Tidskriften POP revisited

Tidningen Pop blir blogg

[POP #3:2] Snart #3:2

Snart vol2 nr3

Han vill bara tacka för ett gammalt råtthål på Tegnérgatan. Och hålla indielågan brinnande. Terry Ericsson spetsar öronen inför ett nytt demoår.

JAG SAKNAR Pet Sounds Bar. Ja, nu när indievindarna fortsatt blåsa starkt efter urladdningen på Emmabodafestivalen känner jag att det finns ett tomrum efter det där råtthålet Tre Backar på Tegnérgatan i Stockholm, där klubben huserade. Stället i sig var av underordnad betydelse. Det var den perfekta timingen som gjorde att den normalt sett hopplösa källarlokalen blev en klassisk mötesplats för indiepossen och indiepopgenrens alla lovande band. Året var 1993, månaden september och i ungefär samma veva hade jag själv känt anstormningen av nya intressanta popband runt om i landet (det blev en artikel i POP #5+6 kallad »I Skolan« som summerade den största indievågen som drabbat den svenska popscenen).

Läs hela artikeln

Filed under: POP vol 2 #3, snart, Terry Ericsson, , , , , , , , ,

[POP #1:2] Snart #1:2

Snart

Dundee, Emmaboda, Skånegatan. En stark indievind blåser bort alla cynismer från demospalten. Terry Ericsson är hemma igen.

Glass on the pavement under my shoe
without you is all my life amounts to

»Katy Song«, Red House Painters, 1993

HÅLL I BEPPEMÖSSORNA för jag har någonting viktigt att säga. Det var fyra år sedan sist, men nu kan jag med bestämdhet slå fast att det återigen går en indievåg över landet. Då, 1993, kände jag vindarna blåsa extra mycket när jag befann mig på Trästocksfestivalen i Skellefteå och såg hur många talangfulla svenska popband som helst. Nu, 1997, besöker jag Emmabodafestivalen för åttonde året i rad och upplever deras starkaste program sedan starten. Det är bara logiskt att arrangörerna slår sitt publikrekord med råge.

Läs hela artikeln

Filed under: POP vol 2 #1, snart, Terry Ericsson, , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

[POP #20] Snart #20

Varför skickar ni all er ångest på vår demokrönikör!? Terry Ericsson är på krigsstigen.

It’s torture,like an itch you can’t scratch.
»It’s Torture«, Maxine Brown 1966

DEMOKRÖNIKÖREN SOM GICK upp för en kulle och kom ner från ett berg«. Det kanske vore en passande titel om jag använde hela demorasket som underlag till ett blodigt filmsynopsis. Den här sidan har känts aningen blodfattig ett tag, mest för att jag varit lite för hänsynsfull i de senaste krönikorna mot alla anemiska indietyper. Men nu ska det bli andra bullar. Jag är på krigsstigen efter att ha förstört en plågsamt vacker sommarhelg instängd med ännu ett gigantiskt demoberg. Jag ämnar slita er i stycken, indiesopor.

Läs hela artikeln

Filed under: POP #20, snart, Terry Ericsson, , , , , , , , , , , , , , ,

Kategorier