DEACON BLUE
Whatever You Say
Columbia/Sony 473527
Inte för att Deacon Blue någonsin varit särskilt spännande, jag tyckte från början att de ville för mycket och kunde för lite, men »Real Gone Kid« var klämmig och Steely Dan-influenserna sympatiska.
Men det här struntet går inte att försvara: En föråldrad arenarock som i sina sämsta stunder låter som ett sådant där svenskt gymnasieband som brukar klä sig i hawaiishorts och vinna popbandstävlingar med gamla Wasa Express- och Attack-trummisar i juryn, och som bäst låter som bred australiensisk AOR-rock.
Kjell Häglund
Filed under: Album #02, Betyg 03, Kjell Häglund, DEACON BLUE, Kjell Häglund