WILLY DEVILLE
Backstreets of Desire
Fnac/Amigo 592086
Willy DeVille är tillbaka, med restaurerad kropp, på nytt skivbolag (som blir mindre för varje gång) och med ett knippe låtar som i vanlig ordning böjer lite extra på känslosträngarna.
Vi var nog en del som började tappa intresset redan i mitten av åttiotalet. Årets DeVille-dos är dock starkare än på länge.
Det hjälper ändå inte. Willy hamnar fortfarande i skuggan av sina fyra första, makalösa album där han byggde broar mellan ballader och tunga rocklåtar, och tog fram sina egna rötter med stil och finess. När han fyllde varje ord med mening, vilket tema texterna än hade.
Något sådant upplever vi inte på »Backstreets of Desire«, men Willys röst är tillbaka; kaxig men ändå vibrerande av mänsklighet.
Det är i stället låtarna som inte lyckas ta sig till de magiska höjder de en gång befann sig på.
Jag tror ändå att denna platta kommer att bli en seglivad historia, som kommer att plockas fram lite då och då under den långa och mörka vintern.
Hans Olofsson
Filed under: Album #01, Betyg 06, Hans Olofsson, Hans Olofsson, Willy DeVille
Tidskriften POP revisited 