Tidskriften POP revisited

Tidningen Pop blir blogg

[POP #6:2] Album: LAURYN HILL – The Miseducation of Lauryn Hill

LAURYN HILL

The Miseducation of Lauryn Hill

Ruffhouse/Sony

De känslor som inte får rum mellan Lauryn Hills stämband kan inte vara värda att uppleva. Vrede, vemod, irritation, ödmjukhet, stolthet, glädje, precis allting finns där, förmedlat med en sådan fingertoppskänsla att hon måste ha fått förmågan från någon högre makt, förmågan att trollbinda människor bara genom att öppna munnen och låta någonting strömma ut. Den som lyssnar på soul har ofta en förkärlek för att jämföra nya röster med de gamla, för att höra ekon av något välbekant i en ny sångare eller sångerska. I Lauryns röst hörs inga sådana ekon, den är unik. Samtidigt lyser i hennes röst och rhymes en sorts uråldrig visdom, en insiktsfullhet som fullständigt går på tvären mot att det står 1975 i hennes födelsebevis. Jag är två år äldre än Lauryn men känner mig som ett storögt barn när jag hör henne sjunga.

Vad som hänt med The Fugees verkar trion knappt veta själva. Refugee Camp, kollektivet kring gruppen, har släppt ifrån sig ganska bleka skivor med bland annat John Forte och Destiny’s Child, men sedan Wyclefs obegripligt underskattade »The Carnival« har kärntruppen inte gjort någonting tillsammans. Förstasingeln från »The Miseducation of Lauryn Hill«, »Lost Ones«, släpptes i somras och satte med bittra rader som »A groupie call you fall from temptation, now you wanna ball over separation, tarnish my image in your conversation, who you gon scrimmage like you’re the champion, you might win some but you just lost one« igång rykten om inte bara en splittring utan om en allvarlig schism mellan Lauryn och Wyclef. Alla tog för givet att texten var en direkt replik till honom, men i listan på folk som tackas på »The Miseducation of…« finns både han och Pras med, med ett »God Bless« efter sina namn. Tydligen, och tack och lov, hade olyckskorparna fel.

Däremot medverkar varken Wyclef eller Pras på något annat sätt än i tackad form, och stundtals saknar jag Wyclef-touchen i produktionen, den där hänförande hitfusionen av reggaebas och dunkande R&B. A andra sidan har Lauryn aldrig låtit så fantastisk som på den här skivan, samtidigt har hon inte heller låtit någon förvandla henne till renodlad soulsångerska. Det hade säkert varit tacksamt för Lauryn att fylla hela albumet med bara sång, men hon har envist satt sig på tvären mot de som uppmanat henne att lämna sitt rappande alter ego L-Boogie därhän. Och att hon valde just »Lost Ones«, med arg scratch och aggressiv rap, som förstasingel är säkert ingen slump. Jag fattar för övrigt inte varför någon ens vill göra den där distinktionen — hon använder sin röst lika naturligt och med samma självklarhet som vi andra andas.

»The Miseducation of Lauryn Hill« är en mycket mer privat och personlig historia än någon av Fugees-plattorna, det är verkligen hennes egen berättelse, samtidigt som hon med fullständigt knäckande bra texter gestaltar ett modernt kvinnoöde som träffar lika klockrent hos tjejer i Stockholm som i New York eller Kingston.

I »To Zion« sjunger hon, ovanpå Carlos Santanas skimrande vackra gitarrspel och körsång av Kenny Bobien, om glädjen över att ha blivit mor, att ha vågat ta ett så avgörande steg trots alla som avrådde henne: »Everybody told me to be smart, look at your career they said, >Lauryn baby use you head<, but instead I chose to use my heart«; i magnifika balladen »Ex-Factor« beskriver hon med dramatik och glasklar precision ett förhållande som går på tomgång men som hon inte klarar av att bryta upp ifrån. Man inte bara hör hennes sorg och frustration; när hon sjunger, nästan bönfaller: »care for me, care for me, I know you care for me, there for me, there for me, said you be there for me, cry for me, cry for me, you said you’d die for me, give to me, give to me, why won’t you live for me?« känns varje ord som ett knytnävsslag i magen. Ord som »själfull« eller »uttrycksfull« täcker inte en bråkdel av allt det jag känner när jag lyssnar, och det förlåter till och med låtens egentligen rätt horribla gitarrsolo — enda gången Lauryn verkar ha tappat omdömet vad gäller produktionen på den här skivan.

Kärleken till reggae är förstås hela tiden närvarande, främst i »Forgive Them Father«, där refrängen lånar de vackraste orden från »Fader vår« för att sedan brytas av mot de raggababbliga verserna som handlar om samma kallsvettiga paranoia som O’Jays sjöng om i »Backstabbers«: »They say all the right things to gain their position, then use your kindness as their ammunition to shoot you down in the name of ambition«. Lauryns röst nästan briserar av bitterhet och misstänksamhet och det låter helt fantastiskt.

Att ge sig in i en duett med Lauryn är modigt, men Mary J. Blige och D’Angelo inte bara vågar utan klarar det — just för att både D’Angelo och Mary har samma naturbarnskvaliteter i sina röster, någonting gudagivet, någonting förtrollat.

Framför allt duetten med D’Angelo, »Nothing Even Matters« är makalös — D’Angelo mumlar »I sometimes have a tendency to look at you religiously«, Lauryn kuttrar till svar »These buildings could float out to sea, some natural catastrophy, still there’s no place I’d rather be«, och ovanpå ett supersensuellt arrangemang med puttrande hammondorgel och svajande, långsamma beats och basackord fångar de det där stadiet av nästan irriterande euforisk förälskelse.

Privataste spåret avrundar skivan; det nästan psalmlika titelspåret där Lauryn sjunger om glädjen att ha hittat rätt till slut, att »Deep in my heart I knew the answer was in me and now I’ve made up my mind to find my destiny«.

Jag lovar, hon är redan där.

Anna Hellsten

Postat i:Album vol 2 #6, Anna Hellsten, Betyg 09, ,

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: