LEONARD COHEN
The Future
Columbia/Sony 472498
En gång var Cohen en singer/songwriter av guds nåde. Nu låter han som Sven Wollter, inmålad i ett trångt litet hörn med sin tjejkör och sitt fumliga Casio-keyboard.
En gång var han en ladies man. Nu fäller han lika mycket mjäll som Mark Knopflers hårband.
Men med »The Future« lämnar Cohen den värsta Robert Broberg-hemmaplojrocken från senare år och återvänder till soundet av hans klassiska gamla rödvin-och-rökelse-ballader. Överlägset starkaste spår är lånet av klassiske soulkompositören Frederick Knights »Be for Real«, men jag gillar även sydstatsstötiga »Always« samt skira »Waiting for the Miracle« och »Light as the Breeze«.
Men det är en trött pensionärs uppgivna promenad i uppväxtkvarteren, som varken bjuder in- eller utsikter, ett torrt erkännande av förgängligheten, långt ifrån den brinnande centrallyriken från böckerna och skivorna på sjuttiotalet.
Kjell Häglund
Filed under: Album #01, Betyg 04, Kjell Häglund, Kjell Häglund, LEONARD COHEN
Tidskriften POP revisited 