Tidskriften POP revisited

Tidningen Pop blir blogg

[POP #9:2] Wilco – »Via Chicago«

Wilco
»Via Chicago«
(Från »Summer Teeth«) Reprise/Warner

Ingen platta det här året hade ett mer passande namn än Wilcos »Summer Teeth«. Wilcos countryinfluenser är reducerade till ett minimum och vid första lyssningen är det här bara underbar, lätt psykedelisk och sommarlätt popmusik i moll. Men halvvägs, när man kommer till »Via Chicago« står det plötsligt klart att det döljer sig någonting helt annat bakom det sommarlätta. Ett intro på akustisk gitarr, sedan kommer Jeff Tweedys släpiga röst: »Dreamt about killing you again last night/And it felt alright to me«.

Läs hela artikeln

Annonser

Filed under: Ola Andersson, POP vol 2 #9, , ,

[POP #9:2] Tom Waits – »What’s He Building«

Tom Waits
»What’s He Building«
(Från »Mule Variations«) Epitaph/Border

Det har varit ett märkligt musikår. Det album som varit svårast att stänga av var en till coveralbum förklädd självbiografi av en mani kvinnokläder och den enda låt därutöver som jag garanterat aldrig kommer att glömma är det här stycket, som vare sig innehåller musik eller sång. Det är radioteater, en enmanssketch, där Tom Waits reciterar en monolog, medan en trio bakom honom rasslar med lite ljudeffekter. Men »What’s He Building« gör alla genrer och uttrycksformer ointressanta: kalla det vad ni vill men påstå inte att ni inte blir fullkomligt trollbundna av Waits berättelse.

Läs hela artikeln

Filed under: Martin Jönsson, POP vol 2 #9, , ,

[POP #9:2] Armand van Helden – »You Don’t Know Me«

Armand van Helden
»You Don’t Know Me«
(Singel) Ffrr/Universal

1997 spelade Johnny Di Mario och Nicholas Palermo, två italoamerikanska houseproducenter i Brooklyn, in en fantastisk houselåt som hette »The Captain«, där de samplade Carrie Lucas gamla honkytonk-disco »Dance With You«. Johnnys kompis Armand van Helden fick höra låten och påstod att den skulle låta ännu bättre med sång. Så han tog med sig Carrie Lucas-skivan till studion och gjorde en likadan låt, fast kompletterad med New Jersey-sångaren Duane Hardens röst. Läs hela artikeln

Filed under: Martin Gelin, POP vol 2 #9, , ,

[POP #9:2] Travis – »Why Does It Always Rain on Me«

Travis
»Why Does It Always Rain on Me«
(Singel) Independiente/Sony

Travis är inget att bry sig om. Om torsdagskvällar med blodpudding var ett popband skulle det vara Travis. Sångaren Fran Healy samlar på hundkojor och har karisma som ett bildäck. Bandet kommer från Glasgow och klär sig därefter. Trummisen jobbade på en bar innan han började spela med Travis. Basistens favoritfärg är orange. De gillar att dricka öl. Ibland kör de ett parti biljard när andan faller på. Banaliteterna fullkomligen rasar ur garderoben. Läs hela artikeln

Filed under: Christian Bartholdsson, POP vol 2 #9, , ,

[POP #9:2] TQ – »Westside«

TQ
»Westside«
(Singel) Epic/Sony

Terrence Quaites, alias TQ.S, »They Never Saw Me Coming« är inte bara en av 1999 års bästa soulskivor. Det är dessutom den mest vilseledande. Det tog flera genomspelningar innan jag började lyssna på vad TQ faktiskt sjöng om — de slickt paketerade låtarna fick mig att tro att han var ännu en kärlekscrooner med rim om Chardonnay-spetsad sex i hotellsviter. Men det här är ingen vanlig soulskiva.

