Tidskriften POP revisited

Tidningen Pop blir blogg

[POP #20] Album: WEEZER – Pinkerton

WEEZER

Pinkerton

Geffen/MCA

Weezers debutalbum var visserligen en formidabel popplatta, fulladdad med charm, egensinne och en hel räcka klockrena låtar. Men trots de småknäppa låttitlarna och texterna om tröjor och hårdrockposters var »Weezer« ändå ett ganska konventionellt »alternativt« popalbum.

Läs hela artikeln

Postat i:Album #20, Betyg 08, Håkan Steen, ,

[POP #20] Album: THE WANNADIES – Bagsy Me

THE WANNADIES

Bagsy Me

Soap/MD

Två grumliga gitarrer, en fräck fyrtakt och en trevlig ung mans röst. Det är vad Wannadies reducerat sin musik till genom åren; från deras tidiga violinvirvlande indiefolkrock till denna opretentiöst pluggpunkiga biltripp tillbaka till sent sjuttiotal — men utan att fastna i bilkön. Wannadies har inte bara hittat en egen fil, utan den gamla nedlagda landsvägen inåt landet. De har blicken fästad i vägen framåt men ändå full koll på backspegeln.

Läs hela artikeln

Postat i:Album #20, Betyg 07, Kjell Häglund, ,

[POP #20] Album: TWO LONE SWORDSMEN – The Fifth Mission

TWO LONE SWORDSMEN

The Fifth Mission

Emissions Lo-Fi/House Of Kicks

Andrew Weatherall är en motsägelsefull figur. Sedan han splittrade Sabres Of Paradise har han gjort sitt yttersta för att provocera alla som tror sig veta var de har honom, de som tror sig veta precis vart han är på väg och aldrig tvekar att försöka få honom att inse vad han egentligen borde göra.

Läs hela artikeln

Postat i:Album #20, Andres Lokko, Betyg 05, ,

[POP #20] Album: LEWIS TAYLOR – Lewis Taylor

LEWIS TAYLOR

Lewis Taylor

Island/PolyGram

Jag har ett väldigt ambivalent förhållande till Lewis Taylor. Jag har spelat hans debutalbum oavbrutet i en vecka, flera av låtarna är bättre än något annat jag hört i soul-väg på väldigt länge. Och de blir bara starkare ju mer jag lyssnar på dem.

Läs hela artikeln

Postat i:Album #20, Andres Lokko, Betyg 06, ,

[POP #20] Album: STANDARDS – Standard

STANDARDS

Standard

BMG

Standards är en svensk upplaga av Edie Brickell And The New Bohemians. Precis som flera av de brittiska b-tjejbanden (Sleeper, Salad och så vidare) kunde Standards ha blivit ett nytt Blondie. Men tyvärr är de inte ett magstarkt band med ambitionen att göra klassisk flickpop. I deras väg ligger — snarare än oförmåga att snickra fina melodier eller andra musikaliska brister — den typiskt svenska präktigheten.

Läs hela artikeln

Postat i:Album #20, Betyg 05, Madelaine Levy, ,

[POP #20] Album: DIVERSE ARTISTER – Shoot tha Pump

DIVERSE ARTISTER

Shoot tha Pump

Concrete/import

Fat Beats är en liten skivaffär i en källare på nionde gatan i New Yorks East Village, vet man inte att den ligger just där är det väldigt lätt att man bara går förbi.

Läs hela artikeln

Postat i:Album #20, Andres Lokko, Betyg 08, , ,

[POP #20] Album: SOULS – Bird, Fish Or Inbetween

SOULS

Bird, Fish Or Inbetween

Telegram/Warner

Bra musik gör ont. Souls måste ha ristat det på en vägg i sin replokal. Att lyssna på deras två år gamla debutalbum »Tjichischtsly (Sudêk)« känns fortfarande som att få en gitarrförstärkare i huvudet. Riffen, skriken, slamret, den amerikanske producenten Steve Albinis vana att skjuta upp alla reglage så långt det går, skapar ett abrupt sick-sackande mellan rock och våld.

Läs hela artikeln

Postat i:Album #20, Betyg 07, Fredrik Strage, ,

[POP #20] Album: SILVER JEWS – The Natural Bridge

SILVER JEWS

The Natural Bridge

Domino/MNW ILR

»The Natural Bridge« är inspelad mellan midnatt och gryning under ett par veckor i maj. Arbetet med skivan har fungerat som en exorcism. Det är David C. Berman — Silver Jews motor och ende ständige medlem — som har drivit sina spöken på flykt. Inspelningarna har trängt undan alla de onda andar han samlat på sig under den tid som gått sedan Silver Jews första album. Det har varit två långa år då han i stället för att göra det han är bra på — musik — har hängt med vännerna i Pavement, Scud Mountain Boys, Sebadoh och flera andra av de amerikanska lo fi-akter som fått ett välkommet uppsving på senare tid. Han har solat sig lite i glansen, men samtidigt samlat på sig en väldig massa ångest och varit ganska duktig på att övertyga sig själv om sin egen oförmåga.

Läs hela artikeln

Postat i:Album #20, Betyg 08, Madelaine Levy, ,

[POP #20] Album: BILLY JOE SHAVER – Highway of Life

BILLY JOE SHAVER

Highway of Life

Transatlantic/Musikservice

Den första goda nyheten är att grabben håller sig på mattan.

Billy Joe Shavers son Eddy är en ölmagad, flottig typ som spelar gitarr så att alla Nashvilles »pickers« kollektivt tappar hakan. Han är oftast briljant i sin mix av vildögd, muskulös rock’n’roll-attityd och fingerfärdigt, virvlande country-plock. Ibland går han över gränsen för vad som är bra för hans fars jordiga, naket berättande låtar. Förra plattan, den liveinspelade »Unshaven«, var mer »Led Zep goes Nashville« än jag stod ut med.

Läs hela artikeln

Postat i:Album #20, Betyg 08, Lennart Persson, ,

[POP #20] Album: THE SHAMEN – Hempton Manor

THE SHAMEN

Hempton Manor

One Little Indian/Virgin

Sommaren 1992 stod jag tillsammans med 25 000 främlingar på ett fält utanför Glastonbury i England och lyssnade på etnobotanisten Terrence McKennas profetior om ravekultur, hallucinogena droger och den kommande apokalypsen. Monologen ackompanjerade The Shamens analogt blippande technoslingor. Den avslutade deras största framträdande någonsin, ett framträdande som kanske också var höjdpunkten på deras karriär.

Läs hela artikeln

Postat i:Album #20, Betyg 04, Sebastian Stebe, ,

Kategorier