Tidskriften POP revisited

Tidningen Pop blir blogg

[POP #1:2] Album: EINSTÜRZENDE NEUBAUTEN – Ende Neu Remixes

EINSTÜRZENDE NEUBAUTEN

Ende Neu Remixes

Mute/MNW ILR

Blixa Bargeld och hans kumpaner har alltid varit så bra på att slå sönder sin egen musik att de sällan behövt anlita remixare. Men fjolårets album »Ende Neu« var stundtals så harmoniskt och sammanhållet — med cellostycken, klockspel och visrefränger — att ett knippe extrema omarbetningar blir grädden på moset.

Neubauten har anlitat en lång rad intressanta musiker. De enda som verkar ha tummen mitt i handen är de för mig okända Darkus och Panacea vars drum’n’bass-versioner är pinsamt enkelspåriga.

Bluesmonstret Jon Spencer inleder med att styckmörda titelspåret »Ende Neu« tills det ligger och sprattlar i en konstig rytm från andra sidan graven. Sedan kastar sig Barry Adamson över »Installation No. 1«. Han sprayar mastertejpen med ödsliga syntar, sticker hål med stålsträngad gitarr och matar in hela remsan i en filmprojektor som visar en sex minuter lång thriller om asfalt, jazz och mord. Finländska Panasonic gör en finurlig tolkning av »NNNAAAMMM« (som betyder »New No New Age Advanced Ambient Motor Music Machine«) genom att bygga hela sin rytm på en skakande dieselmotor och pysandet från rostiga rör. Maffigt och monotont. När man lyssnat färdigt stannar ljuden mellan tinningarna i flera timmar.

Alec Empire använder sig också av sparsamma medel. Han redigerar »The Garden« utan några av de breakbeats och Slayer-gitarrer som han gjort till sitt signum. I stället drar han ut Blixas vaggvisa till fjärilstunna toner.

Bland de mer konsekventa noisefesterna hittar vi Techno Animal, alias Kevin Martin, som gör »Die Explosion Im Festspielhaus« lika epileptisk som »Tanz Debil«, »Blutvergiftung« eller någon annan av Neubautens mer krävande klassiker.

Roligast av allt är dock att »NNNAAAMMM« remixats av Thomas Fehlmann och Gudrun Gut, kvinnan som en gång i tiden bildade den allra första upplagan av Einstürzende Neubauten tillsammans med Blixa, N.U. Unruh och Beate Bartel. Hon var med när bandet slog på sina första plåtbitar under en motorväg i sydvästra Berlin. Och även om Gudruns bidrag är ordinär techno fylls öronen av historiens allra slamrigaste vingslag.

Fredrik Strage

Filed under: Album vol 2 #1, Betyg 07, Fredrik Strage, ,

Lämna en kommentar

Kategorier