SPACE AGE BABY JANE
Electric Light Parade
Telegram/Warner
Förutsägbar, fantasilös reprorock och plagiatpop som närmast för tankarna till Sveriges insatser i vinter-OS i Nagano: habilt, vältränat men fullständigt chanslöst i konkurrensen.
Space Age Baby Jane må vara Big in Borlänge, men utanför kommungränsen har de inte mycket att hämta. »Electric Light Parade« är en endimensionell historia i elva delar, bestående nästan uteslutande av riffglad rock som vi framför allt förknippar med mitten av sjuttiotalet; lite Cheap Trick, en hel del glam, försvarliga mängder Blue Öyster Cult. Space Age Baby Jane håller sig strikt i mittfållan. Där är risken för avåkningar som minst. Å andra sidan är det just avsaknaden av oväntade manövrar som gör att »Electric Light Parade« känns helt överflödig. Det enda som står på parad här är plattityder.
Till sin hjälp har bandet tagit producenten och förre popstjärnan Niklas Frisk, som närmast tycks ha använt en kopiator som mixerbord.
Av den där unika låtskrivarförmågan som fick Telegram att hoppa högt och skriva kontrakt med den då bandlöse sångaren och gitarristen Anders Ljung märks inte så värst mycket. En och annan hyfsad refräng, det är väl allt.
Men det som fullkomligt sänker »Electric Light Parade« är texterna. De säger absolut ingenting; ett hopkok av högstadieengelska och de 50 vanligaste klichéerna från allehanda LP-innerfodral: »Doing time on Easy Street«, »Hammer of the gods«, »You are welcome to the planet, don’t you know«, »All the way to the Thunderdome«, »Kiss the stratosphere«, »I dance on the edge of my existence«, för att plocka i klipp-och-klistra-högen.
Space Age Baby Jane saknar helt den där för sin genre så nödvändiga ironiska dimensionen som gör att titlar som »Necropolis«, »Welcome to the Planet« och »Fantasia Drive« inte faller platt till marken.
Det är svårt att förstå vem som kan tänkas lockas till denna musikaliska 25-wattare. När det finns betydligt mer lyskraftiga original i Nice Price-backarna.
Micke Widell
Filed under: Album vol 2 #4, Betyg 03, Micke Widell, Micke Widell, SPACE AGE BABY JANE
Tidskriften POP revisited 