DIVINE DENNIS
Six Songs of the Summer
Family Records 2
Det mesta material som lämnar Tambourine Studios på Sofielundsvägen 57 i Malmö befinner sig i en annan division än det som övriga musiksverige lyckas presentera.
En stor del av Tambourines suveränitet ligger i producenten, arrangören och låtmakaren Thore Johanssons händer. Men den allra tyngsta delen ligger nog i den positiva atmosfär medlemmarna i Eggstone och Divine Dennis lyckats skapa på sin arbetsplats. Där finns en glädje och stolthet som ger plats åt spontaniteten och som gagnar kreativiteten och visionerna.
Humorn och framför allt självförtroendet frodas. Att diskodivan Johnny Dennis på frågan varför han är så kvinnlig, svarar: »Min mamma är kvinna, det gör mig hälften kvinna« säger en del.
Divine Dennis första album »Six Songs of the Summer«, är precis vad titeln stoltserar; sex sommarlåtar.
Ni som gillade Divine Dennis hit från 1992, »Some Sunny Day«, kommer inte att bli besvikna. Det här är kanske lite mognare, men också modigare än singeln. Divine Dennis tar steget fullt ut mot det magnifikt triviala. Flera av låtarna skulle passat utmärkt som »number one hits« från UK Records för tjugo år sedan. Men det är väl bara en tillfällighet att Johnny Dennis struttiga röst är snarlik Jonathan Kings? Tack och lov låter inte Divine Dennis nostalgiskt sjuttiotal för det. Det bara flirtar med klassiska hitkoncept. Det är enkla refränger, tydliga melodier med snärtiga blås och smäktande stråkar.
»Wonderland«, skivans kanske vitalaste stund, förgylls med ett tarvligt munspelsriff, »Little Love Song« har skojfriskt gitarriv och rakt igenom skivan blandar den yppiga körsångerskan Lady Lynette och de övriga sommarens läckraste lemonad.
Den radioproducent som missar att spela Divine Dennis i sommar slänger vi i poolen.
Marcus Törncrantz
Filed under: Album #08, Betyg 07, Marcus Törncrantz, DIVINE DENNIS, Marcus Törncrantz
Tidskriften POP revisited 