GRETCHEN PETERS
The Secret of Life
Imprint/Kommunikation
Ännu en amerikansk singer/songwriter åt country-hållet som försett andra artister med stora försäljningsframgångar, men som själv hållit sig borta från scenstrålkastarens envetna ljus. Bland annat har hon skrivit låtar till tråkmånsen Bryan Adams; ett faktum som inte tvunget måste ses som en belastning när vi nu får chansen att läsa och lyssna på hennes egna livshemligheter. Glöm Adams. Nu gäller det Gretchen från Westchester County i delstaten New York, numera bosatt i countrymusikens eget Mecka, Nashville; den reaktionära smakens egen ointagliga högborg.
Det märks delvis på »The Secret of Life« att Gretchen Peters är präglad av sin bostadsorts krav på konformitet och traditionsbundenhet. Inte minst är maken och managern Green Daniels produktion nästan obehagligt inställsam. Det hade tveklöst blivit bättre om Gretchen Peters valt en mer egensinnig producent; någon som vågat bryta på åtminstone en eller två konventioner och tryckt fram artisten tydligare. Men kanske ville hon ha det så här.
Gretchen Peters är i likhet med exempelvis Nanci Griffith och Iris DeMent en utmärkt låtskriverska, med en otvungen känsla för vardagsdramatik och helgromantik. Gestalterna i hennes låtar är ofta små människor med stora planer och förväntningar, men tyvärr också ännu större besvikelser. Titellåten är det tydligaste exemplet här: några luggslitna polare sitter på en bar och börjar spåna om livets möjligheter och omöjligheter. Livet är en kopp kaffe, Sams martinidrinkar, Rolling Stones-skivor och mammas äppelpaj. Men slutmeningen är talande: »The secret of life is nothin’ at all«.
Gretchen Peters har genomgående ett klart och entydigt kvinnligt perspektiv i sina texter, vare sig hon är en livets ballerina, som i »Circus Girl«, eller en trött och uppgiven kvinna i en bilkö, »Waiting For the Light to Turn Green«. Likaså lyckas hon skapa något eget av Steve Earles »I Ain’t Ever Satisfied«, där för övrigt både Earle och Emmylou Harris finns i kören.
En stor talang som vi säkert får höra mer av. Men helst då tillsammans med någon annan producent.
Micke Widell
Filed under: Album #23, Betyg 07, Micke Widell, GRETCHEN PETERS, Micke Widell
Tidskriften POP revisited 