Tidskriften POP revisited

Tidningen Pop blir blogg

[POP #1:2] Lewis Taylor

TÄNK EN PLATTA SOM på ytan påminner om Marvin Gaye, Curtis Mayfield och Bristol-trip hop men som ändå är så långt ifrån ett derivativ man kan komma. En platta som är till största delen gitarrbaserad, med en själ som hämtad ur Robert Johnsons blues, som samtidigt fuzzar och wah-wah-ar och åker baklänges, pendlar mellan att tyst smyga och att bygga upp hela höghus av stråkar och harmonier. Ett fullständigt och totalt otippat möte i England mellan Frank Zappa (minus den akademiska kylan), en precis lagom lycklig Brian Wilson, och en Norman Whitfield som bara vill göra sin grej (och gör det).

Läs hela artikeln

Filed under: Kristina Adolfsson, POP vol 2 #1, ,

[POP #20] Album: LEWIS TAYLOR – Lewis Taylor

LEWIS TAYLOR

Lewis Taylor

Island/PolyGram

Jag har ett väldigt ambivalent förhållande till Lewis Taylor. Jag har spelat hans debutalbum oavbrutet i en vecka, flera av låtarna är bättre än något annat jag hört i soul-väg på väldigt länge. Och de blir bara starkare ju mer jag lyssnar på dem.

Läs hela artikeln

Filed under: Album #20, Andres Lokko, Betyg 06, ,

Kategorier