Tidskriften POP revisited

Tidningen Pop blir blogg

[POP #23] Hej!

Vad nu?

Jag slet mitt infettade hår när jag läste Andres Lokkos artikel om Rocket From The Crypt i POP #20. Herr Lokko tycks mena att dessa Bopperslookalikes musikaliska nivå höjts avsevärt sedan de blivit mer influerade av Phil Spector än »tokroliga psychobillyband som Meteors och King Kurt«. Man häpnar. King Kurt uppfann i princip musikstilen psychobilly. Men jag skulle vilja se Andres Lokko gå fram till 100 kilo Paul Fenech och tala om för honom att han är »tokrolig«.

Läs hela artikeln

Postat i:hej, POP #23

[POP #23] Snart #23

Demobanden skaffar hemsidor! Terry Ericsson försöker leva på nätet i stället för i den verkliga världen men blev uttråkad innan han ens började.

What would you do without music
where would you be without soul
I don’t know, I don’t know

D Train, »Music Part 1«, 1983

INGENTING ÄR LÄNGRE SOM förut. Det var såklart bara en tidsfråga innan även POP:s demosida skulle drabbas av Internet-viruset. Ursäkta att jag är måttligt intresserad av att ägna min tid åt att läsa demobandens hemsidor, som åtminstone på dans/technosidan är regel snarare än undantag, men det är inte vad jag kallar livskvalitet. Som ett barn av knastriga vinylsinglar, The Clash i Eriksdalshallen 1980, Prodigy på T In The Park 1995, skrattade jag gott när det basunerades ut att Hultsfredsfestivalen 1997 skulle sändas på nätet. Vari ligger nyhetsvärdet? Det mest bisarra var att man till och med skulle kunna bevaka själva uppbyggandet av festivalområdet. Hur sorgligt liv måste man ha om man vill sitta framför en datorskärm och se hur diverse scener monteras upp och eventuellt (om man har tur!) få uppleva följande scenarion: »Nisse, säg till roddarna att inte ställa casen på högkant!« »Roffe, är felet med multikabeln till Stora Dansbanan åtgärdat?«

Läs hela artikeln

Postat i:POP #23, snart, Terry Ericsson, , , , , , , , , ,

[POP #23] Dr Bob Jones

— Jag hör ju ingen som helst skillnad mellan de bästa garagetolvorna i dag och det som Harold Melvin & The Blue Notes gjorde för tjugo år sedan. Det är bara årtalet på etiketten som skiljer dem åt, inget annat. Andres Lokko träffar en missionerande DJ i London.

DR BOB JONES sitter vid ett skrivbord på sitt kontor vid Londons Hoxton Square och berättar om sin skivetikett Black On Black.

— Allt vi har gett ut på Black On Black är grejer vi verkligen gillar och vi har inte sålt speciellt mycket skivor, men det mesta vi gjort har uppskattats av soul-DJ:s över hela världen och alla singlar vi gett ut har licenserats till ett antal samlingsskivor. Det går runt. Och mer än så kan vi inte kräva.

Läs hela artikeln

Postat i:Andres Lokko, POP #23, ,

[POP #23] Stora Little Feat-diskografin

LIGHTNING-ROD MAN

Bizarre [1993]

Arkivrengöring hos Herb Cohen, Frank Zappas manager. Historiskt intressant, men inget man plockar fram och spelar. Factory-spår fyllda av vimsig och tämligen profillös psykedelia, gjorda för skivbolaget UNI under åren 1966-1967, och diverse demoinspelningar. Det enda UNI gav ut med Factory, singeln »Smile, Let Your Life Begin«, ingår. Och titelspåret är en fräck Zappa-produktion, med Lowell som stirrögd Howlin’ Wolf-imitatör.

Läs hela artikeln

Postat i:diskografi, Lennart Persson, POP #23, , ,

[POP #23] Little Feat

Little Feat gjorde stolt amerikansk rock; om skitiga fik och blanka bardiskar. Om det stora partajet. Men när bandets sångare inte orkade partaja längre reducerades de till ett onödigt fusionsrockband. Lennart Persson minns Lowell George; en rockens Orson Welles, en fet snubbe med för små fötter.

