Tidskriften POP revisited

Tidningen Pop blir blogg

[POP #9:2] 100 bästa indiesinglarna enligt Rough Trade

indie

Rough Trades butik på 130 Talbot Road i Portobello är fortfarande världens bästa indiepopbutik. Det var en självklarhet att vi bad dem lista de 100 bästa indiesinglarna och deras indieexpert Sean var snäll nog att knåpa ihop affärens indiefavoriter genom åren.

Hiya,

here is our top 100:

Crass/Poison Girls – Bloody Revolution 7″ (Crass)
Läs hela artikeln

Annonser

Postat i:POP vol 2 #9, ,

[POP #9:2] Broder Daniel – I’ll Be Gone

Broder Daniel - I'll Be Gone

Broder Daniel
I’ll Be Gone

[Dolores, 1998]

OBEGRIPLIGA singlar om Luke Skywalker och amerikanska bilar, pandasmink och glitter, skivkontrakt med stora EMI, två album. Over and out. För bara ett år sedan var Broder Daniel nere för räkning. De var över. Slut. Tills »I’ll Be Gone« slog ner som en bomb. Att den ingick i soundtracket till »Fucking Åmål« hör inte hit. Det enda som hör hit är att »I’ll Be Gone« är ett fuck you med större F, U, C och K än någon annan singel som spelats in i det här landet; ett fuck you till EMI, ett fuck you till alla som slutade tro, ett fuck you till oss som ens vågade tvivla.

Läs hela artikeln

Postat i:Andres Lokko, POP vol 2 #9, , , ,

[POP #9:2] Hefner – Love Will Destroy Us in the End

Hefner - Love Will Destroy Us in the End

Hefner
Love Will Destroy Us in the End

[Too Pure, 1998]

GLASÖGONNÖRDAR. Det har funnits en del glasögonprydda poppojkar genom åren. De ensamma lo fi-männen, anorakpopnördar, Jarvis Cocker… Ofta har de avfärdats som löjliga och osexiga losers. Losers som läst alldeles för många böcker, studerat för länge på konsthögskolor och inte fått till det med det motsatta könet. Många som hört Hefners sångare Darren Haymans gnälliga stämma och tragikomiska texter, vanligen brittiska musikskribenter, verkar tycka att killen behöver ett riktigt saftigt knull, för då kanske han slutar sprida sin misär utanför det egna pojkrummet. Men andra beundrar honom eftersom hans texter lyckas förmedla hur svårt det här livet faktiskt är. Inte minst kärlekslivet.

Läs hela artikeln

Postat i:POP vol 2 #9, Terry Ericsson, , , ,

[POP #9:2] Clinic – Monkey on Your Back

Clinic
Monkey on Your Back

[Aladdin’s Cave of Golf, 1998]

»MONKEY on Your Back« inleds med några takter trummor som med lite god vilja låter som om de spelades in 1964 i Gold Star Sound Studios av Phil Spector. Sedan övergår den i ett mjukt analogsyntbaserat sväng, ett sväng som kan härledas till låtar som Fausts »The Sad Skinhead« och Velvet Undergrounds »White Light/White Heat« samt till skivor som The Wires »Pink Flag«. Ovanpå detta bönar, ber och suckar Clinics sångare Ade Blackburn fram en text som eventuellt handlar om heroin men förmodligen inte — det är lite diffust. Allt detta urartar sedan, efter två minuter och sexton sekunder, till något som låter som Suicide på nattorientering. Trettio sekunder senare tar låten abrupt slut.

Läs hela artikeln

Postat i:Johan Jacobsson, POP vol 2 #9, , , ,

[POP #9:2] Mogwai – Summer

Mogwai - Summer

Mogwai
Summer

[Chemikal Underground, 1996]

NÄR jag för snart ett år sedan intervjuade skotska Mogwai gjorde de sitt bästa för att övertala mig att »Summer« är bandets sämsta låt. Det var ett av de få tillfällena under vårt samtal som hela gruppen lade sig i. Basisten & gitarristen Dominic Aitchison spände ögonen i mig, tog en slurk Carlsberg Hof och sade: »Jag hatar verkligen den där jävla >Summer<. Det är en dålig låt. Skitdålig.«

Läs hela artikeln

Postat i:Johan Jacobsson, POP vol 2 #9, , , ,

[POP #9:2] Arab Strap – The First Big Weekend

Arab Strap
The First Big Weekend

[Chemikal Underground, 1996]

DET var många som återfick tron på indiepopen då Arab Strap släppte sitt debutalbum »The Weekend Never Starts Around Here« 1997.

Läs hela artikeln

Postat i:Martin Gelin, POP vol 2 #9, , , ,

[POP #9:2] Oasis – Supersonic

Oasis - Supersonic

Oasis
Supersonic

[Creation, 1994]

FRÅN allra första stund var Liam Gallagher beredd att slå tillbaka. Han var alltid beredd att försvara sig själv, sitt band och Manchester Citys färger innan någon ens hade anklagat honom för något.

Läs hela artikeln

Postat i:Andres Lokko, POP vol 2 #9, , , ,

[POP #9:2] Spearmint – Sweeping the Nation

Spearmint - Sweeping the Nation

Spearmint
Sweeping the Nation

[hitBACK, l997]

OM det finns en gemensam nämnare mellan de band jag skrivit om i den här genomgången så är det att flertalet inte blev de firade popstjärnor de borde ha blivit. McCarthy, June Brides et al var ljusår från Top Of The Pops, världsturnéer och feta bankkonton. De flesta skulle nog betrakta dem som förlorare som slösat bort en massa år av sina vuxna liv med att spela popmusik i små källarhål inför ett fåtal hängivna åskådare. Om det ändå stått kyld champagne i lyxlogerna efter en spelning, om de ändå fått vara med på kända TV-program, om de ändå synts ofta på kändispartyn. Då hade det kanske varit acceptabelt att hålla på och fåna sig i vuxen ålder med något så barnsligt som popmusik.

Läs hela artikeln

Postat i:POP vol 2 #9, Terry Ericsson, , , ,

[POP #9:2] bob hund – Edvin Medvind

bob hund - Edvin Medvind

bob hund
Edvin Medvind

[Dilitante, 1994]

INNAN bob hund ens hade släppt sitt första minialbum, hade de Stockholms mest trogna skara fans på sina konserter. Vi var ett hängivet gäng som gick till varje spelning de gjorde, för vi visste att det skulle kännas som att bli frälst, varje gång.

Läs hela artikeln

Postat i:Martin Gelin, POP vol 2 #9, , , ,

[POP #9:2] Beck – Loser

Beck - Loser

Beck
Loser

[Bong Load Custom Records, 1993]

JAG har inte lyckats ta till mig ett enda av Becks album. Hur lite jag än vill använda termen »posör«, allra minst i en negativ bemärkelse, så är det vad Beck är för mig — en cool attityd, några snyggt plockade referenser och en väldigt stor tunga i kinden. I mina öron har han aldrig lyckats toppa sin andra singel. Fast det har ju nästan ingen annan heller. »Loser« släpptes på singel första gången 1993, det var en splitsingel ihop med Bean som trycktes i 1.000 indiekorrekta exemplar på genomskinlig blå vinyl, men det var inte förrän den släpptes igen 1994 som den verkligen slog. Då slog den å andra sidan undan benen på precis alla som hörde den.

Läs hela artikeln

Postat i:Anna Hellsten, POP vol 2 #9, , , ,

Kategorier