Tidskriften POP revisited

Tidningen Pop blir blogg

[POP #9:2] Stefan Zachrisson

Stefan Zachrisson
skrev i de två första numren av POP. Sedan startade han popfanzinet och hemsidan Benno.

Stefan Zachrisson— Det var kul att träffa Jonathan Richman. Och att prata med Lawrence från Felt/Denim över telefon var också ganska magiskt.

Postat i:POP vol 2 #9, Stefan Zachrisson, ,

[POP #9:2] Linda Norrman Skugge

Linda Norrman Skugge
Expressen-krönikören och författaren recenserade skivor i de sju första numren av POP.

Linda Norrman Skugge— Jag minns att jag satt med på det allra första redaktionsmötet och jag minns att jag inte sa ett knyst på grund av hysterisk blyghet. Och jag minns att jag skrev några riktigt usla skivrecensioner i ett par nummer. Plötsligt slutade jag att få skivor hem som skulle recenseras och jag hörde inget från någon på tidningen men jag förstod att jag från och med nu inte skulle recensera några fler skivor, jag var för dålig helt enkelt.

Postat i:Linda Norrman, POP vol 2 #9, ,

[POP #9:2] Jenny Hansson

Jenny Hansson
redaktionsassistent på POP och Bibel.

Jenny Hansson— Jag började på POP precis när det var recensionshysteri inför #1 volym 2. Mina första veckor bestod därför av att springa omkring och hämta skivor på alla skivbolag eftersom folk på redaktionen tyckte det var onödigt att kosta på bud. Jag släpade kartonger från Next Stop vidare till Amigo och irrade runt flera timmar i Solna för att hitta till EMI. Jag var hemma hos Fredrik och letade efter skivor som han glömt ta med sig till kontoret. (Har fortfarande kvar kartan över hans lägenhet som han ritade till mig.) Minns att jag varje kväll tänkte: ska det vara så här då vete sjutton… Men det blev bättre sedan när jag blev praoelevsansvarig. Då kunde jag dumpa över allt sånt på dem.

Postat i:POP vol 2 #9, ,

[POP #9:2] Mats Olsson

Mats Olsson
sportkrönikör på Expressen, debuterar som skribent i det sista numret av POP. Hans artikel om Los Lobos är så bra att det känns bittert att vi inte tvingade honom att skriva mer.

Mats Olsson— Jag skulle ha gjort den stora Linda Ronstadt-intervjun för POP. Jag minns inte varför det sprack. Den hade blivit kanon. Det är ju bara jag, Lill-Mia och Håkan Bladh i Malmö som verkligen förstår henne.

Postat i:Mats Olsson, POP vol 2 #9, ,

[POP #9:2] Elin Af Klintberg

Elin Af Klintberg
var redaktionsassistent på POP i ett år. Nu pluggar hon på Poppius journalistskola och skriver en C-uppsats om »Ungdomar på glid«-filmer.

Elin Af Klintberg— Jag fick alltid göra grejerna som ingen annan ville göra. Som att be Joseph Hill i reggaebandet Culture rita en teckning som skulle lottas ut i Lollipop-tidningen. Han ville inte rita. Han ville bara ha gräs. »Give me my ganja«, sa han. Men till slut ritade han en joint och ett lejon. Det blev ganska fint.

Postat i:Elin af Klintberg, POP vol 2 #9, ,

[POP #9:2] Emrick Larsson

Emrick Larsson
(sångare i Stonefunkers) skrev den totala guiden till Göteborgsfunken i POP #17. Han är aktuell med sin version av »Ovan där« på Frälsningsarméns välgörenhetsskiva »En salig samling«.

Emrick Larsson— Den riktiga funkexplosionen som jag förutspådde i artikeln blev aldrig av. Många av banden slutade spela. Men Göteborgsfunken är inte död. Det kommer massor av ny svart musik från Göteborg och lokala DJ:s spelar lika mycket Isley Brothers och George Clinton som ny musik. Hip hop skulle inte ha varit någonting utan funken.

Postat i:Emrick Larsson, POP vol 2 #9, ,

[POP #9:2] Hanna Åberg

Hanna Åberg
blev POP-skribent efter att hon och väninnan Anna Hellsten skrivit en sur insändare om nittiotalsmods och skrev i POP #14 till POP #22. Nu bor hon i Norrköping.

Hanna Åberg— Det jag minns bäst är något som jag svor att aldrig yppa för någon: Jag skulle göra en telefonare med ena killen i Koop — jag minns inte vad han heter nu — det var min första intervju någonsin och jag var så nervös att jag höll på att spy. Efter att ha laddat framför telefonen i sådär en halvtimme vågade jag äntligen ringa upp. Jag lyckades störa mitt i en trivial pursuit-runda och jag hade just presenterat mig när min lillebrorsa lyfter en lur i huset och börjar larva sig. Jag trodde jag skulle bryta ihop av ilska och nervositet men lyckades till slut få honom att lägga på. Jag minns inte ett ord av intervjun i övrigt.

Postat i:Hanna Åberg, POP vol 2 #9, ,

[POP #9:2] Jonna Bergh

Jonna Bergh
(Expressen) var ungdomspraktikant på POP i ett halvår. En gång ringde Bobby Gillespie till redaktionen och hon trodde inte på att det var han förrän han sjungit »Higher Than the Sun« genom luren.

Jonna Bergh— En annan dag ringde en svensk sjöman från en båt långt ute till havs. Han var i desperat behov av en POP-tidning. Jag lyckades tydligen få tidningen att nå fram, för när han kom hem igen ringde han och tackade. Som tack gav han mig alla sina flyttkartonger — som jag just då var i starkt behov av. Inga simpla Ikea- eller bananlådor, utan riktiga flyttlådor. Jag får fortfarande gåshud när jag tänker på det.

Postat i:Jonna Bergh, POP vol 2 #9, ,

[POP #9:2] Jan Gradvall

Jan Gradvall
har skrivit i POP sedan starten. Nästa år tänker han sniffa lim och starta ett fanzine.

Jan Gradvall— Vad jag minns är hur intresserade alla artister faktiskt blivit när man visat upp tidningen. Det verkar som de uppriktigt blivit förvånade över hur annorlunda den sett ut jämfört med andra poptidningar. Mick Jagger satt och bläddrade i sin POP så länge att jag var tvungen att avbryta honom. David Bowie ville behålla sitt exemplar. Fast J Mascis i Dinosaur Jr fastnade i en annons för Red Hot Chili Peppers och insisterade på att jag skulle hålla med honom om John Frusciantes bristande gitarrteknik. Paul Heaton i Beautiful South öppnade inte ens den POP jag hade med mig. Han använde den bara som ölunderlägg.

Postat i:Jan Gradvall, POP vol 2 #9, ,

[POP #9:2] Jenny Bergqvist

Jenny Bergqvist
var POP:s London-korre i sex år. Hon intervjuade artister som Supergrass, Elastica och Beth Orton innan några andra svenska journalister hört talas om dem.

Jenny Bergqvist— Det var alltid väldigt tacksamt och enkelt att jobba för POP i London, eftersom POPs goda rykte hade spridit sig även dit. »Oh yeah POP, very good magazine!« Det tog inte lång tid förrän jag blev allmänt känd som Jenny Pop, ett namn som jag bar med stolthet under flera år.

Postat i:Jenny Bergqvist, POP vol 2 #9, ,

Kategorier