Tidskriften POP revisited

Tidningen Pop blir blogg

[POP #9:2] Martin Theander

Martin Theander
är boss på skivbolaget Vibrafon i Malmö, före detta redaktör på Nöjesguiden och har skrivit till och från i POP sedan starten.

Martin Theander— Elvis lämnade oss inte med flaggan i topp, men det är okej. The Beatles hade sin enda lilla svacka precis innan de lämnade oss i raketfart. Paul Weller lade ner The Jam just som gruppen nådde zenit. Ingen av dem hann riktigt städa upp efter sig. POP städar upp med ett sista nummer men det hade inte heller behövts. Jag älskar fortfarande tidningen Tiffany för att den bara försvann när mitt behov av den var som störst, jag kan fortfarande 25 år senare längta efter de intervjuer som utlovades »i nästa nummer«, i det som blev det sista. Läs hela artikeln

Postat i:Martin Theander, POP vol 2 #9, ,

[POP #8:2] Pugh #1

Pugh 1

Martin Theander kan inte låta bli att spela Pughs »Dinga Linga Lena«.

IBLAND KAN MAN få för sig att man saknar det pseudo-DDR som Sverige var mellan 1970 och 1985. Folkhemsbygget var egentligen helt färdigt, men man fortsatte av ren vana och slöhet att tilläggsisolera, riva balkonger, tejpa igen, mura igen, sätta hängslen på livremmarna, galoscher på stövlarna — var man än satte sig var det någon som hade koll på att det var mjukt undertill. Ville man ha jobb fanns det jobb, sjukvården tog emot en med öppna armar, ville man plugga fanns det plats, behövde man soc betalades det ut, det fanns inga uteliggare och det var välstädat även i rännstenen. Vi visste bäst och var alltid främst i alla internationella jämförelser. Utlandet var ett lösaktigt och oupplyst hot.

Läs hela artikeln

Postat i:Martin Theander, POP vol 2 #8, ,

[POP #21] Album: DIVERSE ARTISTER – Red Hot + Rio

DIVERSE ARTISTER

Red Hot + Rio

Verve/PolyGram

Red Hot-projektet har kommit till åren. Detta är den nionde skivan som kommer ut sedan serien startade med Cole Porter-hyllningen »Red Hot + Blue« 1990. När man tar sig till Rio de Janeiro blir det i stort en hyllning till den avlidne bossanovakungen Antonio Carlos Jobim, även om en del andra brasilianska storheter får bidra med melodier. Verve, som har koll på sina bossautgivningar, passar också på att göra en anslutande volym med originallåtar under namnet »Nova Bossa«.

Läs hela artikeln

Postat i:Album #21, Betyg 06, Martin Theander, , , ,

[POP #21] Album: JULIAN COPE – Interpreter

JULIAN COPE

Interpreter

Echo/MCA

När Liverpool exploderade i punkens efterdyningar framträdde tre personer tydligare än alla andra: Pete Wylie med Wah!, Ian McCulloch med Echo & The Bunnymen och Julian Cope med Teardrop Explodes. Kort dessförinnan hade de försökt verka under samma paraply med det lysande namnet The Crucial Three. Huruvida Wylies snälla kärlekssånger, McCullochs bistra ylande eller Copes halvknäppa poppsykedelia var bäst är en smaksak, men 1980 var Cope ung, stilig, testade droger för glatta livet och skrev poplåtar som var så fantastiska att klockorna stannade.

Läs hela artikeln

Postat i:Album #21, Betyg 08, Martin Theander, ,

[POP #19] Album: SPARKLEHORSE – Vivadixiesubmarinetransmissionplot

SPARKLEHORSE

Vivadixiesubmarinetransmissionplot

Parlophone/EMI

Mark Linkous från Virginia i USA har snickrat ihop i 6 spår för sitt eget höga nöjes skull. Att tala om produktion är överdrivet, men man kan säga att Linkous gillar att telefondista rösten, att gitarrerna ska vara råa och nakna, samt att lite falsksång och ostämda gitarrer inte gör någon skada. Ännu en besvärande feltolkare av Dylans värsta ögonblick? Nej, det enda riktigt inkrökta med albumet är faktiskt den töntiga titeln.

Läs hela artikeln

Postat i:Album #19, Betyg 08, Martin Theander, ,

[POP #19] Album: GEORGE MICHAEL – Older

GEORGE MICHAEL

Older

Virgin

Att George Michaels tredje soloplatta tillägnas Tom Jobim, bossapopkungen som nyligen lämnade planeten, är en smula vilseledande. Söker man bossa på »Older« söker man förgäves. Men söker man sympatisk sommarbris uppblandad med förvuxen, lätt patetisk tonårsmelankoli i det erotiskt laddade tonfall som Jobim och hans kompisar praktiserade i kvarteren ovanför Ipanemastranden, då blir kopplingen uppenbar. Och här ligger George Michael egentligen närmare en annan avliden brasilianare, Milton Nascimento, vars alster alltid var svala, nästan ljudlösa som en koralldykning. Har man inte lyssnat på den musiken i sitt rätta sammanhang kan det vara svårt att uppfatta att något alls sker — det är fullt normalt att tolka den som hissmuzak.

Läs hela artikeln

Postat i:Album #19, Betyg 05, Martin Theander, ,

[POP #19] Album: GLORIA ESTEFAN – Destiny

GLORIA ESTEFAN

Destiny

Epic/Sony

Vilket språk är störst, spanska eller engelska? Det är en fråga som Kuba-amerikanskan Gloria Estefan säkert ofta ställer sig. Svaret blir alltid att engelskan är störst, i pengar räknat. Den här gången ännu mer så, eftersom »Destiny« innehåller sommarolympiadens signaturmelodi, »Reach«. Den är pompös som en olympiadsignatur eller Disney-trudelutt ska vara, och kommer därför att plåga oss mer än något annat under 1996. Jag kan stå ut med det, om det ger Estefan större möjligheter som världsartist. Inte i det svarta hålet »världsmusik«, utan på den breda arena som borde hylla viljestarka och uttrycksfulla artister som henne, men ofta nöjer sig med briljerande röstakrobater som Whitney Houston.

Läs hela artikeln

Postat i:Album #19, Betyg 06, Martin Theander, ,

[POP #17] Album: MARC ALMOND – Fantastic Star

MARC ALMOND

Fantastic Star

Some Bizarre/PolyGram

Det borde vara dags för Marc Almonds tredje riktigt stora hit. Åtta år har gått sedan han med Gene Pitneys hjälp rensade listorna västvärlden över med »Something’s Gotten Hold of My Heart«, 15 år sedan han och Dave Ball under Soft Cell-manteln gjorde »Tainted Love« till en dansgolvsklassiker med evigt liv.

Läs hela artikeln

Postat i:Album #17, Betyg 07, Martin Theander, ,

[POP #20] Album: PET SHOP BOYS – Bilingual

PET SHOP BOYS

Bilingual

Parlophone/EMI

Det är mer än tolv år sedan den första versionen av »West End Girls« gavs ut. Det är 15 år sedan Neil Tennant och Chris Lowe bildade Pet Shop Boys. Det utgör inget unikt undantag i popvärlden att ha hållit på med i stort sett samma sak så länge. Bara detta borde vara irriterande. Åtminstone borde det få en att tycka att det är dags för dem att pensionera sin duo.

Läs hela artikeln

Postat i:Album #20, Betyg 07, Martin Theander, ,

[POP #20] Album: KULA SHAKER – K

KULA SHAKER

K

Columbia/Sony

Den så kallat progressiva rocken förkroppsligas nog bättre av korpulenta striphåriga män med fula glasögon och smutsiga jeans, än av mopp-friserade förvuxna tonåringar i paletåer och randiga midjeskurna byxor. Det är skönast att förtränga kopplingen, och att låtsas att det aldrig har funnits grupper med två trummisar, men nu närmar vi oss ett brant stup.

Läs hela artikeln

Postat i:Album #20, Betyg 05, Martin Theander, ,

Kategorier