Marcus Törncrantz
(bob hunds manager) skrev tillsammans med Kjell Häglund den första svenska artikeln om den japanska popvågen med band som Pizzicato Five och Flipper’s Guitar.
— Jag trodde att POP skulle bli världens bästa tidning. Faktiskt. Men hur mycket jag än tjatade fick mina hjältar bara tre centimeter. Herregud jag fick ju vara på bild oftare i tidningen än det skrevs om Mr. Wright, France Gall, Simon Turner och Chris Montez… Jag har inget nostalgiskt förhållande till tidningen POP. Sorry. Men ge mig tio år…
Filed under: Marcus Törncrantz, POP vol 2 #9, Marcus Törncrantz, Personalfest!
Det hela är, till synes, mycket enkelt. »Strictly Turntablized« innehåller elva låtar byggda på DJ Krushs samplingar av gungande rytmer och lätta melodislingor. Det finns en elektrisk tjusning i den strikt återhållna »To the Infinity«. Det finns en sexighet i den slappjazziga »Dig This Vibe« och en kaxig tuffhet i »Fucked Up Pendulum«.
Även om Bear Quartet ännu inte gjort något som fått mig att höja hatten har jag alltid haft respekt för dem. De skiter i vad folk tycker om dem, hur de ska låta och vad de ska göra.
Nästan varje låt och skiva med Wedding Present är stöpta efter ett väl beprövat recept: ivrigt frenetiska gitarrer, hetsigt trumspel och enformigt pumpande bas. Och över Wedding Presents musik grymtar sångaren som en gammal gubbe som just blivit påmind om sin onda rygg.
Debuten »Pure« med Ian Broudies Lightning Seeds var i det närmaste en perfekt popsingel. En primitiv syntflirt som var så fantastiskt oskyldig och snäll att ett och annat blomkålshuvud säkert rodnade.