Tidskriften POP revisited

Tidningen Pop blir blogg

[POP #4:2] Album: SPORTSGUITAR – Happy Already

SPORTSGUITAR

Happy Already

Matador/Border

Sportsguitar är en schweizisk grupp bestående av Oliver Obert och Roli Saum, två gossar i tjugofemårsåldern bosatta i Lucerne.

Deras debutskiva, 1994 års »Fade/cliché«, verkade länge vara på väg mot ett öde som ohörd klassiker. Den var självfinansierad och det enda sättet att få tag i den var att skicka pengar till Olivers postbox. Och gruppens motvilja till att sälja sig själva i intervjuer gjorde inte saken bättre.

Men en skiva så bra som »Fade/cliché« kan förstås inte förbli en hemlighet. I alternativikonen Azalia Snail fann Sportsguitar en användbar kontakt och det dröjde inte länge innan hon tvingat både Sub Pop och kanadensiska Derivative att ge ut sjutumssinglar med gruppen. Derivative passade också på att licensiera »Fade/cliché« och introducerade på så sätt Sportsguitar till en något större publik. En publik som inte kunde göra annat än att gapa av förvåning. Här var en skiva med underbart surrande och brummande gitarrer och med melodier fylliga och krämiga som en nygräddad fransk chokladtårta. En skiva med naiva, ibland sexiga, ofta nakna, texter på engelska men med märkbar schweizertysk accent. Det är inte varje dag man hör något sådant.

Uppföljaren »Married, 3 Kids« kom två år senare och släpptes också den först av Oliver och Roland själva. Men då hade ryktet om gruppen spritt sig så pass att Matador tog hand om utgivningen på andra sidan Atlanten.

Trots att ljudbilden gick att känna igen var »Married, 3 Kids« en besvikelse. Den saknade föregångarens vitalitet. Om det var för att AC/DC:s »Touch Too Much« användes som ljudreferens under mixningen eller om det berodde på något annat vet jag inte. Magin var i alla fall borta, och jag räknade nästan bort Sportsguitar.

Det skulle jag inte ha gjort. Deras tredje album, »Happy Already«, (ute på Glow Music i Schweiz, Matador i usA) innebär ett stort kliv framåt. Eller kanske är det lämpligare att säga »ett stort kliv tillbaka«, eftersom det här är ett kliv i riktning mot allt det som gjorde »Fade/cliché« fantastisk. Sportsguitar själva påstår att man helst ska lyssna på »Happy Already« på en liten köksradio. Var de fått denna Motown-aktiga idé ifrån vet jag inte, själv kan jag tänka mig skivan som ljudspår till en picknick för förvirrat förälskade.

Johan Jacobsson

Annonser

Postat i:Album vol 2 #4, Betyg 07, Johan Jacobsson, ,

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: