KAJSA GRYTT
Revolution
EMI
Det har gått elva år sedan Kajsa Grytt och dåvarande vapendragerskorna i Tant Strul spelade inomtumlande sängkammarserenaden »Dunkar varmt«.
Nu kommer den minst lika omtumlande fortsättningen — »I ditt regn«.
Den har inga direkt formmässiga likheter och är säkert inte heller tänkt som någon »Dunkar«-sequel, men så tar jag mig likafullt rätten att uppfatta den, ty i texten och i sången finns exakt samma blodröda erotiska laddning, samma pulserande kättja och sinnliga åtrå.
»Jag vill bli våt«, kvider Grytt liderligt, »Jag vill bli våt i ditt regn« och för några sekunder kippar jag, faktiskt, efter andan.
Något dylikt hade jag uppriktigt sagt inte räknat med. Det är å andra sidan mycket på detta Grytt-album — det första på fyra år — som inte är som jag hade föreställt mig att det skulle vara.
Redan anslaget förvånar. Jag trodde att den 33-åriga stockholmskan hade ingått ett evigt äktenskap med den lågmält teatrala visan. Hon verkade så trygg och hemmastadd i den relationen. Men på »Revolution« vänstrar hon vilt med sin gamla ungdomskärlek, pappa rock’n’roll. Det är stök och bök och tuffa Fredrik Blank-gitarrer från början till slut. Grytt har inte varit i närheten av något liknande sedan Tant Struls sista, den gravt underskattade »Jag önskar Dig«.
Slagkraften i själva kompositionerna överraskar en smula, den också. Grytts förmåga som textförfattare har det aldrig funnits anledning att dra i tvivelsmål; hon är enligt mitt förmenande överlägsen alla andra kvinnliga, så kallade rockpoeter i Sverige. Som låtskrivare har hon däremot vacklat ibland. På 1990 års solodebut var det till exempel rätt skralt med riktigt hållbara melodier. De flesta stångade trött mot en vägg av kreativ syrebrist. Men den här gången skjuter hon skarpt. Solida, enträgna melodislingor utgör stomme i varenda låt, fyrkantiga »Revolution« undantaget. Allra starkast är nämnda »I ditt regn«, men också »Farlig för mig«, »Visa hur man älskar« och »Solen i Dig« känns oumbärliga.
Till yttermera visso sjunger fröken genomgående alldeles förträffligt på »Revolution«. Det finns de som menar att hon egentligen inte kan sjunga alls, men de vet inte vad de pratar om. Vid så här avslappnade, självsäkra tillfällen hör hon till de mest uttrycksfulla vokalissor vi har.
En strålande comeback.
Per Bjurman
Filed under: Album #09, Betyg 07, Per Bjurman, KAJSA GRYTT, Per Bjurman
Tidskriften POP revisited 