Tidskriften POP revisited

Tidningen Pop blir blogg

[POP #9:2] Pavement

Pavement

Pavement spelar rock. I kväll gör de det i San Francisco och Madelaine Levy har åkt dit för att ta reda på varför de hittar på så konstiga historier om sig själva, varför de blandar myspyssånger med förvridna primalskrik — och hur ett par museivakter startade ett av nittiotalets bästa band. Men den tunne, änglalike sångaren Stephen Malkmus pratar hellre om IKEA och spisar gamla skivor med Träd, Gräs och Stenar.

DET ÄR JAG.

I ett grått rum backstage på Maritime Hall, en gymnastiksalsliknande konsertlokal i San Francisco, Kalifornien. Jag har just träffat Steve West som spelar trummor i Pavement, Mark Ibold som spelar bas och hans flickvän Vicky som kommit från New York för att umgås med Mark och se de två spelningar bandet ska göra på Maritime. Marks bror är i stan. Där står några roadies och några andra figurer. Jag vet inte så noga. Det står öl och mat framme. Alla röker. Det är väldigt rock’n’roll eftersom vi är i Kalifornien där det är förbjudet att röka på allmän plats. Det är ingen musik på inne i rummet, men vi hör rock från konsertlokalen. Massor av blås och akustiska gitarrer. Det är förbandet, Calexico, som spelar. Det känns som världens längsta förbandsspelning, över en timme lång.

Läs hela artikeln

Postat i:Madelaine Levy, POP vol 2 #9, ,

[POP #9:2] Pavement – Slay Tracks (1933-1969)

Pavement - Slay Tracks (1933-1969)

Pavement
Slay Tracks (1933-1969)

[Treble Kicker, 1989]

STOR rock föds ofta ur tristess. Barndomskompisarna Stephen Malkmus och Scott »Spiral Stairs« Kannberg hade spelat i olika punk- och postpunkband hemma i Stockton, Kalifornien men nu pluggade Kannberg samhällsplanering i Sacramento och Malkmus jobbade som vakt på The Whitney Museum i New York och när båda råkade vara hemma i Stockton några dagar skrev de ett gäng låtar eftersom de inte hade något bättre för sig.

Läs hela artikeln

Postat i:Håkan Steen, POP vol 2 #9, , , ,

[POP #8:2] Album: PAVEMENT – Terror Twilight

PAVEMENT

Terror Twilight

Matador/MNW

Det finns musik som spelar livet ur dig. Som du alltid kan komma krypande till och som förlåter till och med dina vidrigaste påhitt.

Så här i efterhand är det svårt att minnas hur långt ifrån den omtanken Pavement ursprungligen befann sig. Det är i dag nästan omöjligt att återkalla den hinna av distans, ironi och mystik som omgav dem under de allra första åren. Detta amerikanska band med sitt tjusigt klingande brittiska namn var något av det underligaste som dykt upp till och med på amerikanska collegeradiolistor. Moderna surrealister som rövat bort den klassiska rocken och nu höll på att misshandla den. I sin blodiga källare högg de allt vad harmoni hette i småbitar och lindade in delarna i förvirrande textrader och vitt oväsen.

Läs hela artikeln

Postat i:Album vol 2 #8, Betyg 08, Madelaine Levy, ,

[POP #3:2] Singlar 97

Singlar 97

1. Blur Song 2 [Food/EMI]

Läs hela artikeln

Postat i:POP vol 2 #3, POPåret, , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

[POP #12] Album: PAVEMENT – Wowee Zowee

PAVEMENT

Wowee Zowee

Big Cat/MNW ILR

Vilse i pannkakan. »I don’t have a clue anymore«. Orden är Stephen Malkmus egna och visar sig dessvärre stämma på Pavements nya fullängdare — uppföljaren till förra årets lysande »Crooked Rain Crooked Rain«. Det verkar som om de gått samma väg som Nirvana gjorde efter »Nevermind«. Mot strömmen. Bort från det »kommersiella«. Och det kan ju vara angenämt så länge musiken sänder ut samma elektriska kraftfält som tidigare. Men försök hitta bits som »Cut Your Hair«, »Gold Soundz« och Neil Young-flammande eposet »Range Life« och du famlar i blindo.

Läs hela artikeln

Postat i:Album #12, Betyg 03, Terry Ericsson, ,

[POP #7] Album: PAVEMENT – Crooked Rain Crooked Rain

PAVEMENT

Crooked Rain Crooked Rain

Big Cat/MNW 56

»If I could settle down, I would settle down«, mässar Pavement-drumlarnas chefsideolog Stephen Malkmus på skivans nyckelspår, »Range Life«.

Om han bara kunde…

Läs hela artikeln

Postat i:Album #07, Betyg 07, Per Bjurman, ,

[POP #15] FRÅGA: Vilket är ditt favoritgitarrsolo?

Alla funderar vi ju ibland över vilket som är Graham Parkers favoritgitarrsolo. Eller vilka yxgudar som ger Ian Brown stora dåndimpen. FREDRIK STRAGE tog bladet ur munnen och åkte jorden runt på POP:s bekostnad för att ge oss svaren.

Läs hela artikeln

Postat i:Fredrik Strage, POP #15, , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Kategorier