Tidskriften POP revisited

Tidningen Pop blir blogg

[POP #5:2] Sonic Youth på skiva

Sonic Youth på skiva

Sonic Youth

Neutral 001 [1982]

Sonic Youth bildades i efterdyningarna av den No Wave-scen som härjade i New York i slutet av sjuttiotalet. Förebilder var band som DNA, Mars och Teenage Jesus And The Jerks. Men här på debuten hörs de engelska influenserna tydligast. Gang Of Fours vita funk. Swell Maps hemmainspelningar. På »I Dreamed a Dream« är Kim Gordons basspel ett eko av Peter Hooks mörka, hotfulla basgångar i Joy Division. Enligt Lee Ranaldo skrevs låtarna till det här minialbumet närmast för att de fick chansen att spela in dem, och det hörs att Sonic Youth ännu inte hittat den stil som senare kom att revolutionera gitarrpopen.

Läs hela artikeln

Annonser

Postat i:diskografi, Fredrik Strage, Håkan Steen, Madelaine Levy, POP vol 2 #5, Terry Ericsson, , , , ,

[POP #4:2] Nick Lowe på skiva

Nick Lowe på skiva

Jesus of Cool

Demon CD 131 [1978]

Snabbt ihoprafsat debutalbum. Innehåller »I Love the Sound of Breaking Glass«, Lowes enda riktiga hit. Och låten om Marie Provost, en firad stumfilmsstjärna som dog i ensamhet och misär. Medan sällskapshunden gnagde på hennes armar.

Höjdpunkt: Den definitiva powerpopballaden »Tonight«, med Raspberries-häng och Beach Boys-harmonier. Så inställsam att man bara måste älska den.

Läs hela artikeln

Postat i:diskografi, Lennart Persson, POP vol 2 #4, ,

[POP #2] The Band: Plattorna som följde

MUSIC FROM BIG PINK [1968]

En klassiker. Inte bara för det fantastiska låtmaterialet, men också för det avspända och integrerade soundet. Kolla in kombinationen orgel/piano, Robertsons smakfulla gitarrspel (lika delar Curtis Mayfield och Steve Cropper) och de otroliga rösterna, som vävs runt och hakar i varandra på ett sätt som för tankarna till The Staple Singers jordnära gospelmusik. Bob Dylan målade omslagsbilden.

Läs hela artikeln

Postat i:, diskografi, Lennart Persson, POP #02, ,

[POP #2] Dinosaur Jr diskografi

DINOSAUR

1985

LSR RECORDS/IMPORT HMS015

Debut som sparkar åt alla håll. J. Mascis har ännu inte hittat fokus i vare sig sitt låtskrivande eller sitt gitarrspel. Allt stämmer i »Quest«, ett vemodigt mästerverk. Avslutande »Bulbs of Passion«, som J. Mascis själv räknar bland det bästa han skrivit, är primalterapi med gitarrkomp.

Läs hela artikeln

Postat i:diskografi, Jan Gradvall, POP #02, ,

[POP #3] Döda poeters sällskap

Den kraftfulla rösten hos en innerlig trubadur. En akustisk gitarr eller ett ensamt piano. Några välformulerade ord om livet och evigheten. Det har gått 30 år sedan Bob Dylan uppfann pop-poesin. Under åren som gått har mängder av efterföljare passerat revy. Lars Nylin smuttade på ett glas rödvin, tände sin kandelaber och författade denna runa.

PÅ OMSLAGSBILDEN till albumet »Five Leaves Left« står den engelske sångaren och poeten Nick Drake i ett kargt vindsrum och sneglar ut genom ett öppet fönster. Det är våren 1970 och Drake är 21 år.

Läs hela artikeln

Postat i:diskografi, Lars Nylin, POP #03, ,

[POP #3] Joy Division & New Order diskografi

Unknown Pleasures

[1979] Factory, Fact 10

All modern rockmusik som spelades in under det tidiga 1980-talet utgick från den här skivan. Det monotona trumspelet, de melodiska basgångarna, den katedralstora produktionen; allt har kopierats och förvaltats av ett otal artister sedan dess. Ingen lyckades dock kopiera intensiteten i »Unknown Pleasures« som fortfarande ger brännmärken på lyssnaren. »She’s Lost Control«, där Curtis delvis sjunger om sin epilepsi, är en kärlekssång Robert Johnson hade gett en arm för att ha skrivit. »A New Dawn Fades« är den inspelning Jim Morrison försökte göra med »The End«.

Läs hela artikeln

Postat i:diskografi, Jan Gradvall, POP #03, , ,

[POP #4] Elva japaner i en liten ask

CLEMENTINE

En Privé

Sony SRCS 5898 [1992]

Franskfödda Clementine målar stilleben av bersåpopens allra delikataste frukter. Hennes självklart erotiska aura och paranta röst svassar utmärkt till Kenji Ozawas Bacharach-arrangemang.

Läs hela artikeln

Postat i:diskografi, Kjell Häglund, Marcus Törncrantz, POP #04, ,

[POP #4] PSBgrafi

Please

[album, 1986]

Framstår alltmer som det renaste, mest knivskarpa album Pet Shop Boys gjort. Allt kretsar kring samma fyra ackord. Arrangemangen verkar nästan nonchalant ihoprafsade, men det är just där i charmen, för att inte säga magin, ligger.

Läs hela artikeln

Postat i:Andres Lokko, Christian Bartholdsson, diskografi, POP #04, , ,

[POP #5+6] Dandografi

Surt, sa Evan om de egna albumen, när han fick i uppdrag att själv sätta betyg på Lemonheads samlade albumproduktion:

Hate Your Friends

Taang! 15/Border [1987]

»Vi kom direkt från high school; kunde inte spela och hade inte en aning om vad vi sysslade med. Själv står jag inte ut med den, men där finns några bra låtar. Förmodligen en av våra bästa plattor…«

Läs hela artikeln

Postat i:diskografi, Martin Jönsson, POP #05+06,

[POP #5+6] ORUPgrafi

ORUP

WEA 242 264 [1988]

Den glenmarkskt karakteristiska struttigheten har inte åldrats väl. Så fem år senare är det »Jag vågar inte sova längre« — den första i Orups klassiska svartsjuketrilogi — och »I himmelen«, det närmaste någon svenskspråkig artist kommit till Barry Whites självsäkra sängkammarsoul, som berättigar solodebutens plats i historieböckerna. Och »Från Djursholm till Danvikstull« förstås.

Läs hela artikeln

Postat i:diskografi, Lars Nylin, POP #05+06, ,

Kategorier