WILLIE NELSON
Moonlight Becomes You
Justice/Sony 475945
De som upptäckte Willie Nelson med förra årets mästerverk, »Across The Borderline«, bör kanske närma sig den här snabba uppföljaren med viss försiktighet. Åtminstone om de förväntar sig något som direkt anknyter till föregångaren. Gamla Willie-fans vet att man aldrig kan ana hur nästa platta ska låta.
»Moonlight Becomes You« anknyter direkt till en av Willies allra mest framgångsrika plattor, »Stardust« från 1978. En väldigt tillrättalagd, men oerhört lättälskad samling av standardlåtar från filmen, musikalerna och trettio- och fyrtiotalets schlagervärld. Allt serverat med mannens torrt distanserade, men samtidigt så intima och sensuella röst.
»Stardust« är en platta som skiljer agnarna från vetet bland Nelson-vännerna. Antingen älskar man den eller så står man inte ut med den. Vilket i och för sig är en rätt generella reaktioner inför Nelsons högst speciella konstnärliga uttryck — ingen går opåverkad ifrån mötet med hans musik.
Det här är mer av samma vara som på »Stardust« — bortglömda klassiker och antika örhängen som »Please Don’t Talk About Me When I’m Gone«, »Have I Stayed Away Too Long«, »You Always Hurt the One You Love«, »Sentimental Journey« och titelspåret. Låtskrivande i dess mest förfinade och drivna form, framförd av en sångare i absolut toppform, backad av en liten och telepatiskt samspelt grupp, som ibland för tankarna till Django Reinhardts klassiska trettiotalskonstellationer. Sentimentalt, men på rätt sätt. Och mer tidlöst än ni kan tro. Mycket mer.
Jag har svårt att värja mig, men rekommenderar alltså försiktiga individer en lyssning innan inköp.
Lennart Persson
Filed under: Album #07, Betyg 07, Lennart Persson, Lennart Persson, Willie Nelson
Tidskriften POP revisited 