Tidskriften POP revisited

Tidningen Pop blir blogg

[POP #9:2] Pavement

Pavement

Pavement spelar rock. I kväll gör de det i San Francisco och Madelaine Levy har åkt dit för att ta reda på varför de hittar på så konstiga historier om sig själva, varför de blandar myspyssånger med förvridna primalskrik — och hur ett par museivakter startade ett av nittiotalets bästa band. Men den tunne, änglalike sångaren Stephen Malkmus pratar hellre om IKEA och spisar gamla skivor med Träd, Gräs och Stenar.

DET ÄR JAG.

I ett grått rum backstage på Maritime Hall, en gymnastiksalsliknande konsertlokal i San Francisco, Kalifornien. Jag har just träffat Steve West som spelar trummor i Pavement, Mark Ibold som spelar bas och hans flickvän Vicky som kommit från New York för att umgås med Mark och se de två spelningar bandet ska göra på Maritime. Marks bror är i stan. Där står några roadies och några andra figurer. Jag vet inte så noga. Det står öl och mat framme. Alla röker. Det är väldigt rock’n’roll eftersom vi är i Kalifornien där det är förbjudet att röka på allmän plats. Det är ingen musik på inne i rummet, men vi hör rock från konsertlokalen. Massor av blås och akustiska gitarrer. Det är förbandet, Calexico, som spelar. Det känns som världens längsta förbandsspelning, över en timme lång.

Läs hela artikeln

Postat i:Madelaine Levy, POP vol 2 #9, ,

[POP #9:2] Medarbetare 1992-1999

Personalfest!

Redaktörer:
Terry Ericsson
Karl Grandin (AD)
Anna Hellsten
Martin Jönsson
Madelaine Levy
Andres Lokko
Pietro Maglio
Stefania Malmsten (AD)
Hans Olofsson
Sebastian Stebe
Fredrik Strage
Lars Sundh (AD)

Läs hela artikeln

Postat i:POP vol 2 #9,

[POP #9:2] Gustav Perciwall

Gustav Perciwall
(Bibel-skribent) intervjuade den svenska hip hop-gruppen 1,2,3vligt (där POP-fotografen Micke »Mikeadelica« Gustavsson rappade) i det allra första numret av POP. Det blev Gustavs enda POP-intervju.

Gustav Perciwall— Jag gjorde dagsverke på redaktionen, för att tjäna ihop 150 kronor till en skola i Pakistan. Lasse Sundh bad mig måla svarta rutor på en vägg som skulle bli anslagstavla. Men färgen bara rann och väggen blev förstörd och sedan fick jag inte jobba mer för POP.

Postat i:Gustav Percivall, POP vol 2 #9, ,

[POP #9:2] Karl Grandin

Karl Grandin
började som AD-assistent på POP direkt efter gymnasiet. POP #4:2 till och med #8:2 gjorde han helt själv. Karl driver också designbyrån Vår tillsammans med Björn Kärvestedt. Just nu bor de i Tokyo där Karl frilansar för tidningar som Tokion, Sputnik och Wallpaper och shoppar hip hop-vinyl i förorten Ekoda.

Karl Grandin— Jag minns att jag intervjuade Prince Paul. Jag kommer inte riktigt ihåg vad vi pratade om, men han var väldigt snäll. Och så skickade han grymma bilder på sig själv och ett gäng killar med hockeymasker och machetes. Jag har visat POP för folk i Japan och de blir mest imponerande av kungengrejerna på skojsidorna. Skulle man göra något sånt om kejsaren i Japan skulle man nog inte överleva den dagen. Fast vi har ju gjort några snälla där kungen mest framstår som skön, som när han var på Disneyland och när han handlade speed.

Postat i:Karl Grandin, POP vol 2 #9, ,

[POP #9:2] Maria Lindén

Maria Lindén
kom från modfanzinet Gloria och medverkade i de första numren av POP:

Maria Lindén— Ett av mina starkaste minnen är när jag och Jonna Berg gjorde ett jobb om svensk hip-hop och åkte ut till Vårberg för att intervjua producenten Damon Frost. Så fort han vände ryggen till började vi gråta, särskilt Jonna, för att han var så snygg. Gråten hörs på intervjubandet. När vi väntade på tunnelbanan därifrån var vi helt knäckta av imponering och Jonna sa att hon hädanefter skulle slänga sina indiepopskivor på spåret.

Postat i:Maria Lindén, POP vol 2 #9, ,

[POP #9:2] Håkan Steen

Håkan Steen
har skrivit i POP sedan #21.