SOM TUR VAR VAR INGEN DÖD, ingen skadad. När jag kom tillbaka till mitt hotell hade en arabisk terrorgrupp timmen innan slängt in en bomb i receptionen. Jag klev över murbruk, glassplitter, sönderslitna möbler, omkullvälta krukväxter och nerfallna elledningar utan att märka att jag gjorde det. Blind, döv, stum och omskakad. Och det var inte bomben. Jag hade sett Little Feat.

Läs hela artikeln

Postat i:Lennart Persson, POP #23, , ,

[POP #23] Depeche Mode

En vanlig dag med heroin. Dave Gahan har smitit tillbaka till Los Angeles men Martin Gore och Andy Fletcher är i Stockholm och jobbar. Intervju: Fredrik Strage.

It all seems so stupid it makes me want to give up
But why should I give up when it all seems so stupid?

DEPECHE MODE »Shame«

SOLIG OKTOBERDAG 1990. Utanför Bercy, den största inomhusarenan i Paris, köar Depeche Mode-fans för att få platserna längst fram när portarna öppnar. Det är många timmar kvar, klockan är inte mer än tolv, men de flesta av oss har varit där sedan morgonen. Vi diskuterar vilken av de instrumentala b-sidorna »Kaleid« och »Mephisto« bandet ska använda som intromusik, jämför turnétröjor och försöker hitta någon som vet om Depeche Mode som vanligt ska dra till diskoteket La Locomotive efter spelningen. Ur en radio hörs »World in My Eyes« och plötsligt kommer bandets radarpar Martin Gore och David Gahan gående hand i hand utanför arenan. Ett sorl sprider sig genom kön tills någon ser att det bara är kopior, ett kärlekspar på väg till konserten. Han har snaggad, svart Tintin-frisyr, vita 501:or, vitt linne, vit skjorta och svarta cowboy-boots. Hon är ett huvud kortare, med blont och burrigt hår, svarta lädershorts, munkjacka, läderhängslen och Dr. Martens. Båda håller varsin röd ros — omslagssymbolen från albumet »Violator« — och när volymen på radion höjs börjar de valsa fram och tillbaka, lukta på blommorna, fnissa och kyssas.

Läs hela artikeln

Postat i:Fredrik Strage, POP #23, ,

[POP #23] Utan titel 12: Niclas

Vilken tidpunkt i musikhistorien skulle du vilja besöka?

Jag skulle vilja besöka Brill Building på sextiotalet, Allen Toussaints Sea Saints-studio i New Orleans på sjuttiotalet och Alice Cooper när han spelade in »Billion Dollar Babies«.

Läs hela artikeln

Postat i:POP #23, , ,

[POP #23] Utan titel 11: Jennifer

Vilken tidpunkt i musikhistorien skulle du vilja besöka?

Helt spontant kommer jag att tänka på Beethoven och sexton- och sjuttonhundratalen. Den eran verkar ha varit häftig. Dessutom är jag väldigt svag för krinoliner och korsetter.

Läs hela artikeln

Postat i:POP #23, ,

[POP #23] Utan titel 10: Emrik

Vilken tidpunkt i musikhistorien skulle du vilja besöka?

1978 till 1980 när de stora funkbanden var som bäst. Jag skulle vilja se Cameo, Isley Brothers, Ohio Players, Slave och Parliament på deras Mothership Connection-turné.

Läs hela artikeln

Postat i:POP #23, , ,

[POP #23] Utan titel 9: Lena

Vilken tidpunkt i musikhistorien skulle du vilja besöka?

Jag skulle gärna ha upplevt femtio- och sextiotalen. Jag är i och för sig sextiotalist, men mitt retrospektiv känns ändå begränsat. Jag tror jag hade haft andra känslor för den där eran om jag varit med själv.

Läs hela artikeln

Postat i:POP #23, , ,

Kategorier