[POP #9:2] The Fall – How I Wrote Elastic Man

The Fall
How I Wrote Elastic Man
[Rough Trade, 1980]

DEN roligaste Killing-sketchen finns inte dokumenterad på video utan framfördes endast live en gång på scen. Henrik Schyffert var konferencier för något band på Melody i Stockholm; ingen minns vilket band, men ingen glömmer sketchen. Eftersom tillställningen sponsrades av Falcon framfördes en sketch vars punchline var att Henrik Schyffert hällde Falcon i konvolutet till The Falls »How I Wrote Elastic Man«. Förmodligen så stor indiehumor som stor indiehumor kan bli.

Filed under: Jan Gradvall, POP vol 2 #9, 100 bästa indiepopsinglarna, How I Wrote Elastic Man, Jan Gradvall, THE FALL

[POP #9:2] Ebba Grön – Profit / Ung & sänkt

Ebba Grön
Profit / Ung & sänkt
[Efel, 1978]

DEN 21 april 1978. Klockan är 07.00 på morgonen. Ebba Grön börjar spela in sin första singel. Fjodor har sett en annons i tidningen: »Ring och spela in en skiva! En trevlig bit till 50-årskalaset«. De har inte pengar till mer än tre timmars studiotid, men de hinner. De spelar fort och hårt som fan. Tre timmar senare är inspelningen klar och skickas direkt till presseriet. Svårare än så behöver det inte vara att göra revolution.

Filed under: Jan Gradvall, POP vol 2 #9, 100 bästa indiepopsinglarna, Ebba Grön, Jan Gradvall, Profit / Ung & sänkt

[POP #9:2] Kriminella Gitarrer – Vårdad klädsel

Kriminella Gitarrer
Vårdad klädsel
[Kloaak, 1978]

BÄSTA svenska punksingeln — någonsin. Inte minst för att den låter så underbart jävligt. Pål Spektrum, den tidens mest kreative producent i Sverige, pressar ihop allt oväsen från en gitarrist, basist och trummis som lärt sig spela typ i går och säger fuck you till P3 genom att till på köpet svetsa alltihop till glorious mono.

Filed under: Jan Gradvall, POP vol 2 #9, 100 bästa indiepopsinglarna, Jan Gradvall, Kriminella Gitarrer, Vårdad klädsel

[POP #9:2] The B-52’s – Rock Lobster

The B-52’s
Rock Lobster
[db 52 Records, 1978]

KONSTNÄREN Keith Haring var en av de första personer utanför själva rörelsen som anammade hip hop; han var också med om att forma hip hop-kulturens visuella uttryckssätt. Men när Keith Haring började göra sina målningar fanns ännu ingen hip hop på skiva som han kunde lyssna på i sin ateljé.

Filed under: Jan Gradvall, POP vol 2 #9, 100 bästa indiepopsinglarna, Jan Gradvall, Rock Lobster, The B-52's

[POP #9:2] Metal Urbain – Paris Maquis

Metal Urbain
Paris Maquis
[Rough Trade, 1977]

MÅNGA associerar fransk punkrock med Plastic Bertrands tuggummipunk i »Ca Plane Pour Moi«. Men den hårsprayade Plastic Bertrand var varken fransman (han var belgare) eller intresserad av punkideologi. Metal Urbain, däremot, hade som syfte att skapa en andra franska revolution och förbinda årtalen 1789 och 1977.

Filed under: Jan Gradvall, POP vol 2 #9, 100 bästa indiepopsinglarna, Jan Gradvall, Metal Urbain, Paris Maquis

[POP #9:2] The Only Ones – Lovers of Today

The Only Ones
Lovers of Today
[Vengeance, 1977]

OM Peter Perrett verkligen hade tagit livet av sig — en tanke han ventilerade öppet i en av sina mest kända/ökända låttexter — så hade numera bortglömda The Only Ones i dag sannolikt haft samma status som Joy Division eller Nick Drake.

Filed under: Jan Gradvall, POP vol 2 #9, 100 bästa indiepopsinglarna, Jan Gradvall, Lovers of Today, The Only Ones

[POP #9:2] Devo – Jocko Homo/Mongoloid

Devo
Jocko Homo/Mongoloid
[Booji Boy, 1577]

DET finns en bild av Pennie Smith, en fotograf som är mest känd för sina bilder av The Clash, där hon fångat de fem medlemmarna i Devo springandes på en palmkantad gata i Los Angeles. De springer i gruppformation och är iklädda overaller och lampskärmar på huvudet. Det är en oförglömlig och vida kopierad bild. En bild som lika tydligt som ett fotografi på Little Richard 1954 visar vad själva grunden i rock’n’roll egentligen handlar om. Att man är dömd till att vara ett missfoster — att man är utvecklingsstörd i så kallade normala människors ögon — men sedan vänder det till sin fördel. Titta på mig! Titta på mig: du kommer aldrig att få se något liknande.

Filed under: Jan Gradvall, POP vol 2 #9, 100 bästa indiepopsinglarna, Devo, Jan Gradvall, Jocko Homo/Mongoloid

[POP #9:2] The Damned – New Rose

The Damned
New Rose
[Stiff, 1976]

NEJ, det var inte »Anarchy in the UK« med Sex Pistols som var den första punksingeln. The Damned hann före. I oktober 1976, precis en månad före Sex Pistols debut, snöt The Damned ur sig »New Rose«. Att lilla Stiff kontrakterade och gav ut en punkgrupp snabbare än alla multinationella skivbolag, säger det mesta om styrkan med independentbolag. De är snabbare, rörligare, smartare.

Filed under: Jan Gradvall, POP vol 2 #9, 100 bästa indiepopsinglarna, Jan Gradvall, New Rose, The Damned

[POP #7:2] Michael Stipe

MICHAEL STIPE KOMMER in i rummet klädd i tajt T-shirt, kängor och en lång kjol. Han går inte heller byxgång utan kjolgång. Hans höfter svajar en aning, lätt utmanande i sidled, när han kliver fram till soffan där jag väntar. Han ställer först ned sin kopp med grönt te samt en enliters Evian på bordet. Därefter sträcker han fram handen och säger: »Michael«.

Michael Stipe har nog inte kjol på sig enbart för att han ska träffa en journalist. Däremot tror jag det är ett medvetet val att han faktiskt inte valt att ta av sig kjolen innan han ska träffa en journalist. Om Michael Stipe hade velat undgå spekulationer kring eller frågor om sin sexuella läggning — vilket påståtts vara en av anledningarna till att han nästan inte gjort några solointervjuer de senaste åren — kunde han naturligtvis ha valt att hålla en betydligt lägre profil.

Filed under: Jan Gradvall, POP vol 2 #7, Jan Gradvall, Michael Stipe, R.E.M.

[POP #7:2] Tidernas 43 bästa discolåtar

DET ÄR MORGON i Philadelphia och vinter i Amerika. Kanske regnar det, kanske är det snöblask. Luften är sedvanligt grå av rök från stålverken. Antagligen måste man tända lampor redan på morgonen. Antagligen ryker det ur de munnar som står och dricker kaffe ur frigolitmuggar nere vid tidningskiosken.

Filed under: amerikanska musikklubben, Jan Gradvall, POP vol 2 #7, Disco, Jan Gradvall