Tidskriften POP revisited

Tidningen Pop blir blogg

[POP #12] Benny

Annonser

Postat i:benny, POP #12,

[POP #12] Hej!

Hej POP.

Ville bara säga tack för att ni hade stake att bara säga att ni inte gillade Zappa och inte vecklade in er i ett långt försvarstal om varför. Jag tycker ibland att era konkurrenter verkar ha dåligt samvete för att de inte diggar Frank och därför måste ösa galla över honom, ett beteende som påminner om tonårsuppbrott från föräldrar.

Läs hela artikeln

Postat i:hej, POP #12

[POP #12] David Cassidy

»C’mon, Get Happy… Fear and Loathing on the Partridge Family Bus« [WARNER BOOKS]

DAVID Cassidys självbiografi bekräftar vad jag alltid har vetat.

Han var ingen mes.

Läs hela artikeln

Postat i:Marita Lindqvist, POP #12, ,

[POP #12] Rock on!

ALLT VAR Lill-Babs förtjänst…

Stolt hade jag tackat ja till att dela ut årets Grammis till bästa tunga och dieseldoftande rock’n’roll-grupp. Det var några timmar innan sändning och jag befann mig i Strindbergssalen i Berns anrika salonger, för tillfället ombyggt till loger för Sveriges Rockelit. Jag stod och pratade med Sverigevännen Glenn Hughes om dennes kommande turné, när Lill-Babs plötsligt dök upp.

Läs hela artikeln

Postat i:POP #12, Sam Spandex,

[POP #12] Jag klagar! #12

ROLLING STONE MAGAZINE: The song »Some Girls« seems to be about what happens when hundreds of young girls try to eat you up, destroy you — taking your money and your clothes and giving you babies you don’t want.

MICK JAGGER: I had a dream like that last night, incidentally, but there were dogs as well as girls in it.

HEJ VÄNNER.

I dag ska vi ägna oss åt ett tankeexperiment. Vi ska leka med tanken att allting inte går i cirklar. Att det kanske är så att popmusiken faktiskt har utvecklats, har blivit lite vuxen. Ponera att pophistorien är progressiv och lär sig av sina misstag; lär sig att man inte behöver ta heroin och vara vidrig och att det var däri framstegen låg.

Läs hela artikeln

Postat i:Annika Flynner, Jag klagar!, POP #12,

[POP #12] Snart #12

Dags att lyssna till anglosaxiska meningslösheter på kassettband igen. Och himlen vet att Terry Ericsson är miserabel nu.

»HATAR DU DEN här demon hatar vi dig!«

Hata är kanske ett starkt ord i sammanhanget, snarare är det väl så att jag känner ett visst medlidande med upphovsmännen till ovanstående mening. Åtminstone med sångaren. Som varje gång han tittar i en spegel ser Ian Brown i stället för sig själv. Säg hej till publiken, Inside Cupid. Ni får ge ansikte åt de oändligt många band som precis som ni saknar just ett eget ansikte.

Läs hela artikeln

Postat i:POP #12, snart, Terry Ericsson, , , , , , , , ,

[POP #12] The Cramps

Femton år och tio skivor med rockmusikens fräckaste likplundrare. Lennart Persson tar hjälp av Poison Ivy Rorschach för att plöja igenom The Cramps samlade verk.

Läs hela artikeln

Postat i:diskografi, Lennart Persson, POP #12, ,

[POP #12] Can

Trots en farligt stor musikalisk kompetens skapade den tyska gruppen Can under sjuttiotalet oöverträffad och obeskrivligt modern musik. Sebastian Stebe slår ett slag för Krautrocken.

SÄLLAN HAR EN grupp åstadkommit så varierade och märkliga krafter som det tyska kollektivet Can presterade under sjuttiotalet. Med hjälp av gedigna men nedtonade musikerbakgrunder och en skrivmetod de själva kallade »instant composition«, producerade de fyra centrala medlemmarna — Holger Czukay, Irmin Schmidt, Michael Karoli och Jaki Liebezeit — musik av ett slag som ingen tidigare hört, och som fortfarande bär på en omtumlande kreativ styrka.

Läs hela artikeln

Postat i:POP #12, Sebastian Stebe, ,

[POP #12] Slash

Slash trodde att han hade gjort allt, sett allt och träffat alla. Tills han mötte Andres Lokko.

Du lär ha 50 ormar hemma?

Ungefär. Någonstans mellan 45 och 50 stycken är det. Jag har varit fascinerad av ormar ända sedan jag var barn och fascinationen har bara växt med åren och ju mer jag umgåtts med ormar. Jag gillar dem bara.

Läs hela artikeln

Postat i:Andres Lokko, POP #12, , ,

[POP #12] Polly Jean Harvey

Om inte Polly Jean Harvey hade funnits hade vi tvingats uppfinna henne. För vet ni, och det här är sant, hon är helt äkta. Hon är på riktigt, hon besitter det allra dyrbaraste; som inte går att köpa; som inte låter sig intervjuas. POP:s Stefania Malmsten åkte till Dorset för en exklusiv pratstund med Polly. Och ingenting är sig riktigt likt.

SKIVBOLAGSMANNEN tar sin skinnjacka, jackar in Gavin Friday i bilstereon och sätter gasen i botten på M-4:an ut ur London. Förorterna blir landsbygd och Windsor, Woking och Reading svischar förbi. Precis när vi passerar urgamla kultplatsen Stonehenge byter han band och PJ Harveys »To Bring You My Love« fyller bilen.

Läs hela artikeln

Postat i:POP #12, Stefania Malmsten, , ,

Kategorier