TLC
CrazySexyCool
La Face/BMG
Lisa »Left Eye« Lopez, 23 år, har haft ett tungt år. En fortfarande outredd härva av misshandel, pistolviftande, svartsjuka och alkoholism kulminerade i somras.
Klockan sex på morgonen den nionde juni kom 27-årige NFL-proffset André Rison hem till sin sexrumsvilla i utkanterna av Atlanta. Hans flickvän Lisa »Left Eye« Lopez stod på gräsmattan utanför och skrek. Huset höll som bäst på att brinna ner. Lisa hade blivit arg och bestämt sig för att tända på.
Några dagar senare skrev hon in sig på en klinik för att få bukt med sin alkoholism.
Historien här ovan är inte fullständig, det finns fler sidor av den som varken du eller jag har att göra med.
Men det är en intressant illustration till TLC, som Lisa utgör en tredjedel av. De tre flickorna är inga nihilistiska gangstaflickor. Tvärtom så utstrålar de positivitet, förespråkar säker sex och vägrar låta Salt’ N ‘Pepas strategiskt sönderdesignade cykelbyxor utgöra normen för vad som ska anses vara sexigt. På inneromslaget poserar de klädda i säckväv från topp till tå.
TLC bildades i Atlanta 1991 av en ung dam som heter Crystal. Hon hittade Lisa och Tionne »T-Boz« Watkins, men upptäckte snart att de två hade mer gemensamt med varandra än vad de hade med Crystal. Så hon slutade innan de ens spelat in sin debutsingel. »Left Eye« och »T-Boz« hittade snart en ersättare i Rozonda Thomas som fick smeknamnet »Chilli« för att de behövde ett nytt C så gruppnamnet skulle bli fullständigt igen.
»CrazySexyCool« är trions andra album. Redan inledningens gästrap från A Tribe Called Quests Phife slår an tonen och ambitionsnivån. Albumet är skrivet och producerat av flickorna själva — i synnerhet Lisa Lopes — och Dallas Austin, Babyface, Sean »Puffy« Combs & Chucky Thompson, Jermaine Dupri, Organized Noize och Gerald Hall. Det är ett imponerande uppbåd med flera av nittiotalets främsta soul- och rap-visionärer.
Men det är TLC:s kompletterande personligheter som är det största utropstecknet. De är beroende av varandra. En soloplatta från någon av dem vore ganska ointressant, men sätt dem i samma rum och en magisk personkemi får luften att vibrera.
Lisa »Left Eye« Lopes självutlämnade rap, Chillis fulländade balladröst och, framför allt, T-Boz nästan motvilliga själfullhet.
»CrazySexyCool« är ändå inget swing-, soul- eller rapalbum. Utan en timme klassisk popmusik. Klassisk personlig popmusik med melodier, fantastisk sång och texter som pendlar mellan tidlös hjärta och smärta och… Dessutom vänder de ut och in på Prince »If I Was Your Girlfriend«.
Och är det något som TLC rent musikaliskt påminner om är det just Prince i hans mest renodlat poppiga ögonblick. Låtar som den romantiska »Diggin’ on You«, den förlorade stoltheten i »Creep« och »Switch« där de till tonerna av Jean Knights »Mr Big Stuff« sticker upp tre feministiska långfingrar i trynet på en otrogen pojkvän.
Under en timme flimrar rappare som Busta Rhymes och — i avslutande »Sumthin’ Wicked This Way Comes« — »Dre« från rapduon OutKast förbi. Ibland låter trion som en kvinnlig motsvarighet till Isley Brothers kring »3+3«, med Dwight Sills gnisslande gitarrljud i förgrunden som borde få Ernie Isley att le igenkännande i sitt hörn av himlen.
Det här är popmusik som drabbar en lika direkt, med lika förödande effektivitet som Blurs »Girls & Boys«, Coolios »Fantastic Voyage«, All-4-Ones »I Swear« eller Primal Screams »Rocks«.
»CrazySexyCool« är för ögonblicket det bästa popalbum jag hört sedan »The Supremes Sing Holland-Dozier-Holland«.
Andres Lokko
Filed under: Album #11, Andres Lokko, Betyg 08, Andres Lokko, TLC
Tidskriften POP revisited 