Läs hela artikeln

Filed under: Anna Hellsten, POP vol 2 #9, , ,

[POP #9:2] TLC – »Silly Ho«

TLC
»Silly Ho«
(Singel) LaFace/BMG

Kanske har »No Scrubs« en sötare refräng, kanske har »I’m Good At Being Bad« ett bättre dansgroove, men »Silly Ho« är TLC-låten som jag aldrig kommer att sluta spela. Den får all annan musik att låta gammaldags. Den kommer ner från himlen likt dödsstrålen i »Indepence Day« och bränner all annan soulmusik till damm och grus.

Läs hela artikeln

Filed under: Fredrik Strage, POP vol 2 #9, , ,

[POP #9:2] TLC – »No Scrubs«

TLC
»No Scrubs«
(Singel) LaFace/BMG

En gång i tiden var det hip hop som stod för realismen, och R&B för eskapismen. Men under 1999 har det blivit allt tydligare att det numera är precis tvärtom. Hip hopens drömmar må vara mardrömmar, de blir inte sannare för det. Medan hip hopen gått vilse bland Kung Fu-filmerna och försvunnit in i de rökfyllda mersornas baksäten på väg mot nya kassasuccéer har R&B blivit fylld av klarsynt realism, efter att länge mest uttryckt drömmar om att fly verkligheten med dyra bilar, kylda viner, jacuzzis, sidenlakan och maratonsex.

Läs hela artikeln

Filed under: Ola Andersson, POP vol 2 #9, , ,

[POP #9:2] Terrance & Phillip – »Uncle Fucka«

Terrance & Phillip
»Uncle Fucka«
(Från »South Park: Bigger, Longer And Uncut«) Warner

Ibland måste man dansa för att hålla tårarna borta. Det var Smokey Robinson som sade det. Men det var två tecknade killar med huvuden som wobblar på skallen, Terrance & Phillip, som lärde oss leva efter de där raderna. De kommer från Kanada, har sin egen sitcom och älskas av barnen i TV-serien South Park. I långfilmen »South Park: Bigger, Longer and Uncut« (som har svensk premiär i vinter) döms de till döden för sitt obscena språk och sin låga humor. Men de fortsätter bara sjunga och dansa. »Uncle Fucka«, som deras låt heter, är det gladaste, pampigaste och mest smittsamma jag hört i år.

Läs hela artikeln

Filed under: Fredrik Strage, POP vol 2 #9, , ,

[POP #9:2] Suede – »Everything Will Flow«

Suede
»Everything Will Flow«
(Från »Head Music«) Nude/Sony

Samma dag som jag sätter mig ner för att skriva detta läser jag i en stor artikel på DN:s kultursida att svensk alternativ-country med The 1.000$ Dollar Playboys i spetsen är en »revolt mot den plastiga listmusiken«. Intressant. Ett gäng från Sundsvall som försöker låta som om de kom från Tennesee, som inte sjunger på sitt eget språk, och som det skrivs om på DN:s kultursida? Man skall nog vara jävligt inbiten Q- eller Mojo-läsare, eller helt enkelt proggare, för att missa att band som $1.000 Dollar Playboys är det mest artificiella och konstruerade man kan tänka sig. Men de bär de plagg som den som låtsas vara ärlig och på riktigt brukar klä sig i. De luktar snus, har skägg och jeans och vill framförallt vara riktiga män.

Läs hela artikeln

Filed under: Ola Andersson, POP vol 2 #9, , ,

[POP #9:2] Stereolab & Brigitte Fontaine – »Caliméro«

Stereolab & Brigitte Fontaine
»Caliméro«
(Singel) Duophonic Super 45’s/Import

På samma sätt som Stereolabs debut kändes helt oslagbar då den kom 1991, och »Cybele’s Reverie« var en av 1996 års absolut starkaste singlar, är »Caliméro«, en låt skriven av Tim Gane tillsammans med Brigitte Fontaine, en av de bästa, och mest behagliga poplåtar som 1999 haft att bjuda på.

Läs hela artikeln

Filed under: Madelaine Levy, POP vol 2 #9, , , ,

Kategorier