BO KASPERS ORKESTER
Amerika
Sony
Han är inte mycket till artist, inte intressant som textförfattare, ingen stor sångare och en förutsägbar kompositör.
Ändå blir jag lika förtjust i »Amerika« som jag blev i debutalbumet.
Dels har Bo Kasper ett underbart röstläge, en rak och rättrådig Thuresonton som i sig lyfter hans vardagliga texter och rutinmelodier över njutningens tröskel; dels har han ett jazzskolat, lika gärna halvakustiskt som helelektriskt kompband som ständigt sätter stilsäkra prickar över Bo Kaspers i:n.
När Bo lovar tjejen »en världsomsegling under havet« får man mer känslan av att han sitter på samma fik som vanligt och säger det för tjugonde gången inför döva öron — och det är ju en avsevärt finare bild än om det verkligen var ett trovärdigt löfte. Känsligt baserar Bo sina sånger på fantasin om äventyret snarare än äventyret i sig; han besjunger varje dags vardagliga allmänlängtan och han gör det bra.
Bo Kaspers Orkester har inte lämnat det K-märkta sextiotalet men kompletterat harmoniken och instrumenteringen med soulskönt sjuttiotal. Soundet är mjukt som kattassar och luftat med livekänsla — även om det låter mer som utvädrat soundcheck än rökigt gig i baren.
Ska man sätta en skylt på Bo Kaspers Orkester är det inte »after hours« utan »öppnar kl 17«; är detta nattklubbmusik så har den stolarna på bordet och dammsugaren på golvet; i friskt, svenskt eftermiddagsljus snarare än rökfyllda spotlights.
Kjell Häglund
Filed under: Album #20, Betyg 06, Kjell Häglund, BO KASPERS ORKESTER, Kjell Häglund
Tidskriften POP revisited 