De uppdaterar Herbie Hancock, gör jungle, experimentell techno, house, electro och dansmusik av samplade husgeråd. Tom Middleton och Mark Pritchard inbillar Sebastian Stebe att ingenting är sant och att allt är tillåtet.
I TOM MIDDLETON och Mark Pritchards musikaliska vokabulär är ord som puritanism och återhållsamhet överkryssade med tjocka elektroniska penseldrag. Som Global Communication ger de sig ut på atmosfäriska utflykter i urbana undervärldar. Med Reload producerar de experimentell techno. Med Link ännu mer experimentell techno. Chaos And The Julia Set är jungle, Jedi Knights electro och NY Connection house.
Läs hela artikeln
Arkiverat i:POP #13, Sebastian Stebe , Evolution, Mark Pritchard, Sebastian Stebe, Tom Middleton
William Maragh, mer känd som Super Cat, är en av den jamaicanska dance hall-kulturens starkast lysande stjärnor. 1992 släppte han »Don Dada«, sitt första album på ett stort skivbolag, och rockade shortsen av konkurrenterna med sin mix av socialt engagemang och raggarytmik. Nya skivan heter »The Struggle Continues«.
SUPER CAT, vilken dag i ditt liv glömmer du aldrig?
— Första gången jag plockade upp micken på ett sound system.
Läs hela artikeln
Arkiverat i:Anna Björkman, POP #13 , Anna Björkman, Super Cat
ELVIS COSTELLO & THE ATTRACTIONS
All This Useless Beauty
Warner
Smaka på titlar som »Poor Fractured Atlas«, »Distorted Angel« eller »Little Atoms«. De håller vad de lovar av intrig och spänning om man har en dragning åt traditionell skräpkultur, för detta är världens bäste popcyniker backad av världens bästa kakburkspopgrupp.
När titelspårets många melodier låter Elvis Costellos evigt unga röst leka kurragömma med en pockande gitarr och ett vädjande piano ryser man. Inte för att det framkallar bilder av 1977 utan för att det återigen gör saken klar: Elvis Costello är 1977 lika mycket som 1982, 1996 och alla andra år. Den enda skillnaden mellan då och nu är att han har börjat säga »tack« när publiken applåderar på hans konserter.
Läs hela artikeln
Arkiverat i:Martin Theander, POP #18, X: Album , Betyg 8, ELVIS COSTELLO & THE ATTRACTIONS, Martin Theander
CIBO MATTO
Viva! La Woman
blanco y negro/Warner
Vad vi har längtat efter det här. Ett gränsöverskridande japanskt-amerikanskt konceptalbum om mat.
Miho Hatori och Yuka Honda, två tonåriga exiljapanskor i New York, lever efter den enkla devisen att man måste äta, annars dör man. Så enkelt förklarar de varför alla deras låtar handlar om mat.
Det är därför »Viva! La Woman« är fullt av samplingar från kulinariskt korrekta skivor som Eric Dolphys »Out to Lunch« och Henry Mancinis ljudspår till »Breakfeast At Tiffany’s«. Och som de själva säger, mat har inga fördomar. Det är ingen som tvekar om man föreslår att man ska blanda italienskt med japanskt eller franskt med thailändskt.
Läs hela artikeln
Arkiverat i:Andres Lokko, POP #18, X: Album , Andres Lokko, Betyg 7, CIBO MATTO
När mörkret lägger sig över norra London träffas männen i de dammiga kostymerna med de sorgsna sångerna. Stefania Malmsten mötte Max Décharné: biografvaktmästare, crooner och centralfigur i Camdens garagekretsar.
NÄR FLAMING STARS spelar på The Garage i norra London är alla vännerna där. I mörkret ser man inte att männens kostymer är lite dammiga. Sångaren rör sig som en rutinerad man med nervös läggning mellan mikrofonstativet och tangentbordet och balanserar ett glas vitt vin mellan fingrarna.
Läs hela artikeln
Arkiverat i:POP #13, Stefania Malmsten , Flaming Stars, Max Décharné, Stefania Malmsten
Han gör elektronisk musik med själ. Om människa, maskin och spirituell panik i Detroit.
CARL CRAIG brukar inte le när han blir fotograferad. Han tror att höjda mungipor innebär sänkt trovärdighet.
— Folk blir alltid så glada när de får ge ut skivor. Sedan står de där på skivomslagen och ler för att tillfredsställa sina föräldrar. Det är vansinnigt dumt. Fotografier av dig påverkar hur andra lyssnar. Om du ser allvarlig ut tar folk musiken på allvar.
Läs hela artikeln
Arkiverat i:Fredrik Strage, POP #13 , Carl Craig, Fredrik Strage
Och på åttiotalet uppfann de samplerrocken.
I NÄSTAN ETT decennium har schweiziska Young Gods gjort egen musik av andras musik. När diskjockeyn-som-musiker-idén och kollage-estetiken uppstod i slutet av åttiotalet hade Al Comet, Use Drums och Franz Muze redan producerat åtskilliga kraftpaket av brutal men känslig samplerrock.
Läs hela artikeln
Arkiverat i:POP #13, Sebastian Stebe , Sebastian Stebe, Young Gods
Ljudmekaniker och miljövän som får ångest av sin Volvos avgaser.
SOM DJ HAR Dave Clarke skapat sig ett spirande rykte i Europa, USA och Japan. Samtidigt har hans egna skivor — med ilsket fräsande techno i raskt tempo — gjort hans hemmastudio i Brighton till en av de viktigaste källorna för brittisk dansmusik.
— Jag har aldrig kallat mig musiker, säger han. En musiker är någon som kan slå sig ned med ett akustiskt instrument och spela efter noter. Det har jag aldrig klarat av. Jag är snarare en ljudmekaniker.
Läs hela artikeln
Arkiverat i:Fredrik Strage, POP #13 , Dave Clarke, Fredrik Strage
THE CHEMICAL BROTHERS
Live At the Social Volume 1
Heavenly/BMG
Att det står The Chemical Brothers här ovanför är en sanning med modifikation. Det var nära att deras namn över huvud taget inte skulle få förknippas med »Live At the Social«. Chemicals skivbolag vägrade först att låna ut deras namn till The Heavenly Socials första dokumentation av deras euforiska lördagsnätter i en källare någonstans i London, trots att de vet att Tom och Ed har just The Social att tacka för sina framgångar världen över. De två har gått hand i hand ända sedan klubbens allra första tillställningar på The Albany för drygt ett och ett halvt år sedan.
Läs hela artikeln
Arkiverat i:Andres Lokko, POP #18, X: Album , Andres Lokko, Betyg 9, THE CHEMICAL BROTHERS
