råkall lördagskväll, ett loft i Stoke Newington i norra London. En man i Prince-storlek, med mörk pottfrisyr och vit sparkdräkt hänger i knävecken från en bjälke i taket och sjunger: »You’re never gonna’ get ahead, by giving head to the man. God knows I have tried«. Det är Bobby Conn, och han borde verkligen veta. Större delen av sitt liv har han kämpat i motvind. De senaste åren har saker och ting dock börjat gå bra. Lite synd bara att jordens undergång är nära.

Läs hela artikeln

Postat i:Jenny Bergqvist, POP vol 2 #7, ,

[POP #4:2] Arab Strap

Arab Strap

GLÖM IGGY POP, Underworld och de andra artisterna på soundtracket till »Trainspotting«; Arab Straps redan klassiska första singel »The First Big Weekend« är det enda stycke musik som på allvar kan göra anspråk på att sammanfatta och spegla livet i dagens Skottland.

Bandets musik kan beskrivas som en modern version av country, givetvis helt utan steelgitarr och lägereldar. Men känslan är densamma; de stundtals lättgnolade melodierna blandas med melankoli och avgrundsdjup svartsyn. Det handlar om opålitliga kvinnor som har lämnat den sårade mannen ensam med sitt självförakt, om sena nätter i dåligt sällskap och dagen efter med outhärdlig ångest och huvudvärk.

Läs hela artikeln

Postat i:Jenny Bergqvist, POP vol 2 #4, ,

[POP #4:2] Grand Drive

Grand Drive

TÄNK SEN KVÄLL och lägereld. Tänk Palace, Vic Chesnutt, Wilco eller Lullaby For The Working Class och ni hamnar i Grand Drives hemtrakter. Tänk dessutom en stor portion självförtroende och en vilja att skriva musik som påverkar lyssnaren vare sig de vill det eller inte.

— Vi gillar att spela med band som har en helt annan publik, vi skulle gärna vara förband åt ett punkband. Ingen kan motstå en bra låt, oavsett vilken musikalisk bakgrund de har.

Läs hela artikeln

Postat i:Jenny Bergqvist, POP vol 2 #4, ,

[POP #3:2] Sleater-Kinney

Sleater-Kinney

VILKEN RÖST! Sleater-Kinneys sångerska Corin Tucker lyckas precis hålla sig på rätt sida av gränsen till det fasansfullt falska. Tonerna kommer rusande ur hennes mun i fullständig oordning och med en intensitet som är snudd på påträngande.

Och så musiken. Spretiga gitarrer, strävt, motspänstigt, allt annat än insmickrande, men ändå medryckande och underligt melodiöst. Jag sträcker mig efter Stora Musikregelboken och bläddrar förvirrat fram och tillbaka bland namn som Bikini Kill, Boss Hog och Shangri-La’s, men ingenstans hittar jag några rimliga bevis för att ett band faktiskt kan låta så här.

Läs hela artikeln

Postat i:Jenny Bergqvist, POP vol 2 #3, ,

[POP #2:2] Jetboy

Jetboy

DET ÄR TORSDAGSKVÄLL på Garage i London och Jetboy intar scenen. De är klädda i skjortor och kostymbyxor, gitarrerna blänker och de fyra medlemmarna utstrålar den där gängkänslan som alltid lyste så starkt kring ett band som The Clash. Jag har aldrig hört dem förut men redan efter en halv låt hojtar jag ikapp till melodierna. Namn som Lädernunnan, Sator och Nomads dyker upp i bakhuvudet. När Jetboy en stund senare manglar oss med singeln »She’s So Fine« har jag kapitulerat för länge sedan.

Läs hela artikeln

Postat i:Jenny Bergqvist, POP vol 2 #2, ,

[POP #1:2] Jhelisa Anderson

Jhelisa Anderson

Jhelisa Anderson växte upp i Mississippi och flyttade till London för att bli sångerska. Efter att ha varit medlem i Soul Family Sensation och The Shamen solodebuterade hon med albumet »Galactica Rush« för tre år sedan. I vintras kom den mörka, mäktiga uppföljaren »Language Electric« där Jhelisa steg fram som Englands skönaste och mest experimentella soulvokalissa.

Läs hela artikeln

Postat i:Fredrik Strage, Jenny Bergqvist, POP vol 2 #1, , , ,

[POP #1:2] Photek

Photek

Photek heter egentligen Rupert Parkes och sprayade tunnelbanevagnar innan han blev junglekung. Nyligen släppte han debutalbumet »Modus Operandi« med arga, jazziga breakbeats. Rupert bor i lilla St Albans utanför London men funderar på att flytta till Tokyo. Han gasar runt i en Porsche när han inte snickrar musik.

Läs hela artikeln

Postat i:Fredrik Strage, Jenny Bergqvist, POP vol 2 #1, , ,

[POP #1:2] Bim Sherman

Bim Sherman

Bim Sherman är en jamaicansk reggaelegend bosatt i London. På sitt senaste album »Miracle« sjunger han världens vackraste soulreggae med mjuk, melankolisk stämma. Sin första singel »100 Years in Babylon« gick han själv runt och sålde på gatorna i Kingston. Nu är han en eftertraktad guldstrupe som samarbetar med bland andra Talvin Singh och Adrian Sherwood.

Läs hela artikeln

Postat i:Fredrik Strage, Jenny Bergqvist, POP vol 2 #1, , ,

[POP #1:2] Russel Senior

Russel Senior

Russel Senior spelade fiol i Pulp tills han tröttnade på livet som superstjärna och drog sig tillbaka till Sheffield. Det här är hans första intervju sedan uppbrottet med bandet. Han har skrivit ett gäng egna låtar men vet inte vad han ska göra med dem. Han har också funderat på att börja skriva artiklar igen (han blev medlem i Pulp genom att intervjua dem till sitt fanzine för tio år sedan) men säger att han inte är tillräckligt dum för att bli journalist.

Läs hela artikeln

Postat i:Fredrik Strage, Jenny Bergqvist, POP vol 2 #1, , , ,

Kategorier