Dundee, Emmaboda, Skånegatan. En stark indievind blåser bort alla cynismer från demospalten. Terry Ericsson är hemma igen.
Glass on the pavement under my shoe
without you is all my life amounts to
»Katy Song«, Red House Painters, 1993
HÅLL I BEPPEMÖSSORNA för jag har någonting viktigt att säga. Det var fyra år sedan sist, men nu kan jag med bestämdhet slå fast att det återigen går en indievåg över landet. Då, 1993, kände jag vindarna blåsa extra mycket när jag befann mig på Trästocksfestivalen i Skellefteå och såg hur många talangfulla svenska popband som helst. Nu, 1997, besöker jag Emmabodafestivalen för åttonde året i rad och upplever deras starkaste program sedan starten. Det är bara logiskt att arrangörerna slår sitt publikrekord med råge.
Filed under: POP vol 2 #1, snart, Terry Ericsson, Blake Carringtons, Boxleitner, Domino, First Floor Power, Karate, Kracklites, Ky, Linsolind, Michael Greene, Mikael Carlsson, Mody Prudence, Neil Armstrong, Oracle, Peggen, Pimm's, Poster, Pyle's Gold, Sickle Kiss, Sideshow Bob, Terry Ericsson, Uptight