Håkan Steen— Jag satt uppe en hel koffeinspeedad helg och lyssnade på Jonathan Richman-skivor till öronen blödde och skallen snurrade, såg min intervjubandspelare drunkna i Caroline af Ugglas utvälta Coca-Cola och recenserade så mycket illa inspelad amerikansk indierock att en dalmas jag känner började lansera mig som »lo fi-Håkan«. Men jag fick också snacka Replacements med Jim Dickinson, namedroppa Kommissarie Roy i en Mutts-recension, höra Polly Jean Harvey sjunga a capella bara för mig och låna grymma Beat Happening-plattor av Terry. Framför allt fick jag vara med och göra den bästa svenska musiktidningen någonsin. Så det är svårt att inte känna sig lite stolt. Och lägger jag ihop alla mina arvoden räcker det kanske rentav till en ny bandare.

Postat i:Håkan Steen, POP vol 2 #9, ,

[POP #9:2] Per Hagman

Per Hagman
(författare) konstruerade New Order-, Pet Shop Boys- och Orup-korsord för POP:s läsare. Och gjorde en lång intervju med Boy George i #13.

Per Hagman— Jag är tacksam över att POP gjorde så att jag fick träffa världens mest berömda druga och tillika min gamla barndomsidol Boy George. Fast när jag tänker på POP så tänker jag nog framför allt på min vän Andres aldrig sinande och ständigt lika häpnadsväckande entusiasm inför popmusik och hans på gränsen till sjukliga kunskaper. Och sedan så tänker jag på att Andres aldrig bad mig skriva kärleksförklaringar till vare sig Marc Almond eller Bryan Ferry. Det är nog vad jag kan komma på och det är kanske inte mycket att hänga i julgranen… eller lägga i kistan eller vad man nu ska säga.

Postat i:Per Hagman, POP vol 2 #9, ,

[POP #9:2] Marcus Törncrantz

Marcus Törncrantz
(bob hunds manager) skrev tillsammans med Kjell Häglund den första svenska artikeln om den japanska popvågen med band som Pizzicato Five och Flipper’s Guitar.

Marcus Törncrantz— Jag trodde att POP skulle bli världens bästa tidning. Faktiskt. Men hur mycket jag än tjatade fick mina hjältar bara tre centimeter. Herregud jag fick ju vara på bild oftare i tidningen än det skrevs om Mr. Wright, France Gall, Simon Turner och Chris Montez… Jag har inget nostalgiskt förhållande till tidningen POP. Sorry. Men ge mig tio år…

Postat i:Marcus Törncrantz, POP vol 2 #9, ,

[POP #9:2] Andrew Catlin

Andrew Catlin
London-fotografen Andrew Catlin har porträtterat artister som Bobby Gillespie, Jarvis Cocker, Chemical Brothers, Saint Etienne, Cornershop, Beth Orton och Blur i POP. Han bor i Maida Vale med sin familj:

Andrew Catlin»You see, that’s the trouble with your swede. Unpredictable. Moody. Depressive. Must be the long winters. Not enough daylight. Just when I thought it was safe. This is great, I thought. I’m saved from the english music press. Here’s a magazine that actually looks great, and that I’ll never have to worry what they’ve written with the pictures! In fact, if it’s Tricky, and he gets all moody and won’t do the interview, he’ll still do the pictures! Wierd magazine… perfect. Läs hela artikeln

Postat i:POP vol 2 #9, ,

[POP #9:2] Martin Gelin

Martin Gelin
(Bibel-skribent).

Martin Gelin— Första gången jag såg POP tyckte jag att det var alldeles för lite indiepop i den. Jag var 14 och längtade efter den nya Stone Roses-skivan. Jag ville inte läsa om Sade. Men eftersom den där Stone Roses-skivan aldrig kom, fick jag tid att lyssna på annan musik, som Aaliyah och Dust Brothers. Jag började skriva för Nöjesguiden, och med jämna mellanrum kastade vi interna pajer på varandra, som när Andres Lokko uppfann fanzineskribenten Hardy Nilsson som live på Lollipop citerade min recension av Tindersticks, eller när jag själv skrev att Fredrik Strage inte kunde dansa i en recension av någon jungleplatta. Det var roligt att bråka med POP, för att POP var så bra. Men det är ännu roligare att ha fått skriva för POP.

Postat i:Martin Gelin, POP vol 2 #9, ,

Kategorier

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 25 andra följare